Natur Rödmålla och svinmålla

Röd trädgårdsmålla. När plantorna är unga, innan de gått i blom, är de perfekta att skörda. Tyvärr är det en av rådjurens favoritväxter, så se till att vara först till skörd! Foto: Lotta Flodén

Målla till middag

Text: Peter Jägerbro

Se på mållorna med nya, blidare ögon. De goda proteinrika bladen innehåller massor med nyttigheter. Den röda trädgårdsmållan är även en prydnad i rabatten. Kan sås även på hösten.

Trädgårdsmållan, Atriplex hortensis, är en ståtlig, högrest planta. Den är ettårig och växer sig snabbt meterhög. Det finns flera sorter med röda blad och gyttrade blomklasar som pryder vilken rabatt som helst. Trädgårdsmållan trivs i näringsrik jord och kan sås tidigt om våren, så snart vårsolen börjat värma upp jorden. Sedan krävs ingen speciell omvårdnad. Mållor är överlevare och klarar det mesta, trädgårdmållan är inget undantag.
Men är det inte lite märkligt att träd­gårds­målla odlas med vett och vilja samtidigt som dess nära och snarlika släkting svinmålla förföljs som ett ogräs som helst skall utrotas? Trädgårdsmållan och svinmållan må ha tagit olika vägar i livet men trivs i samma täppa – till mångas förtvivlan.

Blommande röd trädgårdsmålla.

Trädgårdsmållan blommar i augusti och kan sås på hösten eller tidig vår.

Utskälld svinmålla
I C. F. Nymans ”Utkast till svenska växternas naturhistoria” (1868) faller domen tungt över svinmållan: ”Som den växer fort, utsuger jorden och ökar sig mycket, bör den i tid uppryckas. Den är likväl icke utan nytta.” Nyman hade rätt på båda punkter. Svinmållan är alltför bekant för alla med en trädgård då den trivs och snabbt sprider sig på näringsrik och fuktig, kultiverad jord. Den står emot både hård rensning och torka; ju mer kväverik jorden är, desto hårdare uttorkning klarar den.

Svinmålla
Svinmållan är måhända inte lika reslig som trädgårdsmållan men blir ändå uppåt en meter hög, buren av en hård stjälk med röda strimmor. Bladen är i grunden trekantiga med gles tandning och har fina, täta hår på undersidan som får dem att se vitmjöliga ut. Svinmållan blommar mellan juli och september med täta, fåbladiga blomgyttringar. Hela växten är variabel och det kan vara svårt att skilja mållor åt bara på utseendet, speciellt lätt är det att förväxla svinmållan med den något spensligare svenskmållan, Chenopodium suecicum. Färgen hos bladen kan variera från ljust grönt till mörkgrönt med gråa inslag, men skottspetsarna är vita. Namnet svinmålla kommer ifrån dess användning som djurfoder, ett annat förekommande namn är svingräs. Svinmållans vetenskapliga namn, Chenopodia album, tar fasta på dess vita skott och på bladens vitmjöliga undersidor; album är latin för vit.

Svinmålla.

Svinmålla används som god, lite mildare ersättare till spenat. Den kan också ätas rå i sallad. Skörda innan den blommar. Foto: Lotta Flodén

Framgångsrik överlevare
Mållor sätter mängder med frön under sitt enda levnadsår. Hos svinmållan är ungefär fem procent av alla frön gröna och tunnskaliga och kan gro direkt, medan resterande frön är hårdare och behöver en tids mognad. Fröna är allelopatiska och ger ifrån sig kemikalier som hämmar tillväxten för andra arters frön. Svinmållan kan snabbt invadera en yta för att ta över den helt, och där mållan en gång växt kan dess frön vila i jorden i många år tills betingelserna för att gro blir de rätta.

Nyttig och god
I bronsåldersgravar har mängder frön av svinmålla hittats vilket antyder att den ätits och möjligen odlats redan då. Mållorna är nära släkt med spenat och mangold och kan som dessa användas i soppor, stuvningar och sallader. Det är speciellt de mjällare av bladen som skall användas och då helst innan blomningen. Bladen smakar inte bara bra, de är dessutom proteinrika och innehåller höga halter av järn, kalcium och vitamin A och C. Späda skott och stjälkar kan ätas hela, lätt kokta, som sparris.

Svinmålla.

Svinmållan är lätt att känna igen. De nyutslagna bladen är typiskt vitpudrade. Vill man inte ha svinmålla i trädgården ska man rensa bort den innan den går i blom.

Målla bör plockas på kvällen
Mållorna har som nämnts en fäbless för kväverik mark och bladen lagrar kväve i form av nitrat som av bakterier i plantan och människans matsmältningssystem kan omvandlas till nitrit. Speciellt höga är halterna på morgonen då plantan har kunnat suga upp kväve under natten, men under dagen omsätts kvävet i bladen och på kvällen har halterna sjunkit: det är då mållan ska plockas. Även om försiktighet är en dygd är svinmållan knappast vådligare än spenat men mållor ska ändå inte ges till spädbarn, som har svårt att hantera nitrat med sina knoppande njurar.

Quinoaodling.

Quinoa härstammar från Sydamerika. Här är en odling i Bolivia. Fröet är mycket näringsrikt och lättsmält. Det är glutenfritt och har det högsta proteininnehållet av alla grödor. De senaste åren har man framgångsrikt odlat quinoa även i Sverige.

Quinoa – också en målla
Eftersom mållor sätter så rikligt med frön har även dessa funnit användning genom att malas till mjöl som sedan använts i bröd. Kanske finns också ett helt annat användningsområde för fröna? Quinoa, de senaste årens populäraste gryn är inget annat än frön av en sydamerikansk vildväxande mjölmålla, Chenopodium quinoa. Den som har gott om målla på sin täppa kan alltid passa på att experimentera med mållans frön, som gryn eller i gröt. Någon risk för utrotning finns knappast.
En växt som svinmållan, och för all del trädgårdsmållan, pockar i ljuset av ny kunskap på att ses med nya, blidare ögon. Ett ogräs, men ett användbart sådant som kan skördas och inte bara rensas bort. En underdogs revansch, finns något skönare?