Den nya biologiska trädgården, del 1 Odling av grönsaker

Nyskördade grönsaker.

Odling av Grönsaker

Text: Kapitel ur ”Den ”nya” biologiska trädgården, Del 1” av Nils Åkerstedt (1999)

Här följer förslag och odlingsanvisningar till lämpliga grönsaker att odla i en villaträdgård eller på en kolonilott. Några förslag till namnsorter förekommer inte, eftersom växtförhållanden är så varierande i vårt avlånga land och uppfattningen om vilken namnsort av en viss grönsak som är godast varierar från odlare till odlare.

För den som är nybörjare är det ofta svårt att välja mellan namnsorter av exempelvis morötter. Man vet inte vilken som går bäst på just den platsen och inte heller vilken sort man tycker är godast. Därför är det bra att så 3–4 olika sorter första och kanske andra året. Sedan är det lättare att välja de namnsorter som smakat bäst och gett bästa resultatet. Man bör även studera frökatalogerna och pröva några nya sorter efterhand som det kommer sådana. Det rådet gäller även för den erfarne odlaren. Finns det andra odlare i närheten som har ungefär likartade växtbetingelser kan och bör man ta reda på vad deras erfarenheter är beträffande sortvalet.


Bondbönor.

BONDBÖNA, Vicia faba

Trots namnet tillhör bondbönan vickersläktet, Vicia, och inte bönsläktet, Phaseolus, som man lätt kan tro. Därför kan man äta bondbönorna råa, vilket man inte kan göra med bönor från släktet Phaseolus.

Tåliga och nyttiga
Bondbönor är tåligare och mera robusta än de tidigare beskrivna bönorna. Bondbönornas baljor är stora men det är endast bönorna inuti baljan som man äter och dessa bönor är nästan lika proteinrika som sojabönor.
Bondbönorna kan odlas i större delen av landet, men för att baljorna skall hinna utvecklas riktigt krävs det en fin sommar om man bor i ogynnsamma odlingslägen.

Så tillsammans med potatis
Bondbönorna behöver inte förkultiveras och man sätter dem lämpligen tillsammans med potatis. När man satt potatisen och fyllt igen fåran sätter man bondbönorna mitt i potatisfåran och med 50–100 cm avstånd mellan bönorna. Vid kupning av potatisen behöver man inte ta någon speciell hänsyn till bondbönorna, utan de tål att man kupar upp jord mot dem. Man kan givetvis odla bondbönor utan samodling med potatis.

Plantavstånd och radavstånd
Tillämpar man blandodling är bondbönorna ett utmärkt inslag i blandningen och man sätter då bönorna på ca 30 cm avstånd i raderna. Avståndet till nästa växtrad bör vara 50–60 cm. En rad med bondbönor fungerar även bra som vindskydd i utkanten av köksträdgården.

Skörda eget utsäde
Även av bondbönor bör man spara de första så att de får mogna för att användas till utsäde, men de måste torkas mycket väl.


BÖNA, Phaseolus vulgaris

Haricot verts.För färskkonsumtion och infrysning har man tre rätt likvärdiga typer att välja mellan; brytbönor, skärbönor och vaxbönor.

Alla typer av bönor delas in i buskbönor (lågväxande), Phaseolus vulgaris var. nanus, och störbönor (högväxande), Phaseolus vulgaris var. vulgaris.

BRYTBÖNA, Phaseolus vulgaris Brytböna-Gruppen
Här hittar man typer som t ex haricot verts, purpurböna, störbrytböna och störpurpurböna. Baljorna på dessa bönor blir 10–15 cm långa, runda och tjockväggiga. De bör skördas ofta så att inte baljorna blir förväxta.

SKÄRBÖNA, Phaseolus vulgaris Skärböna-Gruppen
Dessa bönor har breda, platta gröna baljor som kan bli 15–20 cm långa och ger mycket god skörd. Baljorna skördas omogna och brukar skäras i bitar innan kokning.

VAXBÖNA, Phaseolus vulgaris Vaxböna-Gruppen
Vaxbönor liknar brytbönor men har lite bredare baljor. Baljorna, som först är gröna, får en gul färg när de är klara att skördas. Får de växa för länge blir baljorna gärna lite sega.

Bönor ska kokas
Alla bönor utom bondböna (som egentligen är en ärt) måste kokas ordentligt innan man äter dem eftersom de innehåller proteiner som kan framkalla magbesvär. Proteinerna bryts ner vid kokning.

Trådig eller trådfri
De flesta bönsorterna har trådiga baljor, vilket innebär att baljorna har en seg tråd på över- och undersidan som måste tas bort innan kokning. Väljer man trådfria sorter slipper man det.

Blötlägg inte
Ofta står det på fröpåsar att bönorna ska läggas i blöt innan sådd – gör inte det. Risken för att de då ruttnar ökar markant.

ODLA STÖRBÖNOR (högväxande bönor)
Av alla tre typerna bönor finns det som sagt både lågväxande och högväxande sorter. Störbönorna kräver varmare och mera skyddad växtplats än de lågväxande bönorna, men i gengäld ger störbönorna betydligt flera baljor per planta.

Odling i norra Sverige
Har man en skyddad växtplats, t ex en söder- eller östervägg, kan man med rätt bra resultat odla störbönor ända upp mot Härnösandstrakten. Genom att sätta upp ett provisoriskt skydd av plast kan man odla dem betydligt längre norrut.
I ett växthus som är tillräckligt högt, 1,5-2 meter, kan man få en mycket stor och fin skörd av bönor, även om man har ogynnsamt klimat där man odlar.

Jord
Bönor trivs bäst i varm, genomsläpplig jord som inte ska vara alltför kraftigt gödslad.

Direktsådd
Störbönorna kan man sätta direkt på växtplatsen i gynnsamma odlingsområden, men jordtemperaturen bör vara minst + 10°C. De bör sättas i grupper på 5-6 i en ring med ca 20 cm mellan varje. Sedan sätter man ner några störar som man binder ihop i toppen. Odlar man dem mot en vägg kan man lika gärna sätta dem i en rad.

Störböna Blauhilde.

Fröplantor av störböna ‘Blauhilde’. En mycket god, trådfri sort. Foto: Lotta Flodén

Förkultivering
I de trakter där frostnätterna kommer tidigt på hösten bör man förkultivera bönorna så att de hinner ge skörd innan de fryser. Cirka tre veckor före det datum då man kan plantera ut bönorna utan risk för frost, lägger man bönorna två och två i 10 cm stora krukor och placerar krukorna i bänk, växthus eller i ett rumsfönster. Där får krukorna stå tills bönorna har grott. Sedan kan man ställa ut dem över dagarna.
Har man dem i bänk eller växthus får de stå kvar till utplanteringen, men givetvis ska de avhärdas först. Sätter man bönorna för tidigt, så att de får stå i krukorna mer än tre veckor före utplanteringen, har de svårt att komma igång och växa när de planteras ut och tillväxten blir i regel mindre hela sommaren.

ODLA BUSKBÖNOR (lågväxande bönor)
Dessa bönor odlar man i rader och gärna på en så kallad drill (en upphöjning 10-15 cm högre än den omgivande jorden).

Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan bönorna i raden bör vara 20-30 cm och radavståndet 50–60 cm. Vid blandodling räcker det med 50 cm till närmaste rad.

Sådd på friland i kallt klimat
De lågväxande bönorna kan även de förkultiveras på samma sätt som störbönorna, men med hjälp av fiberduk kan man även i ogynnsammare trakter så dem direkt på växtplatsen. Man lägger då på fiberduken ett par veckor före sådden så att jorden blir uppvärmd. Väven får ligga kvar över bönorna ända tills risken för nattfrost är över.

Viktigt med luftning
För att undvika svampangrepp på bönorna bör man om möjligt odla dem på en luftig plats. Det är därför de odlas på en upphöjd bädd. Vid odling i växthus är det viktigt att man luftar rikligt, i synnerhet under fuktiga perioder.

Skörda eget utsäde
Eftersom grobarheten ofta är mycket låg på de bönor man köper till utsäde, är det lämpligt att själv ta frö av dem. Av den anledningen bör man spara de första 10-15 baljorna som utvecklas och låta dem sitta kvar tills de är riktigt mogna. Torkar man dem väl före vinterförvaringen håller de närmare 100 % grobarhet när man sår dem på våren.


Dill.

DILL, Anethum graveolens

För en så allmänt känd och odlad växt verkar det kanske helt onödigt med några odlingsråd. Men det är förvånansvärt hur många det är som har problem med odling av dill.

Jord
Jorden bör vara porös och genomsläpplig. Odlar man den i tung lerjord är ett misslyckande rätt naturligt, men eftersom dill odlas på en relativt liten yta kan man ordna lite extra för att den ska trivas. Blanda i kompost eller gammal naturgödsel samt lite sand i jorden där dillen ska sås om det förut varit svårt att få den att växa bra.

Odling i sand med gräsklipp
Dill kan även sås i en sandbädd som har ett djup på 20-30 cm. De första 2-3 åren som sådd ska ske i ren sand bör man först dra en 5-10 cm djup fåra i sanden och fylla den med jord. Sedan sår man i jorden varefter sanden läggs i ett par centimeter tjockt lager ovanpå jorden. Så fort de sådda växterna blivit 5-10 cm höga ska marktäckning med gräsklipp läggas mellan raderna. Gör en försiktig gallring i samband med den första skörden.

Bladlöss vid torka
När dillen kommit upp ca 5 cm är det mycket viktigt att den inte har för torrt, för då kan den lätt angripas av bladlöss. Är det torrt så vattna den några gånger. Har den redan angripits av bladlöss bör man gödselvattna den med gödselvatten gjort av naturgödsel eller nässlor.

Dill gillar inte kyla och väta
Tyvärr är dill även mycket känslig och vissnar lätt om jorden är för blöt, så man får inte heller vattna den för mycket. Även temperaturen spelar en stor roll när det gäller risk för angrepp av svamp eller bladlöss. Vid perioder med låg temperatur och fuktig väderlek kan det vara svårt att klara den från angrepp. Enklast är då att man snabbt sår en ny om gång.

Dill i kruka
Den som har växthus kan så dill i en stor blomkruka tidigt på våren. Sår man i omgångar med en veckas mellanrum har man tillgång till färsk dill när den som bäst behövs.


Gurka.

GURKA, Cucumis sativus

För de flesta odlare som vill försöka med gurkodling är någon form av bänk eller växthus nödvändig, eftersom gurkan kräver värme för att trivas, i synnerhet slanggurka.
Frilandsgurka (speciella sorter som är avsedda för odling på friland) är betydligt tåligare, men på friland går den ändå inte att odla med säkert resultat längre än upp till Gävletrakten såvida man inte har ett mycket fint skyddat söderläge.

Jord
Gurka vill ha mycket kraftig jord, och eftersom det oftast är fråga om några få plantor för varje odlare är det lätt att ge en extra portion med komposterad gödsel eller fin kompostjord. 3-5 cm gräsklipp 3-4 gånger under växtperioden ger gurkplantorna den näring de behöver om de odlas i ren sandbädd. Jorden bör även vara luftig och väldränerad.

SMÅGURKOR OCH VÄSTERÅSGURKOR, Cucumis sativus (Druvgurka-Gruppen)
I de sydligaste delarna av landet kan man så gurkorna direkt på växtplatsen, men ska man odla 5–10 plantor, vilket är tillräckligt för en familj, är det trots allt enklare att förkultivera dem.

Förkultivering
Man sår i 8-10 cm krukor och placerar krukorna på en varm plats. Tidpunkten för sådden anpassas så att den sker cirka tre veckor före den dag då man räknar med att kunna plantera ut gurkorna utan risk för nattfrost eller för låg jordtemperatur.

Utplantering
Gurkornas rothals är känslig för långvarig blöta, och för att vattnet lättare ska rinna av bör man så eller plantera dem på en uppkupad ås som är ca 15 cm högre än omgivningen.

Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan gurkorna bör vara 20–30 cm i raden. Har man flera rader bör det vara 100 cm till nästa. Odlar man dem i bänk beräknar man ca fyra plantor per kvadratmeter.

Skötsel
För skötsel av smågurkor i bänk, se nedan under Slanggurka. Gödselvattna ett par gånger så att gurkplantorna kommer i gång snabbt. Är det torrt bör de vattnas rikligt.

Skörd
Gurkorna ska skördas medan de är små och lite knottriga. Får de växa tills de blir släta försämras kvaliteten.

SLANGGURKA, Cucumis sativus Slanggurka-Gruppen
Det finns visserligen namnsorter av slanggurka som kan odlas på friland, men det krävs då en verkligt gynnsam odlingsplats. För de flesta odlare är det säkrast att odla slanggurkan i en bänk med glas eller plast över. Den går även utmärkt att odla i växthus, men där kräver odlingen mera arbete med uppbindning.

Förkultivering
Uppdragningen av plantor går till på samma sätt som för frilandsgurka (se ovan under rubriken smågurkor och västeråsgurkor).

Plantera inte ut för tidigt
Trots att man betydligt tidigare kan få tillräcklig värme i en bänk än på friland, ska man inte vara för snabb med att så och plantera ut plantorna, såvida man inte har en värmekälla i bänken där man skall odla gurkor.

Känsliga för kyla
Temperaturen sjunker ju rätt kraftigt på nätterna och även de tåligaste sorterna av slanggurka trivs inte med temperaturer som går ner mot 5-6 plusgrader, vilket det ofta kan bli efter en mulen dag på våren. Man bör därför vänta med sådden tills man någorlunda säkert vet att man kan klara av att hålla minst 10°C varmt på nätterna. Genom att varje kväll täcka bänken med mattor eller liknande kan man höja temperaturen betydligt.

Plantering och toppning av huvudskott
När man planterar gurkorna i bänken makar man upp jorden till en liten kulle runt varje planta. Det är bra om man lägger lite sand eller grus närmast rothalsen. Man planterar högst två slanggurkor per kvadratmeter. Genom att plantera en planta i varje hörn av bänken snett mot varandra får de bäst utrymme och de får växa rakt fram tills de når motsatta gaveln och där toppas de.

Duschning
Gurkorna vill ha hög luftfuktighet. Därför bör man duscha dem flitigt under soliga dagar men inte vid mulen väderlek. Vid låg temperatur och mulet väder får man inte duscha gurkplantorna, för då kan de lätt angripas av vissa svampsjukdomar.

Vattning
När det är varmt bör man även vattna regelbundet så att plantorna inte torkar ut. Eftersom rotsystemet på gurkan är mycket ytligt, är de även känsliga för torka, och av samma anledning bör man ett par gånger under sommaren lägga på några centimeter med fin jord eller gräsklipp där man ser att gurkrötterna växer.

Luftning och toppning av sidoskott
Vid soligt och varmt väder bör man lufta bänkarna, och det är även bra om man skuggar dem något. Gurkplantorna är snabbväxande, och efter toppningen av huvudrankan kommer det snabbt nya skott vid bladfästena. Dessa skott bör man toppa efter ett eller två blad, och man kan även ta bort några av de stora bladen på huvudrankan.

Luftning under högsommaren
Om man vill underlätta skötseln något under högsommaren kan man ta bort glaset eller plasten över gurkorna under några veckor, bara man först vänjer dem vid mera luft genom att lufta även på nätterna och ta bort glaset några få timmar de första dagarna.

Skörd
Gurkorna bör skördas innan de blivit för stora eller helt släta i skalet.


Hjärtblad av kål.

Alla kålväxter har liknande hjärtblad. De ser faktiskt ut som små hjärtan.

KÅLSLÄKTET, Brassica

BLOMKÅL, BROCCOLI, BRYSSELKÅL, GRÖNKÅL, RÖDKÅL, SALLADSKÅL, SAVOJKÅL, VITKÅL

Kålsläktet innehåller många odlade arter, och gemensamt för dem alla är att de vill ha kraftig jord. Kål bör därför odlas på skiftet för bladväxter i växelbruksindelningen.

