Trädgård Lyckas med fuchsia

Fuchsiablommor i en kopp.

Så lyckas du med fuchsia

Text: Kenneth Nilsson (2011)
Foto: Kenneth Nilsson och Stefan Lindberg

Regnigt och kallt – det är idealet för fuchsian, en lättskött växt som bjuder på oändliga kaskader av vackra blommor under säsongen. Ja, till och med året runt om man vill. Kenneth Nilsson, även kallad Sveriges Mr Fuchsia, tipsar om sorter, odling och övervintring.

En buske som blommar året om, samtidigt som den blir större och större, finns det? Ja då, det finns. Fuchsia! Ge fuchsian en vinter med lägst plus-minus noll, gärna ett lysrör och vattna med måtta när det är som svalast under vintern, så kommer fuchsian att blomma året om. Sommaren är förstås blomningshöjdpunkten. Varför har inte alla en åretruntblommande fuchsia på sin inglasade balkong?
Varje enskild fuchsiablomma är ett skönhetsunikum, och i stället för att som hos till exempel amaryllis eller orkidéer, vänta i tio, elva månader på en blomning, så får du dagligen ett överflöd av mirakulöst vackra blommor.
Jag tar gärna emot förslag på vedartade växter som blommar kontinuerligt sam­tidigt som de växer till sig, och som inte behöver någon viloperiod för att blomma. Och vars sticklingar rotar sig lättare än pelargoner och kärleksört. Finns det?

Fuchsia 'Lena'.

‘Lena’ har funnits i handeln i Sverige rätt länge och hon startade mitt fuchsiaintresse.

Allt startade med ‘Lena’ på ICA
För mig började det med en ”vit-blå fuchsia från ICA”, en Fuchsia x hybrida ‘Lena’ vet jag nu, men visste inte då. Jag hade ingen aning om att det fanns namn på olika fuchsiasorter eller att det fanns tusentals olika. Jag satte ut denna ICA-fuchsia i rabatten och tyckte den blommade så fint hela sommaren. När sedan de torra, förfrusna pinnarna började grönska nere vid jordytan våren efteråt, blev jag lite konfunderad. Påpekade denna för mig lite märkliga ”sommarblommeöverlevnad utomhus” för en granne, som genast erbjöd en ”vinterhärdig fuchsia”. Jo jo. Trodde jag inte på, men tog emot en liten planta. Att fuchsior kan övervintras frost­fritt inne visste jag ju, men ute i rabatten? Jo då, ”den vinterhärdiga” överlevde rabattlivet och lever än i dag efter 25 år.
Med insikten om att fuchsior kan över­leva vintrarna utomhus i rabatten, började jag förstå mer om deras karaktär och hur de helst ska övervintras. Svalt och så nära noll som det går. En så hårdför växt kan inte må bra i en lägenhet, helt klart.
Som sagt, efter den första ‘Lena’ som kittlade min ”zonknäckarådra” och ”den vinterhärdiga”, som förstås är en scharlakansfuchsia, Fuchsia magellanica, var slaget vunnet – fuchsiorna tog nästan över mitt liv.

vedartad fuchsiastickling med skott

Fuchsia har en enorm livskraft.

Ofattbar livskraft i fuchsiapinnar
Två brunbarkiga, helt bladlösa fuchsiapinnar i blyertspennestorlek, inlindade i vått papper i en plastpåse, skickade till mig från Kalifornien, spädde på fuchsiafebern. Jag fick rådet att lägga dem på fuktig sand och sätta plastpåse över. ”Stick inte ner dem, för då får du färre skott på dem. Lägg dem bara nertryckta i sandytan och spraya dem så rotar de sig, och när de rotat sig kan du klippa isär pinnarna i flera bitar, med två noder på varje bit och få flera plantor.” Jag gjorde så, och det blev som utlovat. Förföriskt livskraftiga pinnar.
Med åren har jag fått uppleva åtskilliga hundratal av de nästan 10 000 sorter fuchsia som numera finns i odling. Alla lika fogliga, livsvilliga och robusta, nästan. Okej, det finns kinkputtar och monster, men i stort sett har de samma godmodighet. De sköts på samma sätt, beter sig bara marginellt olika och alla blommar kontinuerligt med fascinerande blommor.

Fuchsia procumbens.

Den enda fuchsia som är gul, är Fuchsia procumbens. Blått pollen är typiskt för arter från Nya Zeeland. Foto: James Gaither/flickr/CC-BY-NC-ND-2.0

120 vilda arter av fuchsia
Det finns runt 120 arter fuchsior i det vilda. Inte så många av dem finns i odling, men vissa har gett gener till alla de tusentals sorter, hybrider, som nu finns att få tag i.
Nästan alla fuchsiaarterna, ungefär 120, finns i Latinamerika, från Eldslandet och norrut till Mexiko. På Nya Zeeland finns fyra arter, och det är hela utbredningsområdet. På varsin sida om Stilla havet alltså.
De är träd eller buskar i storlek som lönn­ar hos oss, de flesta i fläderbuskestorlek och ner till fotbollsstora, risiga bollar. På Nya Zeeland finns de två ytterligheterna, den krypande F. procumbens, som visserligen kan täcka åtskilliga kvadratmeter mark, men som bara blir några centimeter hög, och den lönnstora F. excorticata, som används som skuggträd i rododendronplanteringar.
Arterna i Latinamerika är väldigt varierade i både växtsätt, storlek, blomform och blomfärg, men en sak har de gemensamt – de växer högre och högre upp i Andernas berg ju närmar ekvatorn man kommer. Alltså, de strävar efter svalka och fuktigt, ruggigt väder. Man ska nog dra slutsatser av, lära av, naturen! Fuchsior gillar dåliga, svenska, regniga somrar.

