Den biologiska trädgården, del 3 Skadedjur och sjukdomar

7 orsaker till angrepp
GRÄSMATTAN: Snömögel, häxringar
TRÄD, BUSKAR OCH HÄCKAR: Cinnobergömming, mjöldagg, skorvangrepp, frostskador
SKADEDJUR: Stekel- och mätarlarver, Svarta bladlöss, Gnagare, Hare, Rådjur, Älg
PERENNA VÄXTER: Mjöldagg, Stekel- och mätarlarver, Knäpparlarver, Tusenfotingar
SOMMARBLOMMOR Mjöldagg, Knäpparlarver, Tusenfotingar, Bladlöss
ROSRABATTEN: Mjöldagg, Rosenskottstekel, Spinnkvalster, Bladlöss, Rosentrips

Stekelhona som lägger ägg i ett rosenskott.

Det lönar sig att lära sig känna igen vilka insekter som gör skada och inte. Den här vackra stekelhonan (Arge pagana) skär en skåra i rosskottet för att lägga sina ägg. Skottet vissnar och äggen blir till larver som äter på rosbladen.

Skadedjur och sjukdomar

Kapitel ur Den Biologiska Trädgården, Del 3, 1987
Författare: Nils Åkerstedt
Redigerad webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018

Städa villatomten med naturen som förebild
Det tycks vara många villaägare som har uppfattningen att det går att hålla en villatomt fri från angrepp av insekter, svampar och bakterier bara man sopar, krattar, sprutar och pudrar tillräckligt. Men finns det verkligen några förutsättningar för att man skall kunna hålla fritt från dessa organismer, och vore det bra om vi kunde uppnå en sådan steril miljö på villatomten?

Åtgärda orsaken till angrepp först
Nej, de allra flesta av trädgårdens insekter, svampar och bakterier gör stor nytta. Vi måste naturligtvis göra någonting åt orsaken till angreppen i första hand och därefter lindra skadeverkningarna på den angripna växten. Samtidigt måste vi också göra det så otrivsamt som möjligt för angriparen. Men det är viktigt att vi använder oss av giftfria metoder som inte stör naturens egen läkande förmåga.

Helheten avgör
Hur skall vi då kunna förstå vad som är orsak till angreppet? Det går knappast att vid något tillfälle av angrepp kunna peka ut någon speciell orsak, eftersom det oftast är helheten av åtgärder vid växternas skötsel som avgör hur växterna trivs eller kommer att trivas. Därför är första steget i sökandet efter orsaken till ett angrepp av något slag att man jämför vad som skiljer mellan de skötselråd som den här boken innehåller och den skötsel som växten har fått tidigare.

Naturlig skötsel minskar angrepp
Genom att sköta villatomten på ett naturligt och naturvänligt sätt minskas riskerna för angrepp med cirka 80 procent. De återstående 20 procenten får räknas till angrepp som orsakas av sådant som odlaren inte kan påverka, t ex ogynnsam väderlek eller bladlusinvasion från omgivningen.


7 ORSAKER TILL ANGREPP

För att göra det enkelt för läsaren följer här en sammanfattning av troliga orsaker till angrepp av skilda slag, såväl skadedjur som sjukdomar, orsaker som var för sig eller tillsammans kan göra det omöjligt att uppnå ett lyckat odlingsresultat:

1. Syrebrist i jorden på grund av för riklig vattning, dåligt dränerad jord, för kompakt jord, för tjockt lager av marktäckning eller fel sort (plastfolie).

2. Brist på liv i jorden på grund av för lite organiskt material, för torrt eller för vått, syrebrist, användning av kemikalier av något slag.

3. Felaktig blandning av livet i jorden, för få av vissa arter och för många av andra. Detta kan orsakas av användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel, brist på organiskt material, ensidig växtföljd.