Skadedjur
Eftersom de olika kålarterna angrips av många olika skadedjur, är det mycket viktigt att man har ett bra växelbrukssystem för att underlätta skötseln. Den bästa åtgärden mot skadedjur är om man har möjlighet att hålla kålodlingen täckt med fiberduk.

Odling i sand med gräsklipp
Det går även bra att odla kål i sandbädd med ett djup på minst 30 cm, men då måste kålen gödslas med 10 cm gräsklipp i två omgångar. I samband med planteringen läggs 10 cm närmast intill plantorna och över hela ytan mellan dem. Efter 3-4 veckor läggs 10 cm gräsklipp ovanpå resterna av det gamla klippet.

Förkultivering
Det är mycket lätt att dra upp plantor av de olika kålarterna och tiden från sådd tills plantorna är klara för utplantering är 4–6 veckor. Givetvis kan man i de sydligare delarna av landet så många kålarter direkt på växtplatsen. Det finns arter som kan sås direkt på växtplatsen även om man bor efter norrlandskusten, men ur praktisk synpunkt är det enklare att förkultivera plantorna. Dels ska avstånden mellan plantorna på växtplatsen vara 50-60 cm, dels kanske man inte odlar så många exemplar av varje art.

Blomkål.BLOMKÅL, Brassica oleracea Botrytis-Gruppen
När man drar upp plantor av blomkål är det viktigt att plantorna hålls i jämn tillväxt och att de inte blir stående i krukorna eller skolningsbädden för länge, eftersom det då är stor risk att blomkålen går i blom för tidigt och att blomkålshuvudet blir förkrympt. Det händer att huvudet bara blir 3-4 cm i diameter om plantorna är för hårt rotade. Blomkålen bör därför inte sås tidigare än att den kan planteras fyra, högst fem veckor efter sådden.

Synkroniserad blomning inte alltid önskvärt
Vid förädlingen av blomkål har man tagit fram de anlag som gör att de flesta plantorna går i blom samtidigt av en namnsort. Detta för att underlätta skörden vid stora odlingar, men för den som planterar 10-15 plantor och vill skörda färsk blomkål under några sommarmånader är det ju inte så lyckat att få alla i blom samtidigt. För att få en förskjutning i skörden kan man så i omgångar men det går inte att få fram någon större variation i skördetid på så sätt.

Fördel att odla flera olika sorter
Genom att så t ex tre olika namnsorter kan man få en rätt stor spridning på skörden. Eftersom blomkålsfröet behåller grobarheten i 3-4 år, om än med något minskad grobarhetsprocent, är det inte någon större nackdel att köpa så pass mycket frö på en gång. Ett bra sätt är att kunna komma överens med några grannar om att dra upp plantor av varsin namnsort och sedan byta med varandra.

Utplantering och skötsel
Blomkålen planteras på 40-50 cm avstånd mellan plantorna och 50 cm avstånd mellan raderna. Efter en vecka gödselvattnar man plantorna och efter ytterligare ett par veckor ger man dem en omgång gödselvatten till. Genom att snabbt få växtfart på plantorna minskar risken för alltför tidig blomning. Har man inte marktäckt före utplanteringen gör man det snarast för att undvika rensning och slippa vattna plantorna.

Skörd
När blomkålen börjar gå i blom kontrollerar man plantorna ett par gånger i veckan, och när man ser att ett huvud börjar bli klart, viker man ett par blad över det. Då håller det sig vitt tills det växt ut och är klart för skörd.

Broccoli.BROCCOLI, Brassica oleracea Italica-Gruppen
Förkultivering
Sådden kan ske 4-7 veckor före utplantering. Bor man i övre halvan av landet är det en fördel att så 6-7 veckor före utplanteringen så att plantorna hinner bli riktigt stora innan de sätts ut. På så sätt får man börja skörden tidigare och får en högre skörd totalt än om man planterar små plantor.

Gödsling och krukstorlek
För broccoliplantorna är det inte någon nackdel att stå i krukor så länge, bara man håller dem i god växtkraft genom gödselvattningar. Till dessa plantor använder man 12–15 cm stora krukor. Till de senare sådda, som skall stå i krukorna 4–5 veckor, samt för alla andra kålsorter räcker det med 8 cm krukor.

Mindre knoppar vid sådd på friland
Man kan så broccoli direkt på växtplatsen i södra halvan av vårt land om man har fina odlingsförhållanden, men blomknopparna blir ofta mindre än på planterad broccoli. Knoppar på 0,7-0,8 kg är inte ovanligt på de som planteras, om jorden är fin.

Plantavstånd och radavstånd
Vid utplanteringen sätter man plantorna på 50-60 cm avstånd mellan plantorna och 60-70 cm mellan raderna. Vid direktsådd är ett avstånd på 40 cm mellan plantorna och 50–60 cm mellan raderna tillräckligt.

Skörd
När broccolin börjar blomma passar man plantorna noga, så att inte knopparna förväxer. De skall skördas medan knopparna är kompakta. Man skär av dem under knoppen så att det blir ett ca 10 cm långt skaft som följer med knoppen.

Lång skördetid av sidoknoppar
Det dröjer inte länge efter det man skurit av huvudknoppen förrän sidoknoppar kommer fram och så håller broccolin på och skjuter nya knoppar i månader. Varje planta tycks ge längre skördetid ju längre norrut som de odlas. Inte ens de första frostnätterna med 2-3 minusgrader sätter stopp för knopptillväxten Det finns dock vissa namnsorter som endast ger en stor huvudknopp.

BRYSSELKÅL, Brassica oleracea Gemmifera-Gruppen
Brysselkål.Brysselkål kan sås direkt på friland i södra delarna av landet, men mest praktiskt är det att förkultivera den.

Förkultivering
Brysselkål sår man 4–5 veckor för utplanteringsdatum.

Planteringsavstånd och radavstånd
Planteringsavståndet bör vara 40–50 cm mellan plantorna och 50–60 cm mellan raderna.

Jord
Brysselkål ska inte ha alltför kraftig jord för då kan huvudena bli lösa.

Fiberduk ger bättre odlingsklimat
För de odlare som bor i norra delarna av landet gäller det att pyssla lite extra med plantorna för att huvudena skall hinna utvecklas. Användningen av fiberduk är ett bra sätt att bättra på klimatet för kålen.
Man kan dels lägga på duken genast efter utplanteringen och låta den ligga kvar över kålen 2–3 veckor framåt, tills plantorna börjat växa riktigt, dels kan man täcka kålen med växtväven på eftersommaren och tidiga hösten. Detta tillsammans ger några veckors tidigare utveckling av kålen. När man tydligt ser att kålhuvuden börjar bildas i bladvecken utefter stammen toppar man plantorna för att få snabbare tillväxt på huvudena, men det är endast den översta toppen som man skall nypa bort.

Lång skördetid
Brysselkålen kan stå kvar ute under hösten och vintern utan att ta skada. Många anser t o m att den blir godare när den frusit lite, men liksom grönkålen tål den inte att frysa och tina upp flera gånger om den inte är skyddad av snö eller någonting annat som gör att temperaturväxlingarna dämpas något.

Grönkål.GRÖNKÅL, Brassica oleracea Sabellica-Gruppen
Grönkål kan sås direkt på växtplatsen ända upp mot Umeåtrakten, men för den som bor i norra halvan av vårt land är det ändå fördelaktigast att förkultivera den, eftersom man får betydligt större och finare blad. Det är speciellt värdefullt om man skall förvara kålen ute under vintern.

Förkultivering
Vid förkultivering behöver grönkålen ca fyra veckor för att plantorna skall bli lagom stora för utplantering.

Plantavstånd och radavstånd
Planteringsavståndet bör vara 50 cm mellan plantorna och 50-60 cm mellan raderna. Vid direktsådd är 30-40 cm plantavstånd och 40–50 cm radavstånd lämpligt. Givetvis kan plantorna stå tätare och det ändå blir blad att skörda, men bladen blir små och plantorna är inte lika lagringståliga som när man har stora välutvecklade plantor på rejäla avstånd. Har man fin jord kan man få grönkålsplantor som blir upp till 80 cm i diameter, och då behöver de stort utrymme.

Skörd
Grönkålen kan givetvis skördas under hela sommaren och hösten, men den har sitt största värde på senhösten och under vintern. Den kan ju stå ute hela vintern och klara sig bra, men det är, liksom för många andra växter som övervintrar ute, en fördel om den är täckt med snö eller på annat sätt skyddad mot alltför stora temperaturväxlingar.

Rödkål.RÖDKÅL, Brassica oleracea Rubra-Gruppen
Rödkål borde odlas i större utsträckning än vad som nu sker. Den anses av norrlänningarna som en kålsort som endast ska ätas till jul, men för den som tycker om rå kål är rödkålen väl så bra att använda i sallader som vitkål. Eftersom rödkålen är mer hållbar finns det alla skäl att odla den så långt upp i landet som den hinner att utvecklas. Odlar man en tidig sort, som t ex ’Haco’, kan man under normala somrar få fin rödkål ända upp mot Örnsköldsvik. Även en tidig rödkål går fint att lagra i källare till slutet av mars.

Sådd
Rödkålen ska sås 4-6 veckor före utplanteringstiden. Även om huvudena på rödkålen inte är så stora som på vitkål är ytterbladen mycket kraftiga och därför behöver den ett plantavstånd på 50-60 cm och radavstånd på 60-70 cm.

Gödselvattna
Gödselvattna plantorna ett par gånger efter utplanteringen så får rödkålen en snabbare start. Den som har ogynnsamma odlingsförhållanden kan bättra på dessa något för rödkålens del genom att använda fiberduk på samma sätt som vid odling av brysselkål.

Skörd
Rödkålen är tåligare mot kyla än vad vitkålen är, så man behöver inte skörda den förrän sent på hösten när det är risk för minusgrader även under dagtid

SALLADSKÅL, Brassica rapa Pekinensis-Gruppen
Salladskål.En kål som alla grönsaksälskare verkligen bör pröva på att odla. De flesta har säkerligen kommit i kontakt med den i affärernas grönsaksdiskar och även om man inte alltid kan få fram lika stora huvuden som säljs där, är ju den man själv odlar fri från bekämpningsmedel och minst lika god.

Sådd
Salladskål är lite speciell i odlingshänseende, eftersom den inte ska sås förrän i mitten av juli. Mycket tidig vårsådd i södra delarna av landet kan ibland lyckas. Problemet med salladskål är att den så lätt går i blom om nätterna är för ljusa och korta. Som vanligt i odlingssammanhang är det norrlandsodlarna som få det största odlingsproblemet, eftersom sommarnätterna är kortare ju längre norrut man kommer.

Sådd för höstskörd
För höstskörd sår man salladskålen den 10-15 juli och det är enklast att bredså den på en liten yta i något hörn av trädgårdslandet. När plantorna blivit 5-8 cm stora skolar man ut dem på en plats där man har möjligheter att skydda dem mot kylan på senhösten, vilket är nödvändigt för odling av salladskål norr om Gävle. Avståndet mellan plantorna bör vara 30 x 30 cm.

Marktäckning och gödselvattning
Genast efter skolningen marktäcker man med ca 5 cm gräsklipp och ger kålen gödselvatten 2-3 gånger sedan den rotat sig riktigt och börjat växa. Efter 3–4 veckor täcker man ytterligare en gång med gräsklipp, nu med ett 10 cm tjockt lager. Blir det svalt under de första 30 dagarna efter sådden bör man täcka kålen med fiberduk för att höja temperaturen något. Är det för svalt riskerar man att kålen går i blom utan att bilda huvuden.

Snigelfavorit
Tyvärr är sniglarna mycket förtjusta i salladskål, men det är endast de yttre bladen som de gör någon skada på. När huvudena börjar vara skördeklara är det slut på sniglarnas aktiva period, men givetvis är det bra om man från början plockar bort de flesta sniglarna tills plantorna blivit så stora att angreppen inte skadar dem.

Skörd
I september börjar savojkålen att vara skördeklar. I regel kan man skörda kålen under mycket lång tid och har man den skyddad mot sträng kyla klarar den sig bra trots att det blir några minusgrader.

Mörkläggning av salladskål för tidigare skörd
För att få kålen skördeklar några veckor tidigare, vilket är en stor fördel om man bor i Norrland, kan man mörklägga den med svart plast eller annan svart väv som utestänger ljuset så att man kan förlänga nätterna åt kålen för att förhindra blomning.

Höjbar bänk behövs
Man bör då ha tillgång till en bänk där man efterhand kan höja ramen så att den blir ca 30 cm hög. Men man bör helst inte ha så hög bänkram på en gång, för då skuggas de plantor som står intill bänkramen för mycket.

Så runt midsommar
Sådden kan då ske vid midsommartid och på samma sätt som vid odling på friland, men man skolar nu plantorna så fort de blivit 2-3 cm. Avståndet mellan plantorna kan vara 25 x 25 cm.

Mörkläggning
Så fort plantorna är utskolade börjar man mörklägga dem. Från klockan åtta på kvällen till sex–sju på morgonen skall de stå mörkt. Givetvis kan man förskjuta mörkläggningen någon timme åt ena eller andra hållet om det passar bättre till ens arbetsförhållanden. Mörkläggningen fortsätter man med tills nätterna har en naturlig längd på omkring 8 timmar.

Håll jämn temperatur
Eftersom även temperaturen spelar en stor roll när det gäller salladskålens blomning skall man eftersträva att från sådden och minst 20 dagar framåt hålla ca 20 grader varmt. Det är ju lätt den årstiden att hålla den temperaturen om man täcker bänken med glas eller plast bara man luftar på dagarna så att det inte blir för varmt. Är sommaren sval skall man hålla kålen täckt med glas i minst sex veckor efter skolningen för att vara säker på att den inte går i blom.

SAVOJKÅL, Brassica oleracea Sabauda-Gruppen
Savojkål.Det är en kål som inte förekommer så ofta på marknaden, eftersom den sällan odlas handelsmässigt, men för husbehovsodlaren är den väl värd att odla. Den har ett vitkålsliknande växtsätt, men huvudena blir inte så stora och bladen är krusiga. Inuti huvudet liknar den mest isbergssallat eller salladskål.

Sådd
Savojkålen bör sås fyra veckor före utplanteringen och avstånden skall vara 40–50 cm mellan plantorna i raden och 50 cm mellan raderna. Den är relativt tidig och kan därför odlas på alla ställen där man kan odla vitkål. Tyvärr är den inte så hållbar vid lagring varför den bör konsumeras på hösten och fram till jul.

VITKÅL, Brassica oleracea Alba-Gruppen
Vitkål.Även den kan sås direkt på friland i de södra delarna av landet, men med det stora plantavstånd som den behöver är det mycket opraktiskt med direktsådd för den som endast odlar till husbehov.

Förkultivering
Sådden bör ske 4–5 veckor före utplanteringsdatumet och krukstorleken bör vara 8-10 cm.

Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan plantorna vid utplanteringen bör vara 50-60 cm och radavståndet 60 cm. Tidig vitkål kan stå på något mindre avstånd.

Välj sort efter klimat
För den som odlar vitkål i mellersta och norra delarna av landet är det viktigt att man väljer tidiga eller medeltidiga sorter så att de säkert hinner bilda skördeklara huvuden innan hösten.

Tidiga sorter får ofta spruckna huvuden
Nackdelen med tidiga sorter är att de har så lätt för att spricka, i synnerhet om sommaren är ovanligt fin, så att de växer och blir skördeklara redan i slutet av augusti.

Skär man av rötterna med en spade på tre sidor om kålplantan och ca 10-15 cm från rotstocken så fort huvudet är fullväxt, minskar risken för att huvudet skall spricka, eftersom rötterna får svårt att ta upp vatten. Vissa namnsorter har lättare för att spricka än andra och bör därför skördas på ett tidigt stadium.

Tidiga sorter sämre att lagra
De tidiga sorterna har även sämre lagringsduglighet, men den som bor i norra delarna av landet måste trots detta odla de tidiga sorterna, eftersom senare sorter som är mer hållbara oftast inte hinner bilda lagringsdugliga huvuden.