4. Mineralbrist orsakad av felaktig näringstillförsel, mineralfattiga jordar, ensidig växtföljd.

5. Felaktigt vald växtplats eller fel växtval.

6. Fel sammansättning av den tillförda näringen, för mycket eller för litet av näring i jorden.

7. Fel pH-värde.

När odlaren med säkerhet vet att alla åtgärder som bör göras enligt dessa sju punkter är avklarade, återstår att hjälpa den angripna växten att så fort som möjligt komma över de skadeverkningar som angreppet har åstadkommit. Dessutom bör man på alla sätt göra det otrivsamt för den som åstadkommit skadeverkningarna, oavsett om det är djur eller svampar.

Med kunskap kan man agera snabbt
Eftersom de ovan nämnda åtgärderna kan stoppa upp eller minska angrepp av vitt skilda slag som t ex nematoder, mjöldagg, bladlöss med mera, så är det egentligen onödigt ur bekämpningssynpunkt med en detaljerad beskrivning av skadedjur och sjukdomar som kan drabba de olika växtslagen. Men det är inte någon tvekan om att man blir mera uppmärksam och tidigare kan upptäcka att någonting är fel ju mera kunskaper man har om olika skadegörare och vilka symptom som angripna växter visar.


GRÄSMATTAN

SNÖMÖGEL, Microdochium nivale
Snömögel drabbar oftast gräsmattor som är mycket täta och som helt saknar inslag av örter. Är gräset dessutom för långt över vintern är risken ännu större.

Undvik sen gödsling
För att förhindra snömögel bör inte gräsmattan gödslas under eftersommaren. Gräset klipps till högst 5–6 cm längd på senhösten. Sedan pudras rätt kraftigt med träaska, algomin eller stenmjöl. Snödrivor på gräsmattan bör skottas bort tidigt på våren.

Åtgärda fula fläckar
Har snömöglet gjort att det blivit fula fläckar på gräsmattan krattas det vissna gräset bort, jordytan luckras och gräsfrö sås ut rätt tjockt, varefter sådden täcks med säckväv eller liknande, för att påskynda groningen.

Häxringar.

Häxringar i gräsmattan orsakas av svampar, vars mycel växer cirkelformigt. Innanför cirkeln blir jorden näringsfattig och ofta uppstår kala fläckar.

HÄXRINGAR
Häxringar orsakas av flera olika svamparter som t ex nejlikbrosking och jättetrattskivling. Svampen kan förstöra gräsmattans utseende på några år om ingenting görs för att stoppa den. Ju tidigare motåtgärder sätts in för att stoppa svampen, desto bättre lyckas det och desto mindre besvär orsakar häxringarna.

Kalka och gödsla
Börja med att kalka gräsmattan med cirka 20 kg kalk per 100 m² och övergödsla med torkad hönsgödsel. Det område som är angripet av svampen kalkas en omgång till, och då bör kalkningen göras från centrum av ringen och till cirka en meter utanför det synliga svampangreppet.

Perforera och vattna
Inom det område av ringen som ser torr ut och där svampens fruktkroppar kan synas, skall jorden nu perforeras med en grävgrep. Ju tätare mellan hålen som sticks med grepens pinnar desto effektivare blir behandlingen. Vattna därefter detta område rikligt under sommaren och blanda lite kalk i vattnet varje gång.

Luckra och så
Efterhand som svampen har växt utåt blir området mot mitten av ringen beväxt med maskros och andra växter som trivs med den nu mycket näringsrika jorden. För att förhindra detta luckras jordytan och besås med gräsfrö. Det är mindre risk för angrepp av häxringar om gräsmattan är god kondition, och därför bör den övergödslas med torkad hönsgödsel emellanåt.


TRÄD, BUSKAR OCH HÄCKAR

Angrepp av cinnobergömming.

Cinnobergömming angriper främst död ved men kan i vissa fall utöka angreppet till levande ved.

CINNOBERGÖMMING (rödvårtsjuka), Nectria cinnabarina
Svampen angriper många olika växtslag och den upptäcks mycket lätt tack vare de cinnoberröda små utväxter som sitter mer eller mindre tätt på stammar och grenar.

Angriper både död och levande ved
Egentligen angriper svampen ved som redan är död, och den skulle därför inte utgöra någon fara för växterna, men när den fått fäste i ett dött parti på en gren eller stam händer det ofta att svampen växer vidare in i den friska delen av växten så att även den delen så småningom dör.

Oxbär särskilt drabbad
Oxbärssläktet, Cotoneaster, har drabbats mycket hårt av denna svamp i Norrland under de senaste åren och man bör därför undvika att plantera häckar av oxbär. Även fruktträd och bärbuskar angrips rätt ofta av denna svamp, men inte med så förödande följder som för oxbär.

Åtgärder: I förebyggande syfte gäller vad som tidigare nämnts om dränering och andra åtgärder för att få en luftig jord. När växter skall beskäras är det mycket viktigt att det inte blir några tappar (se kapitlet Skötsel av prydnadsträd och buskar).

Beskärning
Vid bortskärning av angripna grenar är det absolut nödvändigt att grenen skärs av 10–15 cm in på helt frisk ved och att kanterna runt snittytan putsas av mycket noga med en vass kniv. Huruvida vissa kemiska preparat, som t ex lackbalsam, har någon skyddande verkan mot svampangrepp eller påskyndar snittytans läkning råder det delade meningar om. Mycket tyder dock på att dylika preparat kan undvaras. Enligt min uppfattning kan naturen själv läka såren om vi ger växterna bra växtförhållanden.

Mjöldagg på ek.

Mjöldagg på ek.

MJÖLDAGG
Mjöldagg på vissa buskar och träd är även det en svamp och det finns ett flertal svamparter som orsakar denna mjölliknande beläggning på blad, blommor och skott.

Åtgärder
Växterna angrips lättare av mjöldagg om jorden är dåligt dränerad, om det är en mycket torr växtplats och ett lugnt och skyddat läge. För att en svampspor skall kunna gro och växa in i bladets celler krävs det att bladytan förblir fuktig åtskilliga timmar efter regn eller dagg. Täta buskar bör därför gallras.

Undvik övergödsling
Överdriven gödsling med kväverika gödselmedel gör det även lättare för mjöldaggssporerna att tränga in i bladen. Förutom vad som tidigare nämnts om växternas näring är det en fördel att ge ett rikligt tillskott av träaska eller stenmjöl runt växter som har benägenhet att angripas av mjöldagg. 5–10 l aska eller 2–3 kg stenmjöl runt varje växt sprids ut höst eller vår.

Välj motståndskraftiga sorter
En bärbuske kan angripas av mjöldagg under ett par år och sedan bli frisk igen, men fortsätter angreppen trots motåtgärder bör busken bytas ut mot motståndskraftigare sort. Det finns sorter av både krusbär och svarta vinbär som är mycket motståndskraftiga mot mjöldagg. Hinnonmäki är en bra sådan krusbärssort och Öjebyn är en rätt motståndskraftig svart vinbärssort.

Välj ny växtplats
Vid byte är det viktigt att tänka på val av växtplats. Den nya busken bör absolut inte planteras där den utbytta busken tidigare stått. Tidigt på våren syns det tydligt på skottspetsarna om buskarna varit angripna av mjöldagg. Barken är missfärgad och den delen av skottet klipps bort för att minska risken för angrepp.

Agera snabbt vid första tecknen på mjöldagg
På högsommaren kan de första tecknen till angrepp upptäckas. Så fort man ser ett vitt puder på några blad – det är nya blad som angrips först – nyps de angripna topparna bort. Spruta därefter med såpvatten så att det blir en tunn hinna över växten. Upprepa detta 2–3 gånger med en veckas mellanrum.

Bekämpning med åkerfräkenavkok
Att spruta avkok på åkerfräken över växterna har även det en hämmande verkan på svampen, men denna besprutning bör göras tidigt på försommaren.