Vinterförvaring
Vitkål tål några få minusgrader på hösten. De huvuden som skall förbrukas tidigt tar inte någon skada om det blir 2-3 grader kallt, men de huvuden som ska lagras i flera månader bör man inte låta frysa och tina upp i flera omgångar, eftersom det försämrar hållbarheten.


KÅLRABBI, Brassica oleracea Gongylodes-Gruppen

Kålrabbi.Kålrabbi är en rotfrukt som absolut bör odlas av alla som gillar att äta råa grönsaker. Den är en delikatess rå, men även god när den är kokt. Kålrabbi är nästan värd att odlas enbart för sitt dekorativa utseende, och dessutom angrips den ytterst sällan av några skadedjur med undantag av sniglar som gillar bladen, men inte angriper knölen.

Sådd
Kålrabbi bör skördas innan den blir för stor, och därför bör man så den i omgångar. Första omgången i form av plantor som behöver fyra veckor för att bli utplanteringsklara, andra omgången sår man så fort jorden är redbar och tredje om gången strax efter midsommar. Vid plantering eller gallring bör avståndet mellan plantorna vara 20-30 cm och radavståndet 40-50 cm.

Skörd
Kålrabbin bör skördas när den har en diameter av 8-10 cm. Får den växa och bli större blir den inte lika god och får dessutom sega trådar i köttet. Det finns några namnsorter som inte får sämre kvalitet om de får växa till full storlek.

Vinterförvaring och lagring
Den kålrabbi som sås strax efter midsommar blir lämpligt stor för vinterförvaring, men den bör inte lagras längre än till slutet av januari. Vid längre lagringstid försämras kvaliteten avsevärt.


KÅLROT, Brassica napus Napobrassica-Gruppen

En välkänd rotfrukt som är lättodlad och användbar till många maträtter.

Kålrot.Jord
Kålrot kan odlas i all slags jord, men man ska vara noga med växelbruket. Man bör liksom vid rödbetsodling tillföra rikligt med gräsklipp. Gräsklipp är mineralrikt, vilket är bra eftersom kålrötterna lätt angrips av svampsjukdomar vid mineralbrist i jorden. Lägg på ett 10 cm tjockt lager när plantorna är 10–15 cm höga. Var noga med att inte lägga gräsklipp ovanpå plantorna. Upprepa efter 3–4 veckor.

Sådd
Sådden kan ske så fort som jorden reder sig, men för den som har fina odlingsförhållanden kan det vara bättre att vänta ett tag med sådden eller att så i två omgångar för att kålrötterna som ska lagras över vintern inte ska blir för stora.
Gallringsavståndet bör vara 15–20 cm och radavståndet 40-50 cm.

Förkultivera i kallt klimat
Bor man i norra delarna av landet är det inte någon risk för att kålrötterna ska bli för stora, utan det kan till och med vara befogat att förkultivera kålrotsplantorna. Man sår dem då fyra veckor före utplanteringsdatum.


Gul lök.LÖK, Allium cepa

Lök är en växtart som finns i flera varianter och de odlas alla likartat.

GUL LÖK, Allium cepa Gullök-Gruppen
Gul lök är den vanligast odlade löken.

RÖD LÖK, Allium cepa Rödlök-Gruppen
Röd lök är värd att odlas i betydligt större utsträckning än vad som sker nu. I många maträtter är den väl så bra som gul lök och hållbarheten är ofta bättre.

POTATISLÖK, Allium cepa Potatislök-Gruppen
Har samma egenskaper som schalottenlök och odlas på samma sätt. Kan lagras lång tid i rumstemperatur. Sätter normalt inte frö.

SCHALOTTENLÖK, Allium cepa Aggregatum-Gruppen

Schalottenlök.

Schalottenlök och potatislök bildar flera lökar på samma planta.

Schalottenlök är av många matlagningsexperter ansedd som den förnämsta löken vad beträffar smak. Den är lättodlad över hela landet, även långt i norr, där inte vanlig gul lök går att odla. Schalottenlök sätts som vanlig lök men på 15-20 cm avstånd i raderna. Runt varje lök som man sätter bildas det flera lökar så att man får ett knippe på 5-8 lökar eller flera. Hållbarheten är mycket god och skördemängden är fullt jämförbar med vanlig gul och röd sättlök. Nackdelen är att den är tidskrävande att skala på grund av att den inte är så stor.

SILVERLÖK, Allium cepa Silverlök-Gruppen
Får små till stora lökar med silvrigt eller vitt skal. Används färsk eller som inlagd. Planteringsdjup ca 3–4 cm. Plantavstånd ca 10 cm.

SYLTLÖK, Allium cepa Syltlök-Gruppen
Sorter med liten lök. Skördas när den är 15–30 mm i diameter. Kallas ibland silverlök. Planteringsdjup ca 3–4 cm. Plantavstånd ca 10 cm. Används färsk eller som inlagd.

Jord
Det är ingen tvekan om att lök trivs bäst på lätt jord, men välkultiverad lerjord går även utmärkt att använda för lökodling. Jorden behöver inte vara speciellt kraftigt gödslad, men bör vara mineralrik. Den får inte vara nygödslad med naturgödsel. Man kan odla lök över hela landet. I fina odlingslägen kan man fröså löken, annars sätter man smålökar som kallas sticklök eller sättlök.

ODLA LÖK FRÅN FRÖ
Man kan antingen så löken direkt på odlingsplatsen, men då krävs det fina odlingsförhållanden, eller så kan man så den i bänk eller kruka och sedan plantera ut den. Med den senare metoden kan man få rätt fina lökar ända upp mot Härnösandstrakten. Sådden bör ske 6–8 veckor före utplantering. Så glest och plantera in löken en och en i 6 cm krukor när blasten blivit 5-6 cm lång.

Inplantering och omskolning
Vid inplanteringen tar man upp 10-15 lökar åt gången och skär av rötterna så att de blir 4–5 cm långa. Det går då lättare att plantera in eller skola dem. Lättast går det om man har ett fat med 30-40 krukor och fyller dem med jord som man packar lätt och sedan skolar lökarna en och en direkt i krukorna.

Nackdelar med utplantering direkt från skolningslåda
Man kan även skola löken i djupa lådor eller i bädd i bänk och sedan plantera ut dem på landet direkt från skolningsplatsen. Men eftersom plantorna lätt tar skada vid omflyttningen på grund av att de inte har någon jordklump med på rötterna stannar löken upp i växten när den planteras ut, vilket den inte gör om den har odlats i små krukor

Gödsling före och efter utplantering
Lökplantorna bör gödselvattnas ett par gånger, sista gången en dryg vecka före utplanteringen.
Det är viktigt att löken som planteras ut får en god start på den nya växtplatsen och därför bör man gödselvattna den några dagar efter utplanteringen och eventuellt ytterligare en gång om den ser ut att stå stilla. Det är en viss risk att utplanterade lökar stannar upp i växten och avmognar för tidigt om man inte pysslar om dem riktigt.

Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan lökarna i raden vid utplantering och vid gallring efter direktsådd bör vara 10-15 cm och radavståndet 20- 30 cm.

ODLA LÖK FRÅN SÄTTLÖK
Det är enklare och på många platser betydligt säkrare att använda sättlök istället för att fröså lök. Av sättlök finns det även värmebehandlat utsäde som man bör använda om man bor så till att löken ofta har svårt för att hinna utvecklas och mogna. Den värmebehandlade löken kallas även för preparerad, och den är inte dyrare i utsäde än den obehandlade löken.

Olika storlek på utsäde
Sättlöken saluförs normalt i två storlekssorteringar, 10/15 och 15/22. Den mindre sorteringen, som ju innehåller betydligt flera sättlökar per kilo, skall man inte använda om man har ogynnsamt läge för odlingarna.

Köp utsäde tidigt
Sättlök säljs på vårarna i varuhus, bensinstationer och på de mest underliga försäljningsställen, men tyvärr förvaras den då i normal rumstemperatur. Löken försämras snabbt vid höga temperaturer, så därför bör man köpa den så fort affärerna får hem den på våren och sedan förvarar man den själv på en sval och torr plats tills det är dags att sätta den.

Plantering
När man sätter löken bör man helst dra upp en ränna och sedan placera lökarna i rännan med 12-15 cm avstånd mellan lökarna och sedan mylla över dem med en kratta eller liknande så att lökspetsen befinner sig i jordytan. Trycker man ner löken packas jorden under den och det försvårar rotbildning avsevärt, i synnerhet om det är tung jord. där man sätter den. Radavståndet för sättlök bör vara ca 30 cm.

Gödsling/marktäckning
När lökblasten blivit 8-10 cm lägger man på marktäckning, 5–10 cm färskt gräsklipp är lagom. Efter några veckor lägger man på en omgång till, men då undviker man att lägga alldeles intill lökarna, eftersom för mycket marktäckning mot själva löken kan hindra avmognaden på sensommaren.

Avmogning
När blasten på sensommaren börjar gulna kan man skynda på avmognaden av löken genom att man t ex med en kratta böjer ner blasten mot marken. En till två veckor efteråt drar man upp lökarna. Är det torrt och fint väder kan man låta lökarna ligga uppe på jorden under någon vecka och avmogna ytterligare, men är det inte torrt väder bör man ta in löken och placera den i en torr och varm lokal, gärna 20- 25°C varmt och luftigt.

Torkning
Lök torkar bäst om man buntar ihop 8 lökar i varje bunt och hänger dem till torkning, men är blasten så dålig att man inte kan bunta ihop lökarna lägger man dem på ett galler där luften kan cirkulera under gallret. Det är mycket viktigt för hållbarheten under lagringen att löken får torka snabbt och riktigt.

Lagring
Efter 2-3 veckor är lökarna så torra att man kan putsa av blasten och eventuella rötter. Lökar med lång hals bör man sortera ut för att använda först, eftersom de är mindre hållbara vid lagringen. Lökarna förvaras nu i nätkassar eller papperspåsar på en sval plats. 2-15°C och torrt är den idealiska förvaringsplatsen över vintern.


MAJROVA, Brassica rapa Rapifera-Gruppen

Majrova är en mycket lättodlad rotfrukt som man bör så i två till tre omgångar under sommaren.

Majrova.Sådd
Första sådden tidigast möjligt på våren, andra sådden ca tre veckor senare och efter ytterligare tre veckor sår man den tredje sådden. I norra delarna av landet är två sådder tillräckligt eftersom den tredje inte alltid hinner bli skördeklar.

Tidig sådd i bänk
Man kan få minst tre veckors tidigare skörd om man sår majrovor i en bänk. Eftersom de inte kräver hög temperatur kan man så dem så fort tjälen är borta ur bänken.
Avståndet mellan plantorna i bänken kan vara 15×15 cm.

Luftning
Så fort plantorna kommit upp luftar man rikligt. Blir temperaturen för hög växer enbart blasten utan rotbildning. De måste ha mycket ljus, glaset eller plasten måste vara klar och genomskinlig.

Plantavstånd och radavstånd
Gallringsavståndet i raderna bör vara 12-15 cm och radavståndet 40 cm. När majrovorna blivit 3-4 veckor bör man helst ta av glaset på dagarna om det inte är köldgrader.

Skörd
Majrovorna ska skördas innan de blir fullt utväxta, en diameter på 10-15 cm är lämplig. Får de bli större försämras kvaliteten.


MANGOLD, Beta vulgaris Mangold-Gruppen

Mangold.Mangold är en bladväxt som bör finnas i alla husbehovsodlingar. Den är en fin ersättning för spenat och dess stora, breda bladstjälkar, som i smaken påminner om sparris, är lika värdefulla som de gröna bladen.

Jord
Det spelar inte någon roll i vilken jord den odlas, bara jorden är humusrik och välgödslad. Mangold kan sås direkt på växtplatsen rätt långt upp i norr men liksom andra stora växter som man bara behöver några plantor av, är det enklare att förkultivera dem och sätta plantorna på växtplatsen.

Förkultivering
Från södra Norrland och uppåt måste man förkultivera mangold om den skall hinna ge en god skörd under sommaren.

Såtid
Sådden bör ske 4–6 veckor före utplanteringsdatum, sex veckor om man har stor plats i bänk eller växthus så att man kan klara utrymmet för plantor som blir ca 20 cm höga.

Sådd
Har man tillräcklig plats redan vid sådden kan man så två frön i varje kruka, som bör vara 8-10 cm, och sedan gallra bort en planta där det kommer upp två. Men givetvis kan man så allt frö i en kruka och sedan plantera in plantorna i större krukor när mangoldplantorna blivit 4-5 cm.

Plantering och skötsel
För en familj med två barn brukar det räcka med 10–15 plantor för att klara årsbehovet. Planteringsavståndet bör vara 30 cm mellan plantorna och 40–50 cm mellan raderna. Gödselvattna ett par gånger och täck med ett 10 cm tjockt lager gräsklipp genast efter utplanteringen. Upprepa efter 3–4 veckor.

Skörd
När de största bladen fått en höjd på 30–40 cm kan man börja skörda av mangolden. Ta några få blad på varje planta. Man ska inte skörda för hårt från början, utan man ska låta plantorna behålla en del blad. Då växer de nya bladen fram fortare. Så småningom kan man skörda mangoldblad som är 60–70 cm höga och 30 cm breda.

Övervintring
Ofta övervintrar mangold den första vintern, därför bör man låta den stå kvar på växtplatsen och eventuellt täcka den med lite löv eller granris. Den mangold som övervintrar skjuter snabbt nya blad på våren som man kan börja skörda tidigt, men mot högsommaren går den i blom och då förlorar den sitt värde som bladväxt.


MELON, Cucumis melo

Melon.I större delen av vårt land måste melon odlas i bänk eller växthus. Endast i mycket fina lägen kan man odla den utan skydd av glas eller plast. Trots svårigheten att odla meloner är det väldigt många, både nybörjare och erfarna odlare, som försöker med meloner. Kanhända därför att det är så intressant att odla dem. Dessutom finns det ju inte några meloner som smakar så gott som de man odlat själv.

Sådd
Melonplantorna kräver värme under hela växtperioden. Där för bör man absolut inte så dem förrän man säkert vet att man kan hålla tillräckligt varmt i växthuset eller bänken. Nattemperaturen bör inte gå under 15°C någon längre tid, och dagstemperaturen bör vara minst 18–20°C, vid sol kan den få bli upp till 25°C.

Beräkna sådatum
Det tar 3–4 veckor från sådd tills plantorna bör planteras ut på bädd. Vet man från vilket datum man kan hålla rätt temperatur går det lätt att beräkna sådatum.

Ett frö i varje kruka
Har man plats när man sår är det bäst att så ett frö i varje kruka och krukstorleken bör vara 10–12 cm. Man kan även så alla frön i en kruka och sedan plantera en eller två plantor i varje kruka så fort hjärtbladen utvecklats helt. Vid en groningstemperatur på 25–30°C gror fröna på 5–6 dagar.

Skötsel av fröplantor
Man ska duscha småplantorna med ljummet vatten när det är sol och man ska placera plantorna så ljust som möjligt. Ett par veckor efter inplanteringen, eller efter det plantorna fått det första ordinarie bladet, gödselvattnar man dem och det fortsätter man med tills de planteras ut på bädden.

Jord eller sand och gräsklipp
Jorden där melonerna ska växa bör vara kraftigt gödslad och väldränerad, ca 20 % sand eller grus bör den innehålla. Det går även bra att odla meloner i sandbädd såväl i växthus som i bänk. Sanden bör då vara minst 30 cm djup. Eftersom sand blir varmare än jord växer plantorna fortare i sandbädd än i jordbädd, under förutsättning att ytan mellan plantorna täcks med 10 cm gräsklipp genast efter utplanteringen. Efter cirka 3–4 veckor läggs ett nytt lager gräsklipp ovanpå resterna det förra lagret.