Åtgärda orsaken till angrepp först
Alla dessa åtgärder tillsammans kan begränsa angreppen, men de har ju inte förändrat orsakerna till varför buskarna angrips. Därför går det inte heller att helt stoppa angreppen enbart med dessa åtgärder.

Ta bort smittade löv
På hösten när löven har fallit bör man noga kratta bort det från de angripna buskarna. De löven kan mycket väl läggas under andra växter som inte brukar angripas av mjöldagg eller läggas på komposten. I stället för att kratta bort löven kan de få ligga kvar, men då ska de täckas med cirka 5 cm sand. Den förhindrar då svampsporerna att på våren på nytt infektera de nyutslagna bladen och samtidigt gör sanden att jorden blir luftigare, vilket ökar buskarnas trivsel.

Äppelskorv.

Skorv orsakas av svampen Venturia inaequalis och förekommer på både grenar, blad och frukter. Skorv gynnas av regniga somrar och kan göra stor skada på frukten.

SKORVANGREPP
Vid skorvangrepp eller andra svampangrepp på frukt och fruktträd är orsaken i många fall trädens dåliga kondition och växtkraft, men även för dåligt gallrade träd kan vara orsaken till angreppen. Trädens stammar och grenar, men även buskarnas grenar kan få så svåra frostskador att delar av en gren eller stam torkar och dör. Vanligtvis är det ena sidan av stammen eller grenen som får bark och underliggande lager förstört, och rätt snart kommer det även svampangrepp i det skadade området.

Läs mer om hur du undviker äppelskorv

Frostskada på fruktträd.

Gammal frostskada på fruktträd. Ofta klarar trädet att valla över skadan så att den läker ihop.

FROSTSKADOR
Frostskador på träd
syns oftast som längsgående sprickor i stammens bark vilket beror på att barken sprängts sönder av varm vårsol i kombination med frostnätter.
Frostskador på vintergröna växter visar sig som bruna, torra partier, vilka orsakats av vårsol i kombination med tjäle.

Vanliga orsaker
Växten inte är lämpad för växtplatsen eller växtzonen den lever i, dels kan växten ha fått för mycket kväve. Med både färskt gräsklipp och naturgödsel, likaväl som med handelsgödsel går det att ge för mycket kväve.
En regnig höst kan försvåra avmognaden för växten så att den inte hinner förbereda sig för vinterkylan.

Tidig vårvärme största faran
Frostskadan börjar nästan alltid på växtens syd- eller östersida därför att vårsolen värmer upp barken på denna sida. Normalt är saltkoncentrationen så hög att kylan inte gör någon skada, men när barken värms upp av vårsolen minskas saltkoncentrationen.
Cellernas verksamhet anpassas till den högre temperaturen men när det sedan eventuellt blir flera minusgrader på natten hinner cellerna inte med att höja beredskapen mot kylan, och skadan är ett faktum. Det är följaktligen på våren som risken är störst för frostskador, men eftersom det är svårt att förhindra kylan bör vi istället förhindra att växterna värms upp av solen tidigt på våren.

Åtgärder för träd
Trädens stammar kan strykas med kalk som är uppslammad i vatten, så att stammarna blir vita, för det gör att solvärmen reflekteras och mycket mindre av värmen upptas av barken och innanför liggande celler. Det är tillräckligt om kalkvätskan stryks på i början av mars. Det går även att skugga grenar och stammar med annat lämpligt material, som t ex säckväv eller papp.

Frostskadad sockertoppsgran.

Frostskadad sockertoppsgran.

Vintergröna växter drabbas av uttorkning
Växter som har bladverket kvar över vintern, samt ömtåliga barrväxter bör även de skuggas mot solen för att förebygga skador på blad och barr. I deras fall är det uttorkning som är orsak till de skador på våren som gör att bladen rullar ihop och blir bruna samt att grenar på en barrväxt tappar barren. Värmegrader, sol och vind, även svag vind, påskyndar avdunstningen från blad och barr, men är jorden frusen kan inte växten ersätta det avdunstade vattnet och det blir bränn- eller torkskador som följd.

Åtgärder för vintergröna växter
Kan man på något sätt förhindra att jorden fryser intill dessa växter under vintern, är det tillräckligt för att undvika uttorkningen, men det går lättare att förhindra att sol och vind kommer i direkt beröring med växterna på våren. Som vindskydd och skugga kan användas vad som passar, men används plast är det viktigt att det görs en hel del hål i den, så att det inte blir växthusvärme innanför plasten. Vid plantering av växter som mahonia och rhododendron bör man tänka på att plantera dem på en vindskyddad plats.

Höstvattning endast där det är frostfritt
Ibland rekommenderas riklig vattning på hösten för att förhindra uttorkning på våren, men denna höstvattning bör endast göras om växterna är planterade mot vägg eller annan plats där jorden inte fryser. Där det är risk för att jorden är torr på våren (i större delen av landet) har denna höstvattning rakt motsatt verkan, eftersom jorden fryser hårdare när den är våt. Det dröjer då ännu längre på våren innan den tinar upp, så risken för uttorkning ökar.


Bladstekellarver som äter på blad.

Bladstekellarver kan snabbt göra stor skada på träd och buskar.

SKADEDJUR

Det finns många olika skadedjur som kan angripa buskar av olika arter och sorter. Även för frukt- och prydnadsträd är antalet skadedjur stort. Vid kemisk bekämpning av de olika skadedjuren är det i regel varierande preparat för varje art av angripare, och syftet med bekämpningen är enbart att ta död på angriparen. Vid biologisk odling används det, oavsett vilka skadedjur det gäller (med vissa få undantag) varmt eller kallt vatten, såpvatten samt lättmjölk när det gäller att begränsa skadedjurens härjningar. Men det är alltid i första hand frågan om att stimulera den angripna växten och därefter begränsa skadedjurens verksamhet genom att göra deras tillvaro så otrivsam som möjligt.

En hård stråle vatten sprutas på skadeinsekter.

Många skadeinsekter går att bekämpa effektivt genom att spruta på dem med en hård stråle kallt vatten.

Kallt vatten och tålamod
Genom att spruta växternas bladverk med kallt vatten och helst med hårt tryck, går det att sätta stopp för många skadedjursangrepp, men man skall inte nöja sig med att spruta bara en gång, även om angreppet ser ut att försvinna genast, utan sprutningen bör upprepas 3–4 gånger med några dagars mellanrum för att verkligen visa angriparen att man menar allvar.

Många insektsarter, men i synnerhet bladlöss, har förmåga att snabbt föröka sig vid gynnsamma förhållanden, t ex om det är fint väder och rikligt med blad som innehåller hög koncentration av socker i cellerna. Är det däremot vått och ogynnsamt med näring sjunker deras förökningstakt till nära noll. När vi då spolar trädet eller busken som angripits med kallt vatten ett flertal gånger, dödas stora flertalet av insekterna. De som överlever ställer in sig på en lugnare förökningstakt eller söker sig till gynnsammare ställen.

STEKEL- OCH MÄTARLARVER
Åtgärder: Ibland hjälper det inte med enbart kallt vatten. Det kan t ex vara stekel- eller mätarlarver på krusbärsbuskar eller ölandstok. En hel del av larverna kan man få bort med kallt vatten men effekten blir större om buskarna sprutas med såpvatten. Om möjligt bör man lägga ett plastskynke under busken först för att förhindra att larverna kryper ner i jorden och förpuppas, vilket de gör om de har hunnit äta sig tillräckligt stora innan de upptäcks.

Svarta bladlöss.

Svarta bladlöss bekämpas bäst med hett vatten.