Plantering
Vid planteringen beräknar man en yta på minst 70 x 70 cm för varje planta. Mitt i gör man en ca 10 cm hög upphöjning där man planterar melonplantan. Intill rothalsen lägger man några nävar sand. Upphöjningen av jorden och sanden intill rothalsen minskar risken för att melonplantan ska angripas av svamp på rothalsen vid låg temperatur under sommaren.

Toppning och skottgallring
När plantan fått 6–7 blad toppar man den och av de skott som skjuter ut från bladvecken väljer man ut de 4–5 kraftigaste och breder ut dem solfjäderformat från stammen.

Duscha, lufta och vattna
Man fortsätter att duscha plantorna när det är sol och varmt. Bänken bör luftas när det är som varmast under soliga dagar. Vid mulet väder får man inte duscha plantorna.
Melonerna ska vattnas rätt rikligt under hela växtperioden och även gödselvattnas om växtkraften är svag.

Täck med gräsklipp
Jordytan i bänken bör täckas med ett 5–10 cm tjockt lager färskt gräsklipp, men undvik att lägga gräs över rankorna och bladen samt intill stammen.

Han- och honblomma av melon.

Här ser man tydligt skillnaden mellan melonens han- och honblommor. Hanblomman överst saknar fruktämne medan fruktämnet syns tydligt på honblomman.

Hanblommorna kommer först
När melonerna börjar blomma kommer det oftast en massa hanblommor först innan de första honblommorna visar sig. Många nybörjare inom melonodlingen oroar sig för detta och tror att det är något fel på plantorna, men det är helt normalt.
Det är lätt att se skillnaden mellan han- och honblommor, eftersom det på honblommorna syns ett tydligt fruktämne redan innan blomman slagit ut. När man ser att honblommorna börjar slå ut upphör man med att duscha plantorna under några veckor.

Pollinering
Även om man har melonplantorna i bänk är det säkrast att befrukta dem. Det är inte alltid som det finns lämpliga insekter som kan sköta om pollineringen. Befruktningen bör utföras mitt på dagen och den går till så att man tar bort bladen från en avklippt hanblomma och för över frömjölet från denna till honblomman genom att trycka den lätt mot honblommans märke (märket sitter högst upp på pistillen).

Toppning och gödselvattning
När man fått ett eller ett par fruktämnen på varje ranka toppar man dem. När fruktämnet växer till i storlek kan man ta bort några blad intill fruktämnet så att solen belyser det.
Man bör även lägga en liten glasbit eller annat liknande material under fruktämnena så att de inte så lätt angrips av sniglar och maskar som finns i jorden.
När befruktningen är klar fortsätter man att duscha plantorna igen. Det kan även vara dags för ett par gödselvattningar. Nya skott som växer fram toppar man efter ett blad, så att de inte tar för mycket näring och skuggar för mycket.

Skörd
På sensommaren och den tidiga hösten är det sedan dags att invänta de ljuvliga dofter som mogna meloner avger, men det gäller att inte skörda dem för tidigt. Låt dem sitta kvar på plantan tills de ändrat färg och börjar kännas mjuka samt doftar melon. Får de bli riktigt mogna smakar de så mycket bättre.


MOROT, Dacus carota ssp. sativus

Morötter med olika färg.

Morötter finns i en mängd olika färger!

Morötter är en av de värdefullaste grönsakerna som alltid bör finnas med i sortimentet vid en husbehovsodling.

Bästa morotsjorden
Den idealiska morotsjorden är utan tvekan den jord som har en rik in blandning av sand. Men på den lilla villatomten eller kolonilotten har man i regel inte så stora valmöjligheter och då gäller det istället att bereda den jord man har, så att den passar till morötterna.

Förbereda lerjord
Även om man har en tung lerjord kan man genom inblandning av organiskt material och marktäckning åstadkomma en mycket fin morotsjord efter 2-3 år.

Tidig sådd
Morötter kan man så genast jorden torkat upp tillräckligt. För de som vill odla morötter i norra delarna av landet krävs det att man sår dem så tidigt som möjligt om de skall få tillräcklig tid att växa.

Åtgärder mot morotsflugan
Brukar man få morötterna angripna av morotsflugans larver kan det vara en fördel att så något senare för att undvika angrepp av första generationen morotsflugor. Men i norra delarna av landet kan man inte vänta med sådden, även om man brukar ha angrepp av morotsflugan. Genom att så morötterna på så öppen plats att det ofta blåser där, kan man till en del undvika morotsflugorna. Säkraste sättet att undvika angrepp av morotsfluga är att täcka med fiberduk. Morotsodlingen bör hållas täckt till mitten av augusti.
Lämna inte bortgallrade plantor i närheten av morotsodlingen eftersom de lockar till sig morotsflugor.

Så glest och jämnt
Man ska så morötterna mycket glest. Sår man dubbelt så lång sträcka som det är angivet på fröpåsen blir det tillräckligt tätt under förutsättning att man kan så jämnt. Det är även bra om såraderna är jämna så att alla frön kommer på samma djup. Vid varierande sådjup kommer en hel del morotsfrön att gro efter det man gallrat första gången.

Plantavstånd och radavstånd
Galllra så att plantavståndet blir 6–8 cm för sommarmorötter och 10–12 för vintermorötter. Radavståndet bör vara 30–40 cm.

Gallring
När morotsplantorna blivit 5–6 cm är det dags att gallra dem.

Förhindra gröna nackar
Vissa morotssorter har lätt för att skjuta upp ur jorden och få grön nacke, i synnerhet om jorden är tung. För att förhindra detta bör man kupa upp jorden 3-4 cm när blasten blivit 10–15 cm hög, och därefter är det dags att täcka med 10 cm färskt gräsklipp mellan raderna.

Marktäckning mot gräs
Skötseln under sommaren är enkel om man har bra med marktäckning så att ogräset har svårt att komma igenom. Marktäcker man inte bör man noga hålla efter ogräset genom luckring tills morotsblasten täcker jordytan. Efter marktäckningen mellan morotsraderna, eller sedan morotsblasten täcker ytan mellan raderna, räcker det med att man håller efter de stora fröogräsen och fleråriga ogräs.

Skörd
Morötterna ska under normala förhållanden skördas så sent som möjligt på hösten om de ska förvaras över vintern, eftersom jorden är den bästa förvaringsplatsen för dem. Det kan finnas undantag då man bör skörda tidigare, och det är om eftersommaren varit mycket torr. Då är det risk att morötterna spricker när höstregnen kommer. Benägenheten att spricka har delvis med sorten att göra. En annan orsak till tidig skörd är de höstar det finns stora mängder av gnagare vill vara som med och dela på skörden

Skörda eget frö
Vill man ta frö av morötter, vilket går lätt om man bor så pass långt söderut i landet att det hinner mogna, ska man redan på hösten när man skördar välja ut ett tiotal fina, välformade rötter och lägga dem skilda från de andra. Till våren planterar man dem på en fin plats. Finns det vildmorot i närheten kan det bli problem med sortäktheten och likaså om man blandar flera olika morotssorter. Under sådana förhållanden måste man isolera de olika sorterna när de blommar och själv sköta om pollineringen.


PALSTERNACKA, Pastinaca sativa

Palsternacka.Jord
Palsternackan kräver mycket kraftig jord om den ska bli välutvecklad. Därför kan man ge lite extra näringstillskott på våren till den jord där man ska odla palsternackor. Lite torkad hönsgödsel eller fin kompostjord går bra.

Sådd
Sådden bör ske tidigast möjligt på våren. Den som har ogynnsamma odlingsförhållanden bör så dem redan på hösten. Vid höstsådd sår man strax innan jorden fryser till. Man ska markera tydligt var raderna är, så att man tidigt på våren kan luckra jorden mellan raderna för att störa ogräset.

Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan raderna bör vara 30–40 cm och plantorna gallras sedan så att avståndet blir 10–15 cm.

Gödsling
Växer plantorna svagt ska man marktäcka dem med färskt gräsklipp så tidigt som möjligt efter gallringen. Man kan även gödselvattna ett par gånger.

Användning
Under sommaren kan man använda blasten av palsternackorna till krydda i sallader och soppor, men givetvis ska man inte ta mera än ett par blad från varje planta.

Skörda eget frö
På hösten kan man välja ut ett par fina palsternackor som man spar över vintern och sedan gräver ner i landet på våren för att använda till fröodling. Frö av palsternackor hinner mogna i större delen av vårt land om man har en lämplig växtplats Det är däremot olämpligt att ta frö från palsternackor som man lämnat kvar i landet på hösten för att de var för små. De övervintrar ofta och kan ge fina fröstänglar, men risken finns att deras arvsanlag liknar moderplantans, så att de nya plantorna som den ger upphov till även de blir sena och har svårt att hinna utvecklas innan hösten.


PAPRIKA, Capsicum annuum Paprika-Gruppen

Paprika.Paprikan kräver mycket värme för att växa bra. Den bör helst odlas i växthus, men den går även att odla i ett rumsfönster och därför bör den ingå i odlingssortimentet, i synnerhet som den är både välsmakande och nyttig när man odlar den själv.

Sådd
Sådden kan ske redan i mitten av mars oavsett var man bor i landet. Eftersom 4–5 plantor är tillräckligt för en familjs behov räcker det om man sår 6–8 frön i en kruka. Temperaturen där man placerar sådden bör vara ca 25°C.

Omplantering
När paprikaplantorna blivit 6–8 cm långa planterar man in dem en och en i 8 cm krukor. Visserligen behöver de betydligt större krukor med tiden, men planterar man in dem i fullstora krukor på en gång är det stor risk att plantorna dör, i synnerhet om temperaturen i jorden blir för låg.

Skötsel inomhus och i växthus
Plantorna bör få stå på en mycket ljus plats och i ca 20°C värme. Efterhand som krukorna blir fullrotade, planterar man om paprikan i större krukor. För varje omplantering ska de nya krukorna endast vara 2–3 cm vidare än de föregående.
Har man växthus ställer man ut paprikaplantorna dit så fort man kan hålla tillräckligt varmt där. Temperaturen bör inte understiga 15°C på nätterna. Kommer det långa perioder med mulet och svalt väder tar man in plantorna i rumsvärmen igen tills det blir soligare.

Toppning
Har man paprikaodlingen i boningsrum blir plantorna ofta gängliga. Därför kan det vara bra att toppa dem ett par gånger under sommaren, även om man då måste ta bort något skott som det finns blomanlag på. Vid denna toppning kan man sätta skotten och även om de inte hinner ge några frukter under den sommaren, har dessa skott lättare för att övervintra än vad de gamla plantorna har.

Pollinering
När paprikan börjar blomma tar man en liten pensel eller en tops och för den från blomma till blomma för att få säker befruktning. Har man plantorna i växthus där man luftar, behövs det i regel inte någon hjälp med befruktningen.

Gödsling
Plantorna ska gödselvattnas en gång i veckan från det de börjar blomma.

Slutplantering
Har man en ljus plats på en bädd i växthuset kan man friplantera plantorna där, då blir skötseln betydligt enklare. Men man kan även låta plantorna stå på hyllor i växthuset eller i ett ljust rumsfönster.
Då bör plantorna stå i krukor som är 18–20 cm och givetvis i kraftig jord.

Utevistelse varma sommardagar
De paprikaplantor som man har inomhus mår bra av att flyttas ut mot södervägg eller på en varm balkong under varma sommardagar. Även nattetid kan de stå ute under högsommaren.

Skydda mot stark sol
Man ska dock gå försiktigt tillväga när man börjar vänja plantorna vid sol och uteluften, annars kan bladen bli brända. Ställ plantorna i halvskugga första tiden eller täck dem med fiberduk.

Övervintring
På hösten innan det blir för svalt i växthuset tar man in paprikaplantorna och ställer dem i fönster där det inte är varmare än 15–18°C. De ska nu vattnas mycket sparsamt. Har man ett fönster mot söder eller öster, där det inte är för varmt, helst bara 15°C, kan plantorna övervintra rätt bra. Det räcker om man övervintrar ett par plantor.

Vårbeskärning och ta sticklingar
På våren, i början av mars beskär man plantorna rätt hårt och sätter skotten som man skär bort. Paprikaskott är lättrotade, och de sticklingsförökade plantorna blommar sedan betydligt tidigare än frösådda plantor. De övervintrade plantorna kommer rätt fort i blom efter beskärningen men fram på högsommaren är det oftast slut på deras växtkraft.

Skörd
Paprika kan skördas när frukterna är gröna, men smaken blir något mildare om frukterna far mogna så att de blir röda. Man kan ta frö från en mogen paprika som man själv odlat under förutsättning att det inte är en F1-hybrid. Att ta frö från en mogen paprika som man köpt i handeln är inte att rekommendera, eftersom dessa frukter i regel kommer från sydligare länder och det därför kan vara sorter som inte passar vårt klimat.


PERSILJA, Petroselinum crispum

PersiljaFör att kunna skörda blad av persilja tidigt på försommaren kan man förkultivera några plantor. Har man bänk eller växthus odlar man persiljan där i små krukor och planterar sedan ut dem på friland så tidigt som möjligt. Sådden för denna tidiga persilja bör ske 8–10 veckor innan man kan sätta ut plantorna i bänk eller på friland.

Sådd
Persiljefröet bör ligga i vatten ett dygn före sådden, oavsett om det gäller att dra upp några tidiga plantor för utomhusodling eller om det gäller sådd på friland.

Jord
Jorden ska vara näringsrik, men i övrigt spelar det ingen roll om det är lätt eller tung jord.

Plantavstånd och radavstånd
Sår man glest behöver man inte gallra. Ett plantavstånd på 4–5 cm vid direktsådd är lämpligt och vid utplantering bör avståndet vara 8–10 cm, eftersom plantorna blir mycket kraftigare än vid direktsådd. Radavståndet kan variera mellan 20 och 30 cm.

Gödsling
Den utplanterade persiljan bör gödselvattnas ett par gånger genast efter utplanteringen. Den direktsådda persiljan gödselvattnar man när plantorna fått 3–4 blad förutom hjärtbladen.

Skörd
När man skördar för dagligt behov plockar man några blad på varje planta, men vid djupfrysning kan man plocka eller skära av alla blad, bara man lämnar 2 cm av stjälkarna i mitten på plantan där tillväxten sker. Gödselvattnar man ett par gånger efter nedskärningen kommer det snart fina blad på nytt.

Skörd vintertid
På senhösten kan man ta upp några plantor som man planterar in i krukor och placerar i källare eller annan sval plats. Kan man placera krukorna ljust och svalt kan man plocka persilja hela vintern om man inte skattar plantorna för hårt. Bor man i de trakter där det knappast är någon vinter, kan man genom att ge lite skydd på växtplatsen plocka blad större delen av vintern.

Driva fram persilja inomhus
När man förvarar persiljan i källare och ska driva fram bladen inne i boningsrum tar man in en kruka i taget från mitten av januari. Krukan bör placeras så ljust och svalt som möjligt, 10–15°C. Ju varmare man har desto fortare tar växtkraften slut, och man får byta och ta in en ny kruka. Har man ett växthus kan man sätta in några plantor där så fort det blir frostfritt inne i växthuset.

Täckning för tidig vårskörd
I norra delarna av landet bör man täcka persiljan på senhösten med granris. På våren kan man sedan lägga plast eller glas över den, så får man tillgång till tidig persilja. Fram på högsommaren går den ofta i blom, och då är inte bladen av stort värde som krydda.


POTATIS, Solanum tuberosum

Potatis.Trots att potatis är relativt billig att köpa, är det många som odlar egen potatis. En anledning är att potatis är relativt lättodlad. Men den största anledningen är nog att den massproducerade potatisen ofta har så dålig kvalitet. Det beror i sin tur säkerligen på att man tar mera hänsyn till principen om att få fram största möjliga skörd med hjälp av kemikalier och med minsta möjliga arbetsinsats, än man tar hänsyn till potatisväxtens och konsumenternas krav.

För den som odlar biologiskt är det självklart att man ska ta hänsyn till potatisväxternas behov. Då får vi både godare och nyttigare potatis.