SVARTA BLADLÖSS
Åtgärder: Vissa typer av löss som går på schersmin, körsbär och diverse perenna växter är svarta, och dessa löss tål både såpvatten och kallt vatten tillsynes utan att låta sig påverkas det minsta. För att stoppa upp deras verksamhet måste man doppa de angripna växtdelarna i varmt vatten, 50–54 °C, och gärna med såpa i. Behandlingen måste upprepas 2–3 gånger med 5–6 dagars mellanrum. Är man vaksam och upptäcker angreppet i tid går det ofta bra att nypa bort den angripna delen av skotten innan lössen hunnit föröka sig för mycket, en kombination av bortnypning och varmt såpvatten är mycket effektiv där det kan tillämpas.

Hjälper inte vanligt såpvatten finns det en typ av såpa i flytande form som heter Fenom. Blandas 1 msk såpa med l liter vatten, blir det en mycket effektiv sprutvätska. Nackdelarna med såpvatten är dels att blommor som är utslagna ofta får fula fläckar, dels blir det lätt brännskador på bladen om bladverket utsätts för sol innan vätskan torkat.

Spruta med mjölk i förebyggande syfte
Har något träd eller någon buske haft mycket svåra angrepp föregående sommar bör man i förebyggande syfte spruta med mjölk på våren när de första gröna spetsarna på blad och blomknoppar visar sig. Blanda lika mycket mjölk som vatten och spruta över växterna så att det bildas en fin hinna. Upprepa besprutningen ett par gånger med 2–3 dagars mellanrum. Denna mjölkblandning tycks ha en hämmande verkan på ägg som kläcks. Det är därför som det är viktigt att sprutningen görs just när bladen börjar slå ut, för det är just då som de tidsinställda äggens kläckning påbörjas.

Stärka växterna med nässelvatten
Har villaträdgården varit utsatt för diverse angrepp på träd och buskar föregående sommar bör de vattnas med nässelvatten i förebyggande syfte ett par gånger på våren och försommaren. Nässelvattnet påverkar inte skadedjuren så att de vantrivs, men däremot stärker det växterna så att de trivs bättre och får ökad förmåga att avvärja angrepp. Så här gör du nässelvatten

Vattensorkar äter gärna rötter av äppelträd, vilket leder till att trädet till slut välter omkull. Åkersorken gör störst skada på fruktträd under vintern. Den gräver gångar under snön och gnager av barken runt trädets stambas.

GNAGARE
Skador som orsakas av gnagare är ofta svåra att reparera, men däremot går det relativt lätt att förebygga sådana angrepp. På senhösten bör alla stammar på fruktträden och andra för gnagare åtråvärda växter lindas med något skyddande material. Det finns speciella plastspiraler att köpa som är mycket lätta att fästa runt stammarna. Det går även bra att använda finmaskigt kycklingnät, myggnät eller liknande, men det är viktigt att nätet går tätt intill marken. Plastfolie som lindas i flera varv runt stammen kan även användas, men används material som utestänger luften får det endast användas under vintermånaderna när stammen är frusen, för annars kan barken ta skada. När det har snöat är det bra att trampa till snön närmast stammen så att gnagare får svårt att nå den under snön.

HARE, RÅDJUR OCH ÄLG
Där hare, rådjur eller älg ibland skadar träden under vintern, lönar det att linda hönsnät runt trädens kronor. Den lindningen behöver ju inte vara lika tät som för gnagare. Huvudsaken är att djuren hindras att skada träden för mycket.

Visst finns det vissa preparat att köpa för att spruta på växterna för att göra barken mindre lockande, men dels försvinner denna skyddande effekt innan faran är över i de delar av landet där vintern är lång, dels är kemikalier alltid något som vi bör behandla med misstänksamhet och undvika dess användning så långt som det är möjligt. Använder man ståltrådsnät eller plastspiraler har de även den fördelen att de kan användas i många år.


PERENNA VÄXTER

Mjöldagg
Mjöldagg kan ibland få en förödande verkan på vissa växter i perennrabatten. Riddarsporrar, stormhatt och violer tillhör de växtarter som kan drabbas. Många andra arter kan angripas mera tillfälligt, så att de är hårt angripna ena året och helt friska nästa år.

Eftersom torka underlättar angreppen bör de angripna växterna vattnas rikligt. Rabatterna är ju ofta placerade mot en vägg, vilket gör att de torkar fortare och får mindre regn. Växter som angripits redan föregående år bör vattnas innan svampen har börjat sitt angrepp.

För att om möjligt förebygga eller minska angreppen bör de perenna växterna planteras om med några års mellanrum. 3–6 år mellan varje omplantering är lämpligt för mottagliga växtarter. Vid omplantering och även vid nyplantering bör man tänka på att även dessa växter vill ha och behöver ny växtplats, d v s växelbruk.

Mätarlarv.

Mätarlarver är lätta att känna igen eftersom de har en säregen gångstil där de ”mäter” sig fram.

Stekel- och mätarlarver
Stekel- och mätarlarver kan på mycket kort tid kaläta plantor av akleja, riddarsporre och en del andra växter. Upptäcks dessa larver i tid hjälper det med såpvatten. Har däremot en stor del av bladen redan ätits upp och om larverna är i det närmaste fullväxta, är den viktigaste behandlingen att samla upp larverna så att de inte får krypa ner i jorden och förpuppa sig, för då återkommer de med nya matfriska larver nästa sommar.

Knäpparlarver
Violplantor kan ibland vissna ner helt plötsligt, trots att plantorna är helt gröna och fina innan. Anledningen kan vara att knäpparlarver följt med om ny jord lagts i rabatten.

Dessa larver gnager av violplantans rothals och en larv kan göra stor skada. Genom att lägga potatishalvor på jordytan lockas larverna dit, och vittjas potatishalvorna varje dag är larverna snart borta.

Tusenfotingar
Vissnande violplantor kan även orsakas av tusenfotingar som äter på rötterna, men då brukar nervissnandet gå mera långsamt. Skrapa bort drygt en centimeter av det översta jordlagret runt violplantorna och täck sedan jordytan med färskt gräsklipp. Det ökar violplantornas trivsel, samtidigt som tusenfotingarna vantrivs med det färska, vissnande gräset. Observera att delning av violer med 3–4 års mellanrum samt ny växtplats eller byte av jord lika ofta ökar plantornas överlevnad i mycket stor utsträckning.


SOMMARBLOMMOR

Aster med mjöldagg.

Aster drabbas lättare av mjöldagg om den odlas på samma ställe år efter år.

MJÖLDAGG
Åtgärder: Lövkojor och aster bör absolut inte odlas på samma plats år efter år, för då inbjuder man till angrepp av vissa svampsjukdomar. Genom att luckra ner färskt gräsklipp i sommarblomsrabatten en till två veckor före växternas utplantering minskas risken för angrepp av svampar och bakterier, samtidigt som näring tillförs jorden.

KNÄPPARLARVER OCH TUSENFOTINGAR
Även en del utplanteringsväxter som t ex lobelia kan angripas av knäpparlarver och tusenfotingar (se ovan under rubriken Perenna växter) i synnerhet om rabatten vattnas rikligt eller om jorden är fattig på halvförmultnat organiskt material.

BLADLÖSS
Åtgärder: Bladlöss kan ofta angripa utplanteringsväxter som dahlior, lejongap och petunior genast efter det att de planterats ut men genom att gödselvattna de utplanterade växterna ett par gånger med början genast efter utplanteringen minskar risken för angrepp.

Bladlus.Vattna nyplanterade växter noga
Så länge rötterna på de nyutplanterade växterna inte har växt ut i den omgivande jorden, kan plantorna lida av torka även om rabatten ser ut att vara tillräckligt vattnad. Detta upptäcker bladlössen mycket snabbt därför att torra växter innehåller mera socker i växtsaften. Var därför noga med att kontrollera vattningen så att krukklumparna verkligen får vatten. Är jorden i krukorna torr vid utplantering bör den vattnas grundligt ett par timmar före det plantorna sätts ut.