Sortval
När det gäller sortvalet ska man inte gå efter de sorter som ger största möjliga skörd utan välja de sorter som passar bäst för den jord man ska odla potatisen i. Vissa sorter, som t ex den norrländska mandelpotatisen, trivs bäst i ren sandjord, medan King Edward går fint i rätt tung lerjord.

Anpassa sortval efter jordmån
Ett bra sätt när det gäller sortvalet är att ta reda på vilka potatissorter som grannarna lyckas bäst med. Men det är även intressant att prova många olika sorter för att se vilka som trivs bäst på den jord man har. Dessutom kommer det ju alltid fram nya potatissorter, som även den erfarne potatisodlaren bör testa.

Sjukdomsresistenta sorter
Man bör även låta sortvalet bestämmas av de olika sorternas motståndskraft mot bladmögel, nematoder med mera. Se under kapitlet Sjukdomar och skadedjur.

Tidiga sorter
När det gäller sortvalet bör man även tänka på att sätta lite av någon tidigt potatissort, som t ex Maria. Men man bör komma ihåg att de flesta sorterna av tidig potatis är godast på eftersommaren och tidiga hösten, så man bör inte sätta mera än vad som förbrukas under den tiden.

Förgrodda potatisar.

En äggkartong är perfekt att förgro potatis i. Placera kartongen ljust, så blir groddarna knubbiga och fina. Foto: Lotta Flodén

Förgro potatis
Potatisen bör förgros oavsett var man bor, för även om potatisen hinner utvecklas utan förgroning kommer den igång snabbare på våren och klarar sig bättre mot diverse sjukdomsangrepp när den är förgrodd.

Viktigt med ljus
Vid förgroning lägger man potatisarna ljust i 10-18°C värme. Där bör de ligga i 2–4 veckor. En tom äggkartong är perfekt att förgro potatis i. Groddarna ska bli knubbiga och mörkgröna.

Kontrollera sättpotatisen noga
När man tar in sättpotatis till förgroning ska man noga kontrollera att den är frisk. Det får inte finnas bruna insjunkna fläckar i skalet, för det är stor risk att det är brunröta, som sedan kan sprida sig i hela potatislandet. Är sättpotatisen angripen av vanlig skorv kan man ändå använda den, eftersom skorv inte smittar genom sättpotatis. Likaså kan man använda potatis som blivit grön. Det bästa är att bara använda certifierat utsäde.

Storleken har betydelse
Den idealiska knölstorleken på sättpotatisen är 7–8 cm, men man kan använda betydligt mindre knölar, även om man får räkna med färre antal nya potatisar under stånd med små sätt potatisar. Är sättpotatisen mycket stor, 12–15 cm, bör man dela på knölarna, men det ska inte göras när man tar in dem till förgroning, för då skrumpnar de ihop för mycket före sättningen, utan man delar på dem ca ett dygn före. Huvudsaken är att snittytan hinner torka innan man sätter dem.

Radavstånd
Avståndet mellan potatisraderna är beroende på vilket redskap man använder när man sätter dem. Använder man traktorredskap är oftast avståndet givet, det brukar vara 60–70 cm mellan raderna. Risken för angrepp av potatisbladmögel är betydligt mindre vid stora avstånd mellan raderna.

Mindre avstånd med mögelresistenta sorter
Använder man potatissorter som är resistenta mot bladmögel kan man minska avstånden, 40 cm mellan raderna och 25–30 cm mellan potatisarna i raden. Man bör då tillämpa en odlingsmetod där man inte kupar upp jord mot potatisstånden utan i stället täcker jordytan med tidningar och gräsklipp.

Undvik för mycket gödsel
Jorden i potatislandet bör inte vara kraftigt gödslad med kväverika gödselmedel, för då blir kvaliteten betydligt sämre och risken för sjukdomar större. Man bör absolut inte gödsla den med naturgödsel på våren, såvida den inte är komposterad.

Kupning
När man odlar på vanligt sätt är det mycket viktigt att man kupar potatisen minst en, men gärna två gånger. Första kupningen ska göras när blasten är 3–8 cm och andra kupningen ca tre veckor senare. Genom att kupa potatisen får man dels flera knölar under varje stånd, dels förhindrar man att potatisen blir grön.

Täckodling bättre än kupning
Behovet av att kupa potatisen innebär att vi måste göra avkall på vår föresats att inte röra om i jorden så mycket. Vi stör givetvis en hel del av livet i jorden när vi kupar upp potatisfåran. Det finns en annan metod att odla potatis där vi slipper stöka till så mycket för våra medhjälpare nere i jorden.

Potatisblommor.

Blommor av sorten ‘Campina’.

Skörda tidig potatis
Det brukar ta cirka 8 veckor för tidig potatis att bli skördeklar från det att den satts i jord. Sena sorter tar längre tid.

Blomning bara ett riktmärke
Det finns en seglivad myt som säger att man inte ska skörda potatisen förrän den blommat – det stämmer inte. Blomknopparna har väldigt lätt för att torka och ramla av i ett tidigt stadium och då kan det se ut som om plantan aldrig blommar. Det enklaste är att känna efter i jorden efter ett par månader om det finns knölar och hur stora de är.

Skörda lite i taget
Vill man bara ha några potatisar åt gången kan man försiktigt gräva med händerna och ta de största för att sedan låta resten av knölarna växa på sig.

Skörd för vinterförvaring
Den potatis som ska lagras för vinterförbrukning ska man skörda så sent som möjligt såvida den inte är angripen av potatisbladmögel (se kapitlet Sjukdomar och skadedjur). Det är en fördel om man redan vid upptagningen av potatisen på hösten sorterar ut den potatis som man ska ha till utsäde kommande vår. Låter man den potatisen ligga ute i ljuset ett par dagar så att den blir grön innan man tar in den i lagringslokalen minskar risken för angrepp av lagringsröta, och den gröna potatisen uppskattas inte av råttor och andra gnagare. Huruvida denna metod för lagring av sättpotatis har några nackdelar återstår att upptäcka.

TÄCKODLA POTATIS SÅ HÄR:

1. Gräv gropar
Istället för att dra upp djupa fåror som man sätter potatisen i, spänner man en lina där potatisen skall sättas. Är man ensam lägger man ut potatisarna efter linan på 30 cm avstånd och sedan tar man en vanlig planteringsspade och gräver ner varje potatis så pass djupt att den inte syns. Är man två kan en göra hål med en stor trädgårdsspade medan den andre lägger ner potatisen bakom spaden i hålet.
När man drar bort spaden åker jorden tillbaka över potatisen. Oavsett om det är öppen jord eller grästorv där potatisen skall sättas gräver man inte större hål i marken än att potatisen kom mer ett par centimeter under jordytan.

2.Täck med blöta tidningar
För att stoppa ogräs och gräsrötter samt för att undvika grön potatis läggs först blöta tidningar, minst 15 blad, på hela ytan mellan raderna och mellan varje potatis i raden. Tidningarna bör ha legat i vatten ett dygn eller två. Var noga med att lämna öppet över varje potatis så att blasten kan växa upp.

3.Täck med gräsklipp
Tidningarna täcks därefter med ett 10 cm tjockt lager färskt gräsklipp eller långt gräs. För att det inte ska komma ner ljus intill blasten så att nypotatisen riskerar att bli grön, och för att det inte ska komma upp något ogräs intill potatisstånden, bör man lägga ett 5–10 cm tjockt lager gräsklipp intill varje potatisstånd när blasten blivit 15–20 cm hög.

Lättplockad skörd
När man odlar utan att kupa jorden ligger all nypotatis ovanpå jordytan eller alldeles i jordytan så den är lätt att plocka upp.

Kombinera båda metoderna
Man kan även tillämpa båda metoderna kombinerat och först kupa en gång och sedan marktäcka, men då bör man alltid använda kortklippt täckmaterial. Om man har lång halm eller hö mellan raderna blir det rätt besvärligt att ta upp den kupade potatisen.


Purjolök.

PURJOLÖK, Allium ampeloprasum Porrum-Gruppen

Purjolök är en mycket god och odlingsvärd växt som dessutom är lätt att lagra över vintern.

Förkultivering
För större delen av landet är förkultivering nödvändig om man ska hinna få fram tillräckligt stora exemplar för vinterförvaring. Man kan så 50-100 frön i en 10 cm kruka cirka åtta veckor före utplanteringen.

Omskolning (plantera om flera plantor i samma kruka)
Vid skolning, som man bör göra om man har smått om utrymme, kan man skola dem i större krukor eller lådor som är minst 10 cm djupa och avståndet kan vara 4 x 4 cm eller ännu tätare. Har man gott om plats kan man plantera in purjon i små krukor direkt från såkrukan, och man sätter den då i 6–8 cm krukor, en planta i varje.

Orörd jordklump ger snabb start
Förkultivering i kruka är att föredra om man bor i norra delarna av landet, eftersom plantorna snabbt kommer igång efter utplanteringen tack vare att varje planta har en orörd jordklump. Har man enbart skolat dem skadas rötterna rätt mycket vid utplanteringen och det försenar tillväxten.

Skötsel av fröplantor
Temperaturen ska ligga omkring 20°C vid sådden och den första tiden sedan plantorna kommit upp. Sedan bör den vara 15-18°C, och plantorna bör stå mycket ljust. Det är lämpligt att gödselvattna purjolöken en eller två gånger ett par veckor före utplanteringen.

Jord
Purjolök blir kraftigast i välgödslad, lucker jord, och ju längre norrut i landet som man odlar den, desto värdefullare är det att man försöker ordna någon form av vindskydd åt den så att växtplatsen blir varm.

Plantavstånd och radavstånd
Planteringsavståndet mellan plantorna bör vara 15–20 cm och radavståndet minst 40 cm.

Marktäckning/gödsling
Eftersom purjolök vill ha kraftig jord bör man marktäcka den genast efter utplanteringen. När den blivit 15-20 cm hög lägger man på en omgång marktäckning till. Växer den trots detta inte bra bör man gödselvattna den ett par gånger.

Vattning
Är det torrt bör den vattnas några gånger tills rotsystemet, som är rätt djupgående, klarar av vattenförsörjningen själv.

Blekning
Vill man ha bleka stjälkar på purjon kupar man upp jord mot stam men på hög- och eftersommaren, men ur hälsosynpunkt är säkerligen den helgröna purjostjälken nyttigare.

Vinterförvaring
Vinterförvaringen av purjolök kan göras på många olika sätt beroende på var man bor i landet och vilka lagringsmöjligheter man har.

Vinterförvaring i jordkällare
Har man en bra jordkällare som inte är för varm, tar man upp purjolöken på senhösten och jordslår den i sand i källaren sedan man skurit av det mesta av rötterna samt bladspetsarna.

Vinterförvaring utomhus
Bor man i de södra delarna av landet kan man täcka med löv eller halm där purjolöken står, huvudsaken att den inte fryser fast.

Vinterförvaring i kruka
Bor man så lång norrut att det inte går att förvara purjolöken ute utan att jorden fryser till omkring dess rötter kan man jordslå den i 12–15 cm krukor. Ta upp purjolöken och skär av rötterna så att det blir 3–4 cm kvar. Sätt sedan 3–4 purjolökar i varje kruka och fyll sand omkring rötterna, vattna om det är varmt ute.

Krukpurjon placeras sedan på en lämplig plats ute, där man lätt kan komma åt den under vintern och där den kan täckas med snö. Det är viktigt att purjolöken skyddas mot ofta återkommande stora temperaturväxlingar mellan plus- och minusgrader, annars försämras kvaliteten på bladen. Finns det inte snö att täcka med, kan man använda halm, säckar eller liknande material.

När man ska ta in purjolöken som står i kruka, tar man in hela krukan och låter den tina upp. Har man då sand i krukan tinar den upp fort, men har man jord, vilket man givetvis även kan ha, tar det betydligt längre tid innan purjolöken tinar upp så att man kan ta loss den. Purjolök kan på dessa sätt förvaras hela vintern, även om den kan börja växa när man förvarar den i källare som är väl varm. Men genom att jordslå den på golvet i källaren mot en yttervägg och fukta sanden kan man sänka temperaturen en hel del där purjon står.

Ät upp purjon innan den börjar växa igen
Purjolöken som stått ute under vintern klarar sig fint även i de norra delarna av landet, men när våren kommer skall man inte vänta för länge med att äta upp den, för ganska snart börjar den växa och då försämras smaken avsevärt.

Odla eget frö
Det går fint att odla frö av purjolök om man låter några av de övervintrade kraftiga exemplaren få gå i blom, men i övre halvan av landet bör man ordna lite extra varm plats åt den så att fröet hinner mogna.


RÄDISA, Raphanus sativus Rädisa-Gruppen

Rädisor.Trots sitt ringa näringsvärde är rädisor populära i villaträdgårdar, och det är onekligen den växtart som är mest odlad bland vårprimörerna.

Jord och vattning
För att inte rädisorna ska bli alltför starka bör man odla dem i lucker, näringsrik jord, och de får absolut inte utsättas för torka när rotknölarna håller på att bildas. Helst bör man odla dem på en halvskuggig plats, eftersom de har lättare för att bli starka i smaken om de utsätts för alltför mycket solsken.

Sådd i bänk och växthus
För att få tidigast möjliga skörd av rädisor bör man så dem så fort det går att kratta i jorden. I bänk sår man dem så fort det går att hålla frostfritt i bänken. Den som har växthus kan så dem i lådor som bör vara minst 10 cm djupa. Man bör helst placera lådorna på hyllor i växthuset om det är mycket tidigt på våren, därför att om rädisorna får för lite ljus blir det nästan bara blad.

Så rädisor mellan tomater
Ska man odla tomater på bädd i växthus, kan man markera var varje tomatplanta ska stå och sedan sår man rädisorna mellan markeringarna. Man kan givetvis så mycket tidigt i växthuset. Huvudsaken är att tjälen är borta. Rädisorna i tomatbädden hinner bli skördeklara i god tid innan tomatplantorna skuggar för mycket.

Sådd på friland
Man sår lämpligen rädisorna i omgångar med ett par veckors mellanrum mellan varje omgång. På så sätt har man alltid till gång till lämpligt stora rädisor. Rädisorna behöver inte gallras, men man bör så glest och radavståndet kan variera mellan 10 cm till normalt radavstånd, ur rensningssynpunkt, på 25–30 cm.


RÄTTIKA (Daikon), Raphanus sativus Rättika-Gruppen

Rättikan är visserligen inte någon gröda som är ett måste för grönsaksälskaren, men man kan ändå låta rättikan få disponera några löpmeter i trädgårdslandet.

Vinterrättika och sommarrättika.

Övre bilden: Vinterrättika. Nedre bilden: Sommarrättika.

Släkt med rädisa
Rättika tillhör samma art som rädisa men är en variant som kan få betydligt större knölar, det finns sorter vars knölar kan väga mer än 500 gram. Smaken är skarpare än hos rädisa. Knölarna kan vara runda eller avlånga. Vissa sorter kan bli uppåt 50 cm långa. Färgen kan variera från vit och röd till svart.

Sommar- och vinterrättikor
Man skiljer på sommar- och vinterrättika. Sommarrättikan skördas efterhand och vinterrättikan skördas sent och förvaras på samma sätt som morötter. Vinterrättika är rund och har svart skal.

Sådd
Den första sådden för sommarskörd gör man tidigt på våren och sådden för vinterförvaring bör ske från mitten av juni till början av juli. Radavståndet bör vara ca 30 cm och plantorna gallras till 15 cm avstånd.

Skörd
Rättika bör skördas innan den är fullt utväxt, annars blir den väl stark i smaken. En diameter på 4–6 cm är tillräcklig.

Användning och vinterförvaring
Rättika är en bra ersättning för rädisor vintertid, skivad rå smakar den nästan som rädisor och i bra förvaringslokal kan man klara den ända till våren om den får ligga i fuktig sand.


RÖDBETA, Beta vulgaris Rödbeta-Gruppen

Rödbeta.Jord
Rödbetor växer bäst i lerjord som är i god kultur. De får lätt diverse sjukdomsangrepp om pH-värdet är för lågt, eller om det är bor- eller magnesiumbrist i jorden. Täcks jorden mellan raderna med färskt gräsklipp behöver man inte bekymra sig över jordens pH-värde eller eventuell mineralbrist.
Läs mer om hur marktäckning påverkar jordens pH-värde och mineralhalt här.

Sådd
Man ska inte så medan jorden är kall för då kan rödbetorna lätt gå i blom, så kallade stocklöpare. På sådana plantor bildas inte några skördedugliga knölar. Benägenheten att gå i blom varierar rätt mycket mellan olika sorter.

Så i omgångar
Man sår lämpligen rödbetorna i två omgångar. De rödbetor som ska förvaras över vintern sås runt midsommar, men någon vecka tidigare om man bor i norr och någon vecka senare om man bor söderut. Den som har riktigt fina odlingslägen kan så flera veckor efter midsommar. Rödbetorna ska skördas innan de blir alltför stora. Får vårsådda rödbetor växa ända till senhösten har smaken försämrats betydligt.

Förkultivering
Det går även fint att förkultivera rödbetorna, vilket behövs på många platser i norra delen av landet om rödbetorna överhuvudtaget ska hinna bli skördeklara. Eftersom rödbetorna har stora frön går det lätt att så glest, så att gallringen i det närmaste blir obehövlig.

Plantavstånd och radavstånd
Ett plantavstånd på 5–8 cm och radavstånd på 30–40 cm är att rekommendera. Har rödbetorna kommit upp ojämnt kan man lätt flytta några plantor från ställen där de behöver gallras men kom ihåg att skugga de skolade plantorna de första dagarna.

Ätlig blast
Rödbetsblasten är utmärkt att använda till sallader under sommaren. Tar man högst ett par blad på varje rödbeta hämmar det inte växten. För rödbetsälskaren kan det kanske vara på plats med en varning. Rödbetor är näst rädisorna den rotfrukt som innehåller mest nitrat.


Olika typer av sallat.

1. Bindsallat/Romansallat 2. Plocksallat 3. Bindsallat ‘Little Gem’. 4. Isbergssallat 5. Bataviasallat 6. Huvudsallat.

SALLAT, Lactuca sativa

Man kan dela in sallatssorterna i tre huvudgrupper: Huvudsallat, där även isbergssallat ingår, samt plocksallat och bindsallat. Det finns mängder av namnsorter att välja mellan. Uppfattningen om vilken av dessa som är bäst varierar mycket från odlare till odlare, så det bästa för en nybörjare är att pröva sig fram.

Jord
Sallat vill ha kraftig jord om den ska få spröda fina blad och den får inte torka, utan skall vattnas med jämna mellanrum.

HUVUDSALLAT, Lactuca sativa Capitata-Gruppen

Sådd
Vill man ha tidig sallat kan man så den i en kruka inne cirka tre veckor före lämpligt utplanteringsdatum. Det gäller oavsett om man ska plantera den på friland eller i kallbänk.

Sallat gror bäst svalt
Det är mycket viktigt att man inte har för varmt där man placerar frösådden. Sallat gror bäst om det är 15–18°C. Vid temperaturer på 20°C och mera försämras grobarheten snabbt.

SÅDD I KALLBÄNK
Oavsett var man bor i landet är det bästa sättet att få tidig sallat att odla den i kallbänk. Eftersom sallat tål låga temperaturer kan man plantera den i bänk så fort tjälen försvunnit ur jorden. Det går bra att använda en enkel bänk med plast eller glas över.

Så glest
Om man vid sådden sår glest i en kruka behöver man inte skola sallatsplantorna, utan de kan stå i krukan i 3–4 veckor till man skolar ut dem direkt i bänken.

Plantavstånd och radavstånd i kallbänk
Avståndet kan vara 15–20 cm mellan plantorna och raderna i bänken.

Gödsling
Redan efter några dagar ska man gödselvattna plantorna, och så fort man kan få fram lite färskt gräsklipp lägger man det mellan plantorna. Sallat kan verkligen dra nytta av gräsklippet. Förutom att det ger näring till jorden, ger den ökade koldioxidhalten i luften, som är en följd av gräsklippets nedbrytning, en snabbare tillväxt på sallatsplantorna.

Täckning och luftning
Täcker man bänken på nätterna växer givetvis sallatshuvudena snabbare. På dagarna bör man lufta bänken något även om det hela tiden är en fördel om man kan hålla relativt hög luftfuktighet. Vid perioder med låg temperatur och lite sol bör luftfuktigheten hållas lägre genom luftning.

Utplantering av förkultiverade plantor
Även om man ska plantera ut sallatsplantorna på friland är det en stor fördel att ha förkultiverat dem i jämförelse med att så direkt på friland. Huvudena blir då skördeklara två till fyra veckor tidigare. Plantering på friland bör vara 20 cm och radavståndet minst 30 cm.

SÅDD PÅ FRILAND
Vid direktsådd på friland kan man så direkt när jorden reder sig. Avståndet mellan raderna samt gallringsavståndet ska vara detsamma som vid utplantering.

Tidig gallring ger snabbare huvuden
Det är tyvärr rätt vanligt att odlare fuskar med att gallra sallat och det är synd, för om sallaten ska kunna bilda spröda, fina huvuden måste den gallras, och det bör göras på ett tidigt stadium. Väntar man till plantorna är så pass stora att man kan använda bladen av de plantor man tar bort, dröjer det mycket längre innan man får riktiga huvuden. Ibland uteblir huvudbildningen helt om plantorna stått tätt för länge.

Gödsling
Det skadar inte att gödselvattna sallatsplantorna ett par gånger efter gallringen och även på friland gör marktäckning av sallat stor nytta.

Rik på nitrat
Sallat tillhör de växter som är mycket rika på nitrat oavsett hur den odlas. Den sallat som odlas i bänk tidigt på våren eller hösten när det är lite sol och ljus innehåller mera nitrat än sallat som odlas under högsommaren.

ISBERGSSALLAT, Lactuca sativa (Capitata-Gruppen)
Isbergssallat är en variant av huvudsallat som får krispiga och spröda blad.

Förkultivering
Isbergssallat odlas på samma sätt som huvudsallat, men eftersom den behöver längre utvecklingstid än huvudsallat är den inte så lämplig att odla i bänk för att få extra tidig sallat. Däremot bör man så den inne och plantera ut den för att få en tidigare skörd.

Plantavstånd och radavstånd
Avstånden mellan plantorna bör vara 25–30 cm, i synnerhet för de plantor som direktsås och inte är klara förrän på hösten. Radavståndet bör vara ca 30 cm. Isbergssallat har nämligen lätt för att ruttna om den står för tätt och om hösten är regnig.

BATAVIASALLAT, Lactusa sativa (Capitata-Gruppen)
Bataviasallat är en variant av huvudsallat som liknar isbergssallat men är mer smak- och näringsrik och mer lättodlad. Bataviasallat klarar dessutom kyla bättre. Odlas som isbergssallat.

PLOCKSALLAT, Lactuca sativa Crispa-Gruppen
Av denna typ av sallat finns det många namnsorter med varierande kvaliteter. Bladfärgen kan variera från ljusgrön till rödbrun. Vad som skiljer den mest från huvudsallat är att den inte bildar några huvuden. Smaken och kvaliteten är dock för vissa namnsorter lika fin som huvudsallat.

Sådd
Plocksallat sår man direkt på friland tidigast möjligt.

Plantavstånd och radavstånd
Radavståndet bör vara 30–40 cm och sår man glest behöver man inte gallra plantorna.

Skörd
När man skördar kan man antingen plocka några blad här och var i raden, men man kan även med en kniv skära av hela plantorna ca 5 cm ovanför och då kommer det snabbt nya blad från roten. När man skurit av bladen bör man gödselvattna plantorna efteråt, så att de snabbare skjuter nya.

BINDSALLAT, Lactusa sativa Romana-Gruppen
Kallas även romansallat, romersk sallat och cossallat. Upprättväxande sallat med avlånga, lite kraftigare, matigare blad med en kraftig och spröd mittnerv. Bladen sluter sig till ett löst huvud. Lättodlad. Anses av många som den godaste salladsvarianten. Odlas som huvudsallat. En av de mest populära sorterna är ‘Little Gem’.


SELLERI, Apium graveolens

Rotselleri.ROTSELLERI, Apium graveolens Rapaceum-Gruppen
Rotselleri kräver kraftig jord som bör vara rik på organiskt material, så att den är luftig och varm. Dessutom ska den vara mineralrik. Genom marktäckning med gräsklipp tillförs de mineraler som behövs.

Ljus och varm växtplats
Växtplatsen bör dessutom ligga soligt och skyddat till, så att jorden blir varm. Ju längre norrut eller inåt landet man har odlingen, desto bättre läge bör man söka för selleriplantorna om odlingen ska lyckas.

Förkultivering
Rotselleriplantorna behöver lång växttid för att bli utplanteringsklara, och därför bör sådden ske minst åtta veckor före den tidpunkt då man kan plantera ut dem. Trots den långa förkultiveringstiden går det rätt bra att dra upp selleriplantor i boningsrum.

Man sår fröet i en 10–12 cm kruka som man ställer i vanlig rumstemperatur. När det första bladet efter hjärtbladen utvecklats är det dags att skola dem. Det räcker med 2–3 cm avstånd mellan varje planta, så man får plats med många plantor i en 12–15 cm kruka.

När plantorna växt och börjar stå trångt, planterar man in dem en och en i 8 cm krukor. Temperaturen under hela förkultiveringstiden bör vara 15–18°C. Ett par veckor efter inplanteringen i kruka börjar man att gödselvattna selleriplantorna. Det fortsätter man med ända tills de utplanteras.

Plantavstånd och radavstånd
Planteringsavståndet bör vara 25–40 cm och radavståndet 40 cm.

Användning
Under sommaren kan man gärna ta enstaka blad av sellerin för att använda som krydda till sallader och soppor. När man skördar rotselleri på hösten kan man ta vara på de finaste bladen och torka dem. Pulveriserade är de utmärkta att använda till smaksättning av maträtter.

Vinterförvaring
Innan man lägger in rotsellerin i källaren bör man skära av det mesta av rötterna, men inte så nära knölen att den skadas.

Bladselleri.BLADSELLERI, Apium graveolens Secalinum-Gruppen
Bor man i de trakter där rotselleri inte hinner bilda knölar kan man odla bladselleri, eftersom den växer snabbare. Även om den inte ger några knölar är den användbar som krydda i nästan lika stor utsträckning som rotselleri.

Förkultivering
6–8 veckor från sådden tar det för att plantorna ska bli lagom stora till utplanteringstiden. Förkultiveringen går till på samma sätt som för rotselleri.

Plantavstånd och radavstånd
Planteringsavståndet bör vara 30-40 cm, det större avståndet om man ska bleka stjälkarna, och radavståndet 40 cm.

Bleka stjälkar
Vill man ha blekta stjälkarna på sellerin kupar man upp jord mot plantorna i slutet av juli och början av augusti, men frågan är väl om sellerin inte är lika bra även om den inte bleks.

Avändning
Bladen och stjälkarna kan användas färska under sommaren och hösten och de kan torkas för användning på samma sätt som rotselleribladen.

Vinterskörd
För att ha tillgång till färska blad under senhösten och tidiga vintern kan man ta upp bladselleriplantorna på senhösten. Låt en jordklump följa med varje planta och placera plantorna i lådor, hinkar eller liknande och vattna dem. Har man en sval och ljus plats kan man skörda gröna selleriblad i flera månader.


SOCKERMAJS, Zea mays Saccharata-Gruppen

Sockermajs.Majs kan visserligen sås direkt på växtplatsen i stora delar av landet, men eftersom man i en husbehovsodling inte har så många plantor är det enklare att först förkultivera dem. Ju längre norrut odlingarna är desto nödvändigare blir det att förkultivera majsen. Odlar man norr om Hudiksvall krävs det mycket gynnsam växtplats om majsen skall hinna mogna, men det finns rätt stora möjligheter att förbättra odlingsbetingelserna i form av vindskydd eller växtväv. I verkligt ogynnsamma lägen bör man odla majs i växthus.

Odla i hinkar med sand
Om majsplantor sätts i hinkar eller stora krukor fyllda med sand går det att få mogna majskolvar ute. Odlingskärlen, som bör rymma 10–15 liter, placeras intill en solig vägg. Sätt 3–5 plantor i varje kärl. Täck sanden med 10 cm gräsklipp i två omgångar under sommaren.

Förkultivering
Sådden bör ske 3–5 veckor före utplanteringsdatum och man sätter ett frö i varje kruka som bör vara minst 8 cm. Plantorna kan stå i dessa krukor tills de utplanteras.

Utplantering
När majsen planteras på växtplatsen ska den sättas i grupper eller i minst två rader. Det bör vara minst fem plantor i varje grupp.

Plantavstånd och radavstånd
Plantavståndet bör vara 30–40 cm, radavståndet detsamma.

Plantera i grupp för bra pollinering
För att få bra befruktning ska man inte sätta majs i en rad mot t ex en vägg. Frömjölet från hanblomman i toppen på plantan sprids inte alltid samtidigt som honblomman på samma planta är utslagen, och därför bör plantorna stå flera intill varandra. Har man majsodlingen i växthus eller på väl vindskyddad plats bör man slå på plantorna när de blommar för att bättre sprida frömjölet.

Jord och gödsling
Majs trivs bäst i lucker jord som är rätt kväverik och man bör gödselvattna plantorna ett par gånger efter utplanteringen. Ett 10 cm tjockt lager med färskt gräsklipp sätter fart på plantornas tillväxt.

Ta bort sidoskott
De sidoskott som kommer parallellt med huvudstammen tar man bort, men undvik att göra misstaget att ta bort blomanlagen som kommer i bladvecken.

Bra förgröda
Majs är en mycket bra förgröda för de växter som kommer på den växtplatsen följande år. Därför bör den platsen utnyttjas till någon värdefull kultur.


Spenat.

SPENAT, Spinacia oleracea

Spenat är en lättodlad bladväxt som vill ha kraftig jord och rikligt med vatten. Man bör skilja på odling av spenat för konsumtion under sommaren och för djupfrysning.

ODLA FÖR DIREKTKONSUMTION
Sådd
Så tidigast möjligt på våren. Spenat passar även bra att vinterså.

Plantavstånd och radavstånd
Radavståndet bör vara 30–40 cm, och eftersom den har stora frön kan man så glest med några centimeter mellan varje frö.

Gödsling
När spenaten kommit upp och bildat några blad kan man gödselvattna den ett par gånger med en veckas mellanrum. Marktäcker man spenaten med färskt gräsklipp har man ganska snart skördeklara blad på den. Man tar bara några blad på varje planta till att börja med.

Skörd
När man skördar spenaten bör man komma ihåg att den är mycket rik på nitrat, men om man skördar den på eftermiddagen när det är soligt och varmt, är nitrathalten något lägre.

Blommar när dagarna blir längre
Efterhand som dagarna blir längre ökar risken för att spenaten ska börja blomma, och då minskar bladväxten avsevärt. Därför är det svårt att ha tillgång till färsk spenat hela sommaren. Även om man sår på nytt går den nysådda spenaten snabbt i blom. Ju längre norrut i landet som man odlar, desto svårare är det att få fin spenat under högsommaren. Det finns spenatsorter som inte så lätt går i blom, en bra sådan sort är t ex ’Norvak’.

ODLA FÖR DJUPFRYSNING
Så spenaten i juli – i början av juli i södra delarna av landet och omkring mitten av månaden om man bor i mellersta och norra delarna av landet. När spenatsådden har börjat växa är nätterna betydligt längre så att risken för att den ska gå i blom för tidigt är mycket liten. Skulle spenaten ändå gå i blom trots den sena sådden är troligen jorden för mager eller för torr.