Upprepa behandling för bästa effekt
Om sommarblommorna angrips av bladlöss, spinn eller andra skadedjur hjälper det i regel med kallt vatten som duschas över de angripna plantorna, men som vanligt bör behandlingen upprepas några gånger för att ge effekt. På växter som inte blommar kan såpvatten användas, men undvik att spruta på växter som kommer att stå i sol de närmaste 3–4 timmarna efter sprutningen, eftersom såpvatten kan ge brännskador.


Mindre angrepp av mjöldagg på ros.

Mindre angrepp av mjöldagg på ros.

ROSRABATTEN

MJÖLDAGG
Mjöldaggsangrepp på rosor kan helt förstöra rabattens utseende och därför är det viktigt att man så långt som möjligt förebygger angrepp.

Åtgärder: Undvik att plantera rosor där det växt rosor under de senaste 5–6 åren.
Pudra rosrabatten med träaska, algomin eller stenmjöl varje höst eller vår.
Har det tidigare varit mjöldagg på rosorna bör de vattnas ett par gånger på försommaren med avkok på åkerfräken.
Undvik att vattna rosrabatten på eftermiddagen eller kvällen, för om bladverket är fuktigt under natten gynnas svampens förmåga att få fäste på bladen. Hålls rabatten täckt med gräsklipp behöver inte vattning ske så ofta. Man får inte heller snåla på vatten till rosorna, för lider de av torka angrips de lättare av både mjöldagg och skadedjur.
Ser man tecken till angrepp av mjöldagg bör bladverket duschas med såpvatten 2–3 gånger med några få dagars mellanrum. Är då rosornas växtkraft god övervinner de angreppet.

ROSENSKOTTSTEKEL, Ardis pallipes
Rosenskottstekeln kan ibland sätta stopp för de första blomknopparnas utveckling, och det är ofta de första blommorna som man med förväntan sett fram emot. Angreppet kommer just när blomknoppen börjar visa sig i skottspetsen. Skottet vissnar och svartnar på en enda dag, i synnerhet om det är sol.

Åtgärder: Så fort ett skott börjar sloka helt obefogat (det är inte ovanligt att skotten slokar om det varit fuktig väderlek i många dagar och det blir ett snabbt omslag till sol och torrt väder) bör det klippas av långt ner och skottet skall brännas eller på annat sätt förstöras, så att den larv som finns inne i skottet dödas. Genom att man noggrant plockar bort dessa larver så fort deras angrepp upptäcks, kan risken för angrepp kommande år minskas avsevärt.

SPINNKVALSTER
Rosor som växer mot en söder- eller östervägg har mycket lätt för att angripas av spinn, därför att spinn trivs med torr luft och värme.

Åtgärder: Är övriga betingelser för rosornas trivsel tillfredsställande räcker det med att bladverkets undersida duschas några gånger i veckan för att spinnets aktiviteter skall avta. Är angreppet mycket kraftigt när det upptäcks bör såpvatten användas de första gångerna som plantorna duschas.

Bladlöss på rosenknopp.

Bladlöss sätter sig gärna på och under rosenknoppar.

BLADLÖSS OCH ROSENTRIPS
Bladlöss och rosentrips är också ganska vanliga skadegörare på rabattrosor. De sätter sig med förkärlek på blomknopparna och skaften under knoppen.

Åtgärder: Genom en flyktig kontroll en gång i veckan kan de första tecknen till angrepp snabbt upptäckas och då räcker det med kallt vatten för att stoppa angreppet. Har man slarvat med att kontrollera rabatten så att lössen eller tripsen fått föröka sig rikligt, är det säkrast att tillgripa såpvatten.