Sådd
När man sår spenat för djupfrysning sår man tätare än vad som tidigare angivits och radavståndet bör vara 25–30 cm.

Vattning och gödsling
Spenaten vattnas rikligt och om jorden inte är tillräckligt kraftig bör man gödselvattna ett par gånger.

Skörd
När bladen blivit 25–30 cm höga skördar man hela plantorna på en gång genom att med kniv skära av spenaten 3–4 cm från jordytan. Det är då enkelt att rensa spenaten eftersom det inte hunnit bli några stjälkar.

En andra skörd
När man skurit av spenaten gödselvattnar man rötterna ett par gånger, och efter ca fyra veckor kan man skörda en gång till på samma spenatland.

Nackdelar med att inte skörda allt på en gång
Man kan givetvis skörda mindre delar av landet åt gången, så att man har tillgång till dagligt bruk av spenat, men nackdelen är då att efter några veckor från det man gjort den första skörden bildas det en stam på varje planta så att rensningen av spenaten blir mera tidsödande. Dessutom har spenatrötterna svårt att skjuta blad på nytt om man väntar för länge med att skära av bladen första gången.


SVARTROT, Scorzonera hispanica

Svartrötter.Svartrot är för många odlare en relativt okänd växt trots att den har odlats i vårt land i mer än tvåhundra år. För många av de äldre odlarna är svartroten mera känd under namnet skorzonera.

Lite krävande men delikat
Även om svartrot inte är speciellt lättodlad är den värd att odlas, eftersom den är en delikatess om man äter den kokt med smör på.

Jord
Jorden bör helst vara sandblandad och rätt kraftig, men även lerjord som tillförts mycket organiskt material så att den blivit lucker kan ge god skörd. Försöker man odla svartrot i hård, kompakt jord blir resultatet nedslående, även om bladverkets utseende kan ge intryck av att odlingen är lyckad. Roten, som normalt skl vara lång och rak, blir i tung jord både förgrenad och krokig.

Sådd
Sådden bör ske så tidigt som möjligt. Eftersom fröna är stora är det lätt att så dem på gallringsavstånd, d v s ca 10 cm mellan varje frö. Grobarheten brukar oftast vara god, så man behöver inte så tätare för att kompensera de frön som eventuellt inte gror.

Plantavstånd och radavstånd
Plantavståndet bör vara cirka 10 cm och radavståndet 25–30 cm.

Känsliga rötter
För odlare som bor i norra halvan av vårt land är oftast växtsäsongen för kort för att rötterna på svartroten skall hinna blir någorlunda grova. Eftersom svartroten dessutom tillhör de växter som man inte kan skola utan att roten går av, med förgrenade rötter som följd, måste man göra sig lite extra besvär om man trots det vill odla svartrot.

Skörd och vinterförvaring
Svartrot skördas så sent som möjligt på hösten och över vintern förvaras den på samma sätt som andra rotfrukter. Rötter som är för små för att skördas kan man låta stå kvar över vintern, så blommar de fint kommande sommar.

FÖRLÄNG SÄSONGEN GENOM SÅDD I MJÖLKPAKET
Genom att så i mjölkpaket kan man dels förlänga växtsäsongen dels ge plantorna en gynnsammare växtplats om man har tung jord.

Gör så här:
1. Skär bort den gavel på mjölkpaketet som är öppnad och gör några hål i andra gaveln, den blivande botten, med en spik eller liknande.

2. Fyll sedan paketet med fin kompostjord eller sandblandad jord.

3. 4–6 veckor innan man kan plantera ut växter på friland sår man 4–6 frön i varje paket och täcker sedan med cirka 1 cm jord. Vattna försiktigt och placera paketen intill ett fönster i vanlig rumstemperatur.

4. När fröna grott och plantorna blivit 5–10 cm höga ställer man ut paketen på en balkong eller på annan skyddad uteplats, men på nätterna bör man ta in dem. För den som har växthus eller bänk går det fint att dra upp svartroten där.

5. När man ser att plantorna växer som de ska gallrar man bort de svagaste i varje paket så att det bara är 3–4 plantor kvar.

6. När det är dags att sätta ut plantorna tar man försiktigt bort sidorna och botten av mjölkpaketet om jordklumpen håller ihop. Gör den inte det är det bättre om man med en kniv skär bort botten i paketet och låter sidorna vara kvar när man gräver ner det. Paketet grävs ner så djupt att det täcks helt av jord, och man måste noga se till att jorden utvändigt packas lätt mot paketets väggar.


Squash.

SQUASH, Cucurbita pepo Zucchini-Gruppen

Squash är en lättodlad växt med gurkliknande frukter. Det finns även klotformiga sorter. Användningsområdet kan variera, men till sallader, gratänger och grytor lämpar den sig utmärkt. Man kan även äta squash som man äter gurka.

Jord
Den trivs i varm, mullrik och näringsrik jord, och man kan mycket väl plantera den på tvåårskomposten. Håll jorden täckt med gräsklipp för att hålla frukterna rena och behålla fukten i jorden.

Blomknoppar på squash.

Blomknoppen överst är en honblomma med tydligt fruktämne. Knoppen under är en hanblomma. Foto: Lotta Flodén

Förkultivering
Squashplantorna växer snabbt och är oerhört frostkänsliga. Därför bör man inte så dem för tidigt, högst 3-4 veckor före utplanteringsdatumet. Temperaturen för sådden bör vara omkring 20°C.
Man sätter fröna ett och ett i 10 cm krukor. Grobarheten är alltid mycket god, så man behöver inte sätta två frön i varje kruka som säkerhet.
Man kan även så alla frön i en kruka och sedan plantera in squashen när hjärtbladen är helt utvecklade.

Skötsel av plantor innan utplantering
Plantorna bör få stå mycket ljust och i 18–20°C värme samt duschas emellanåt, i synnerhet om man har dem i boningsrum. I växthus är det i regel tillräckligt hög luftfuktighet.
Avhärda plantorna mycket väl före utplanteringen och ge dem gärna ett vindskydd av plast eller väv den första tiden efter utplanteringen.

Utplantering
Squashplantorna kräver stort utrymme. Planterar man dem i bänk, vilket kan vara tillrådligt om man bor långt norrut, sätter man 2–3 plantor per kvadratmeter.
Sätter man dem i rader bör avståndet vara minst 50 cm mellan plantorna och 100 cm mellan raderna.

Skörd
Frukterna skördas innan de är helt utväxta. De bör vara något knottriga och mellan 25 och 30 cm långa. Får de bli större försämras kvaliteten.

Små frukter som ruttnar
Ibland hittar man små frukter som ruttnar från spetsen. Anledningen är att de inte blivit befruktade. Vid kallt väder och/eller om man har få pollinerande insekter kan man behöva pollinera blommorna själv.
Klipp av hanblomman, ta bort kronbladen och tryck försiktigt pollenet mot överdelen av honblommans pistill. Man kan även pollinera med en pensel.


TOMAT, Solanum lycopersicum

Honungstomater.Tomater är en växtart som verkligen är väl representerad i de flesta villaträdgårdar, och nästan alla hobbyväxtodlare har tomater i sina växthus. Det finns enormt många varianter av tomater och de delas in i olika typer. Här nedan följer några olika typindelningar som kan vara bra att känna till innan man beställer sina fröer.

FRILANDS- ELLER VÄXTHUSTOMAT
Man kan dela upp de typer av tomater som odlas i två grupper; växthustomater och frilandstomater. Någon skarp gräns mellan dessa grupper finns inte och man kan odla frilandstomater i växthus men däremot är det mindre lämpligt att odla växthustomater på friland, eftersom dessa nästan undantagslöst kräver hög och jämn temperatur för att trivas. Det brukar stå i sortbeskrivningen vilken av typerna sorten tillhör.

INDETERMINATE, DETERMINATE ELLER SEMIDETERMINATE
Det finns tre olika typer av tomater vad gäller växtsätt och fruktproduktion – högväxta tomater, busktomater och en typ som är en mellanform av de två förstnämnda.

Indeterminate kan översättas med ”obestämd” och i tomatsammanhang betyder det att plantan växer och producerar blommor så länge den står varmt och ljust. Plantorna är högväxta. Den här tomattypen bör tjyvas, d v s skotten som kommer i bladvecken ska tas bort. Högväxta tomatsorter får oftast tre blad mellan blomklasarna.

Determinate betyder ”bestämd” och syftar på den typ av lågväxta tomater som kallas busktomater. De slutar växa när toppskottet avslutas med en blomklase. Alla tomater på plantan mognar ungefär samtidigt för att sedan knappast ge någon frukt alls. Busktomater behöver inte tjyvas. På busktomater är det oftast ett blad mellan blomklasarna.

Semideterminate kan översättas med ”halvbestämd”. Den här tomattypen är ett mellanting mellan indeterminate och determinate. Växtsättet är mer kompakt än hos indeterminate-typen. Men till skillnad mot determinate-typen ger semideterminate-typen frukt och är i tillväxt hela säsongen. Har oftast två blad mellan blomklasarna.

Minitomatplanta.

Busktomater finns i minivarianter för kruka. Oftast är de av typen determinate, d v s att plantan stannar i växten när frukten mognar och alla tomater mognar ungefär samtidigt för att sedan knappt ge någon frukt alls.

SORTER MED OLIKA STORLEK OCH FORM
Det finns otroligt många namnsorter av tomater, så det kan ibland vara svårt att välja. Här nedan delas sorterna in efter storlek och form. Indelningen nedan är en vägledning, några strikta gränser mellan de olika typerna finns inte.

Normalstor tomat
Oftast högväxande med medelstora frukter.

Ampeltomat
Busktomater med hängande växtsätt, lämpliga för krukor eller amplar. Små frukter.

Bifftomat
Storfruktiga, ofta åsiga med stor andel fruktkött.

Busktomat
Lågväxande, kompakta plantor med små till medelstora frukter. Ofta av typen determinate där all frukt mognar ungefär samtidigt för att sedan knappt ge någon frukt alls. Stannar i växten efter fruktsättning.

Heirloom
Ofta en benämning på gamla sorter som gått i arv under lång tid.

Körsbärstomat
Runda och småfruktiga. Många sorter med extra söt smak.

Piennolotomat
Ett samlingsnamn på extra hållbara sorter med extra tjockt skal. Ofta har frukterna en liten spets längst ut. Kan lagras under lång tid om de hängs luftigt. Namnet kommer av att man vanligtvis lagrar tomaterna i en stor klase, en så kallad piennolo.

Plommontomat
Oval form och små till medelstora frukter

Pärontomat
Päronformade, små frukter.

Vinbärstomat (vildtomat)
Ger mängder med mycket små frukter.


FÖRKULTIVERING
Oavsett var tomaterna ska odlas under sommaren sår man dem lämpligen i en mindre kruka. Bestäm hur många plantor du behöver och så inte fler än ett par, tre extra. Det är dumt att så för många frön eftersom de mycket väl kan sparas till kommande år.

Tomatplanta.

Tomatplantor växer väldigt snabbt, så så inte för tidigt. Den här ‘Sungold’-plantan är bara tio dagar gammal.

Sådd
Så fröna i fuktig såjord. Fröna gror bäst i + 28°C, så ställ krukorna på en varm plats i miniväxthus eller täckta med plast.
Så fort fröna grott ska krukorna stå mycket ljust och temperaturen bör nu vara cirka + 20°C.

Så inte för tidigt
Tomater som ska odlas i växthus kan man så från mitten av mars om man har växthus med värme i. Man ska undvika att så för tidigt eftersom tomatplantorna ränner fort i höjden och en månads tidigare sådd ger inte mer än 1–2 veckor tidigare skörd. Dessutom får dessa tidiga tomatplantor klenare växtkraft under sommaren än vad de senare sådda plantorna får.

Om man inte kan hålla sig
Men eftersom det är roligt att få skörda tomater riktigt tidigt kan man lösa detta problem så att man först drar upp 2–3 tidiga plantor och sår de återstående något senare. Då gör det inte så mycket att de första får dålig modell. Man kan till och med kasta dem sedan de gett den första skörden och låta senare sådda exemplar inta deras plats.

Tidig sådd för sticklingsproduktion
En annan fördel med att så några tomater lite extra tidigt är att man lätt kan ta de skott (tjyvar) som kommer i bladvecken och använda som sticklingar. Det går lätt att få rötter på dem och de sticklingsförökade plantorna växer fort och ger skörd tidigare än frösådda plantor.
Sticklingsförökade tomatplantor ger den första tomatklasen betydligt längre ner på stammen än vad de frösådda plantorna ger och det kan ju vara en fördel om man har låga växthus.

Omskolning
När plantorna kommit upp och hjärtbladen är utvecklade kan man skola dem om man har smått om plats, annars planterar man in dem en och en i 8–10 cm stora krukor.
Efter 3–4 veckor, när man ser att rötterna börjar få trångt i krukorna, planterar man om dem i större krukor med näringsrik jord. De plantor som ska stå i kruka ytterligare 2–3 veckor behöver 15-20 cm stora krukor.

Skötsel
Det är viktigt att man gödselvattnar tomatplantorna och de ska stå mycket ljust för att bli knubbiga och fina. Temperaturen bör vara 18–20°C. Även om det gäller frilandstomater som mycket väl tål lägre temperatur, växer plantorna bäst vid denna temperatur bara det är tillräckligt ljust.

Extraljus
Är man osäker på om ljuset är tillräckligt, eller om man märker att fröplantorna blir långa och gängliga är det bra att skaffa extraljus. Vanliga ledlysrör eller lysrör fungerar utmärkt. Det spelar ingen roll om de är varm- eller kallvita. Det viktiga är att de har hög effekt (W). Räkna med att du behöver totalt minst 100 W/kvm odlingsyta. 2 x 54 W eller 2 x 36 W lysrör brukar räcka för den yta lyrören belyser.

Långa och gängliga småplantor kan räddas
Småplantor som stått för mörkt blir snabbt långa och gängliga istället för att bli korta och knubbiga. Är skadan redan skedd går det bra att plantera om plantorna och sätta dem så djupt att hjärtbladen hamnar vid jordytan. Sedan placeras plantorna så ljust som möjligt.

Rädda äldre gängliga plantor
Om det är lite äldre plantor som ränt iväg på höjden kan man klippa av 10–15 cm av toppen, ta bort de nedersta bladen och sätta sticklingen direkt i jord eller låta den rota sig i vatten. Moderplantan kan t ex sparas för sticklingsproduktion.

Pollinering – en skakig procedur
När de tidigaste tomatplantorna börjar blomma är det viktigt att de står tillräckligt ljust så att blommorna slår ut ordentligt. Ståndarna och pistillen är helt omslutna i blommans mittendel, så det går inte att pollinera blommorna med pensel. För att pollenkornen ska lossna och landa på pistillens märke krävs att blomman vibrerar. Utomhus skapar humlor och vinden tillräckliga vibrationer. Inomhus och i växthus utan humlor är det viktigt att man försiktigt ruskar på blomklasen eller hela plantan. Obefruktade blommor trillar snabbt av medan befruktade blommor vissnar och lämnar ett litet fruktämne efter sig.

På högväxande tomater ska man ta bort alla skott (det kallas för att tjyva) som växer i bladvecken.

Tjyvning
Efterhand som det växer fram skott (tjyvar) i bladvecken tar man bort dem. Har man användning för flera plantor sätter man skotten som sticklingar.
Busktomater och småfruktiga tomater ska man inte ta bort skotten på, men har man planterat busktomater mot vägg eller i växthus är det en fördel om man tar bort några skott på plantorna ifall de växer alltför kraftigt. Genom att på så sätt begränsa plantornas växt kan man få mogna tomater något tidigare.

SÄTT ATT PÅSKYNDA MOGNAD
För många som odlar tomater är det svårt att få tomaterna att mogna i tid, även om man har dem i växthus. För att påskynda mognaden skall man plocka bort de flesta blad som skuggar fruktklasarna. Tar man bort för många blad löper man risk att frukterna spricker, så det gäller att ta dem som skuggar mest.

Toppning och tjyvning
Huruvida man ska toppa tomatplantorna för att få tidigare mognad på frukterna är diskutabelt. När plantorna är tillräckligt höga kan man givetvis toppa dem, men man får inte någon större skillnad i mognadstid om man toppar över tredje eller femte klasen. Däremot betyder det mycket om man håller efter alla skott (tjyvar) som kommer samt plockar bort skuggande blad.

Fukt underlättar svampangrepp
Fuktiga perioder på sommaren och hösten kan försvåra fruktsättningen och ge upphov till svampangrepp på blad och frukter, så var därför noga med att lufta riktigt. På hösten bör man i växthus använda en kupévärmare till att torka upp luften några timmar per dag.

Gulnande blad lockar bladlöss
Alla blad som börjar gulna skall man ta bort, därför att så fort ett blad börjar vissna kommer bladlössen och vill kalasa på dem. Det är då risk att bladlössen även går på de friska bladen så småningom.

ODLA TOMATER I VÄXTHUS

Ställ ut i krukor först
Det tar 5–6 veckor från det man sått tomaterna tills plantorna är klara att friplanteras på bädd i växthus, men eftersom jorden i de flesta växthus håller låg temperatur till långt fram på våren, är det fördelaktigare att plantera om dessa tomatplantor i större krukor och låta krukorna stå ovanpå jorden i växthuset i några veckor.

Viktigt med ljus
Det bästa är om man kan göra ett bord i växthuset att ställa tomatplantorna på. Ju närmare taket och ljuset som plantorna kommer, desto bättre blir modellen på plantorna och desto tidigare börjar de blomma.

Planteringsavstånd
Planteringsavståndet mellan tomatplantorna bör vara 50–60 cm. Det är alltid frestande att plantera dem för tätt när man ska sätta dem i ett litet växthus, men det är bättre med lite färre plantor och större avstånd. Frukterna mognar bättre, plantorna håller sig friskare och den totala skörden blir större än om man tränger ihop plantorna.

Luftning och temperatur
Under sommaren ska växthuset där tomatplantorna står luftas rikligt. Tomater trivs med torr luft och temperaturen bör inte överstiga 25–28°C, en temperatur på 20°C är fullt tillräcklig. Vid tillfällen under sommaren, då det är svårt att hålla låg temperatur i växthusen, även om man skuggat dem, kan man vattna rikligt på marken samtidigt som man luftar kraftigt. När vattnet av dunstar sänks temperaturen, men tyvärr höjs även luftfuktigheten. Därför ska den metoden endast användas i nödfall.

ODLA TOMATER PÅ FRILAND OCH I KRUKOR

Man kan även odla tomater ute mot en solig vägg eller plank och gärna med glas eller plast framför om odlingsplatsen inte är den bästa. Har man glas eller plast framför är det viktigt att det inte blir för varmt och fuktigt.

Tid för sådd
Dessa tomater bör man tidigast så 6–8 veckor före det man sätter ut dem. Det betyder att dessa plantor kommer att ta stor plats innan det är dags att plantera ut dem.

Avhärdning
Innan plantorna får stå ute dygnet runt måste de vänjas vid sol och vind. Ställ ut plantorna dagtid i början och täck dem med fiberduk så att de inte får brännskador av solen.
Tomater som ska odlas på friland för vanlig skörd, eller enbart för att ge avskräckningsskydd mot kålfjäril eller dylikt sår man 4-5 veckor före utplanteringen. Om dessa plantor är för stora har de svårt att komma igång efter utplanteringen.

Storlek på slutkruka
Om plantorna ska odlas i kruka utomhus måste slutkrukan rymma minst 10 liter jord, helst mer om man ska odla högväxande sorter. Jorden i en liten kruka torkar snabbare än i en stor, så man måste vara noga med vattningen.

Jord
Odlar man i kruka bör jorden i slutkrukan vara näringsrik. När plantan planterats i slutkrukan är det bra att täcka jorden med ett 10 cm tjockt lager med gräsklipp för att bättre behålla fukten i jorden.
Gräsklipp är lika näringsrikt som kogödsel, så gödselvattna tidigast efter 4–6 veckor eller lägg på ett nytt lager gräsklipp ovanpå det gamla.

Vattning
Håll jorden fuktig. När plantan vuxit till sig behöver den vattnas varje dag om det är varmt och soligt.
Märker man att vattnet snabbt rinner igenom krukan har jorden blivit för torr. Då kan man ställa krukan i ett fat eller i en bunke med höga kanter och hälla i vatten så att det når upp 5–7 cm från krukans underkant. Låt krukan stå i någon timme och dra upp vatten. Häll sedan bort överflödigt vatten och vattna sedan mer noggrant.

Bladgallring
Ta bort gula blad och blad som skymmer fruktklasar. Ta även bort de nedersta bladen (gäller högväxta sorter) när plantan vuxit till sig.

Odla i kruka med sand och gräsklipp
Man kan även sätta tomatplantor i ren sand i urnor eller krukor och täcka sanden med cirka 5 cm gräsklipp 3–5 gånger under sommaren. Någon annan näring behöver inte tillföras. Plantorna ger fortare mogna frukter om de står i sand än i jord, och det gäller oavsett om urnorna är i växthus eller ute mot en vägg.

ODLA TOMATER I SANDBÄDD

Fördelar med att odla i sand
Oavsett om tomater odlas i växthus eller ute mot en varm vägg är det fördelaktigast att odla dem i sand i stället för i jord. Sandbädden bör vara minst 40 cm djup. Fördelarna med sand i stället för jord är att sanden är varmare, den släpper igenom mera syre, växterna får ett bättre förgrenat rotsystem och man kan odla tomater på samma plats år efter år utan att behöva byta sanden.
Sommaren -99 var det 14:e året som jag odlade tomater i samma sand och plantorna gav lika rikligt med frukt som tidigare år.

Täckning med gräsklipp
De första tre somrarna med ny sand bör man lägga på 10 cm färskt gräsklipp genast vid utplanteringen i bädden, och samma mängd en gång till efter cirka en månad. Har man gräsklipp som lagrats i plastsäck över vintern kan man lägga ett 5 cm tjockt lager av detta första gången och sedan färskt gräsklipp vid andra marktäckningsomgången.

Skydda rothalsen
Ibland kan det hända att rothalsen på tomatplantorna skadas om gräsklippet läggs ända mot plantorna, så därför bör man lämna ett litet utrymme närmast plantorna fritt från gräsklipp.

Lufta rikligt
Det är mycket viktigt att man luftar växthuset rikligt den första veckan efter det gräsklipp lagts på bädden. Vid för hög temperatur, eller för hög luftfuktighet i växthuset, kan det bli brännskador på plantornas blad.

Vattning
För att näringen i gräsklippet snabbt ska komma plantorna tillgodo bör man vattna hela bädden mellan plantorna så att gräsklippet hålls fuktigt. Det räcker om bädden vattnas en gång i veckan. Första månaden efter utplanteringen bör man dessutom vattna vid plantornas rotklump en eller två gånger i veckan. Droppbevattning fungerar inte bra vid marktäckning såvida man inte även vattnar hela bädden mellan plantorna.

ODLA AMPEL- OCH KÖRSBÄRSTOMATER

Dessa tomater kan till och med odlas av den som inte har annat än en balkong att odla på. De kan odlas i krukor, urnor och balkonglådor, men givetvis även ute mot vägg eller på bädd i växthus.

Sådd
Sådden kan ske från mitten av mars oavsett var man bor i landet. Dröjer det lång tid innan man kan placera tomatplantorna mot vägg eller på balkongen är det enkelt att flytta krukorna ut och in under soliga dagar. När man har dem inne bör de få stå i ett mycket ljust fönster.
Uppdragningen går till som tidigare beskrivits (se under rubriken ”Förkultivering”). Det är tillräckligt om man sår 2–3 frön extra än det plantantal man behöver.

Behöver inte tjyvas
Ampeltomaterna förgrenar sig villigt och man ska inte ta bort några skott, eftersom det kommer blommor på alla sidoskott. Högväxande körsbärstomater kan behöva tjyvas. Har man inte tillräckligt ljust där plantorna står bör man ordna belysning åt dem. Det kan göras med hjälp av t ex vanliga lysrör. Se under rubriken ”Extraljus” ovan.

Avhärdning
Så fort temperaturen ute på balkongen eller mot en vägg är + 15°C eller mera flyttar man ut plantorna över dagen, men man bör ordna någon form av vind- och solskydd den första tiden. Fiberduk, till exempel, brukar fungera bra.

Skötsel
Skötseln under sommaren består i omplanteringar och gödsel. vattning. De plantor som odlas i kruka hela sommaren måste få gödselvatten under hela växtperioden.

3 SÄTT ATT LÅTA TOMATER MOGNA INOMHUS

1. Plocka av tomaterna. De tomater som inte hinner mogna på plantorna ute i växthuset eller på friland kan man antingen plocka av och lägga i rumstemperatur på en ljus eller mörk plats. Efter ett tag blir tomaterna röda, även om de ligger mörkt. Vad smaken beträffar är den under alla förhållanden långt ifrån lika god som hos solmognade tomater.

2. Hänga upp hela plantan. Man kan även ta upp plantorna hela, skaka av jorden, plocka bort bladen och hänga plantorna på en varm och torr plats.

3. Plantera plantan inomhus. Har man utrymme erhåller man den bästa smaken på dessa senmognade tomater om man tar upp dem försiktigt så att en rätt stor jordklump följer med och planterar in dem i hink eller stor kruka samt plockar bort alla blad nerifrån, men lämnar några friska blad i toppen. Det gäller att binda upp plantorna väl och sköta dem med vattning, men som tack kan man få fina mogna tomater ända fram till jul om man har en relativt ljus plats åt plantorna i normal rumstemperatur.


Spritärt.

ÄRT, Pisum sativum

Det finns flera olika typer av ärter och alla odlas på liknade sätt.

BRYTMÄRGÄRT, MÄRGÄRT och SPRITÄRT
Dessa ärter ska spritas, d v s man tar ur ärtorna ur baljorna när de nått full storlek. Baljorna är då inte ätbara eftersom de är sega och trådiga. Späda, omogna baljor av märgärt och brytmärgärt går dock bra att äta.

Brytmärgärt, Pisum sativum Brytmärgärt-Gruppen.
Sorter med tjock baljvägg. Endast fröna används. Äts färska som ”vanliga gröna ärter”. Späda baljor kan ätas hela.

Märgärt (syn. märgspritärt), Pisum sativum Märgärt-Gruppen.
Söta ”vanliga” gröna ärter. Spritas, d v s ärterna ska tas ut ur den oätliga baljan. Späda baljor kan dock ätas hela.

Spritärt, Pisum sativum Spritärt-Gruppen.
Tidig ärt som ska spritas. Inte lika söta ärter som hos märgärten. Äts färska som ”vanliga gröna ärter”. De mogna torra ärterna kan vinterförvaras och tillredas som grön ärtsoppa.

Goda både färska och frysta
Det går utmärkt att djupfrysa dessa ärter, och de är en delikatess som inte bör fattas hos någon som har jord att odla på.

Välj höjd efter odlingsklimat
Det finns både låga och höga sorter av spritärter, men det är tyvärr svårt att hinna få full skörd av de höga sorterna om man har en ogynnsam odlingsplats. De låga sorterna däremot är tidiga och ger god skörd även om de inte ger lika mycket per löpmeter som de höga sorterna ger.

SOCKERÄRT och BRYTSOCKERÄRT (Salladsärt)

Sockerärt och brytsockerärt.

Vänstra bilden: Sockerärt har platta baljor. Högra bilden: Brytsockerärt har tjocka krispiga baljor.

Gemensamt för dessa sorter är att man äter hela baljorna färska eller kokta. Även dessa ärter kan djupfrysas, men smaken förändras rätt mycket hos de flesta sorterna. Ett undantag är salladsärt. Den är nästan lika god djupfryst som färsk.

Sockerärt, Pisum sativum Sockerärt-Gruppen.
Baljorna skördas när de är platta och omogna, då är de som sötast och godast.

Brytsockerärt (salladsärt), Pisum sativum Brytsockerärt-Gruppen.
Får tjockväggiga saftiga baljor. Baljorna skördas när de är trinda och ärterna nästan helt utvecklade.

Salladsärt, Pisum sativum Brytsockerärt-Gruppen (syn. Salladsärt-Gruppen).
Ett annat namn för sorter av brytsockerärt.

ODLA ÄRTER

Jord
Ärter trivs bra i all slags jord, men de trivs bäst i en väldränerad mullrik jord rik på organiskt material. Håll jorden täckt för att behålla fukten i jorden.

Symbios med bakterier
Eftersom ärter lever i symbios med en viss art av bakterier, måste denna finnas i jorden om ärterna ska trivas. Det finns visserligen bakteriekulturer att köpa, men har man jorden i god kultur finns säkerligen dessa bakterier.

Sätt att tillföra bakterier
Odlar man på en plats där det inte odlats ärter tidigare eller om det är fyllnadsjord som tillverkats av malen bark och sand, som är rätt vanlig på många nya bostadsområden, är det stor risk att de önskade bakterierna inte finns på platsen. Man kan då skaffa lite bakterier från någon granne som man ser har fina ärter. Genom att ta ungefär en liter jord intill hans ärter eller där ärter odlades förra sommaren och sedan strö ut jorden där man ska odla sina ärter kan man vara säker på att ärterna kommer att få de bakterier de behöver. Om man inte känner någon ärtodlande granne kan man beställa en bakteriekultur hos närmaste fröhandel. Man ska då tala om vilka ärtväxter man ska odla för att få rätt sort av bakterier.

Sådd
Alla ärter förutom märgärter kan sås tidigt, så fort jorden reder sig. För märgärternas del bör jorden vara omkring 10°C innan man sår dem. Är jorden torr vattnar man i fåran före sådden och det är bra om man låter ärterna ligga i vatten ca 12 timmar innan man sår dem, för då gror de så mycket fortare. Låt dem inte ligga i vatten för länge, för då är risken stor att många ärter spricker så att de förlorar grobarheten.

Radavstånd och plantavstånd
Plantavståndet ska vara 5–8 cm och radavståndet 30–35 cm. Man kan också så ärter i dubbelrader med 10–15 cm radavstånd.

Skydd mot fåglar
Vissa fåglar som t ex skator och björktrast brukar ibland dra upp ärterna just när de kommit några centimeter ovanför jordytan. Det kan man förhindra genom att lägga tätt förgrenade kvistar av sly utefter raden tills ärterna blivit så stora att fåglarna inte rör dem. Det är visserligen svårt att ta bort dessa kvistar sedan utan att skada ärterna, men genom att klippa kvistarna rätt korta när man lägger dit dem, kan de få ligga kvar hela sommaren utan att vara till någon nackdel.

OLIKA TYPER AV STÖD
Oavsett om man odlar höga eller låga ärter behöver de någon form av stöd.

Kvistar och käppar: För de låga sorterna kan stödet bestå av kvistar eller käppar som man sticker ner i marken.

Hönsnät fungerar utmärkt som stöd för ärter.

Hönsnät fungerar utmärkt som stöd för ärter.

Hönsnät: Utseendemässigt är det betydligt snyggare med ståltrådsnät, som t ex hönsnät, som ärterna får klänga emot. Man behöver ju stöd åt ärterna varje år och då är ett ståltrådsnät närmast outslitligt.

Man kan antingen göra 1,5-2 m långa ramar av bräder som man spänner nätet mellan och sedan fäster ramarna i pålar som man slår ner, men man kan även fästa nätet direkt i pålarna.
Det är en fördel om man sätter upp nätet innan man sår ärterna, för de skadas lätt om man sätter upp nätet när ärterna kommit upp och blivit några decimeter långa.

Odla ärter mot hönsnät
När man odlar ärter mot nät är det lämpligt att så en rad på varje sida om nätet. Avståndet blir då 10–15 cm mellan raderna, avståndet mellan ärterna i raden bör vara 5–8 cm.