Vildväxande Fuchsia excorticata.

Fuchsia excorticata blommar på gammal ved. Bären är goda och kan köpas på marknader på Nya Zeeland. Det blå pollenet användes förr av maoriflickor till smink. Högra bilden: Vildväxade F. excorticata. Foto: NZ Plant Pics

F. magellanica vinterhärdig förebild
I allra sydligaste Chile ligger Magellans sund och där växer F. magellanica i bergsskrevor och i skogsbryn. Det är den fuchsiaart som nog spelat störst roll i hybridiseringen genom århundradena. Dels genom att den är väldigt köldtålig och dels för att den ser ut som en fuchsia ”ska se ut”, som en blodsdroppe. Den breddgraden på södra halvklotet motsvarar ungefär Holland, södra England och norra Tyskland på det norra halvklotet, så förstås klarar de vintrarna ute i Sverige också! De fryser ner helt, men återkommer och blir vinbärsbuskestora på en sommar. Och blommar från midsommar till långt in på förvintern. I södra och västra England har F. magellanica förvildat sig så till den grad att den numera anses som en vildväxande art där, och finns med i flororna. Där fryser de sällan ner, så de bildar höga häckar efter vägarna.

Kenneth Nilsson bredvid sin 2 meter höga Fuchsia magellanica.

Jo, jag sa visserligen att F. magellanica blir vinbärsbuskestora på en säsong, men det räcker tydligen inte. ”Närmare två meter höga” ska det vara, som synes. Högra bilden: Närbild på F. magellanica.

Två meter höga
Jag mätte på skoj några av mina F. magellanica häromdagen, de första dagarna i oktober, och de är runt två meter höga och blommar för fullt. Det är en F. magellanica molinæ och en F. mag. gracilis som stått på samma ställe i minst tjugo år. Buskarna står i ett stekande hett söderläge, får ingen som helst skötsel utan är helt förvildade. De fryser ner helt varje vinter, men grönskar i maj igen nere vid marken, skjuter skott och börjar blomma vid midsommar, och tok­blommar tills frosten tar dem. Det finns några hybrider som också är fullt vinterhärdiga, och det är liksom ingen måtta på härdigheten och tåligheten. Testa med ‘Baby Blue Eyes’ och ‘Whiteknight’s Pearl’, förutom magellanicorna.
Jag vet att fuchsior växer på friland åtminstone i zon 5, med en rejäl lövhög runt fötterna, och helst lite plasttak, så att inte löven geggar ihop.

Kenneths komposttest
För många år sedan gjorde jag ett test. Jag hade märkt att förvedade kvistar av F. magellanica som jag klippt i småbitar på komposten på hösten, levde och hade små vita skott när jag krafsade fram dem på våren. Vintern efter klippte jag några blyertspennetjocka grenar av magellanica i 2–3 decimeter långa bitar, lövade av dem helt, buntade dem med gummisnoddar och etikett, lade dem i stukan bland krukorna, det vill säga under den stora lövhögen där krukorna skulle övervintra. På våren hade pinnarna rotat sig, och hade små vita skott, och det var bara att plantera dem i krukor och det blev ett tiotal plantor. Snacka om en lättrotad växt!

Så tar man fuchsiasticklingar.

Fuchsia är mycket lätta att sticklingsföröka! Ta en toppstickling med tre bladpar. Skär av precis under det tredje bladparet. Ta bort de understa bladen. Plantera i såjord eller sand. När den rotade sticklingen är omplanterad i en lite större kruka – vattna med eftertanke. Det är rötterna som behöver vatten. Inte jorden.

Förökning med sticklingar
Sticklingar är det enda sättet att få flera plantor av en fuchsiasort. Och med tanke på hur otroligt lätt de rotar sig, är det konstigt att inte varenda trädgård är full av fuchsior. Som vanligt är tidiga våren – innan blomningen kommit i gång – den bästa sticklingstiden, men sticklingar rotar sig året runt. En helst icke-blommande grentopp med tre par blad är det bästa. Ta bort det nedersta bladparet och nyp eventuellt bort själva toppen. Rota sticklingen i vatten eller såjord eller bäst av allt, i ren sand.

Konsten att vattna
En stickling, rotad och nyplanterad i en kruka behöver vatten där rötterna finns. Den omgivande jorden ska vattnas igenom direkt efter planteringen, men de följande – mycket, mycket glesa – vattningarna, ska ske inne i mitten runt sticklingen, där du kan föreställa dig att rötterna finns. Efterhand vattnar du längre och längre ut mot krukkanten. Och när du, genom att tippa ur rotklumpen, ser att rötterna nått krukkanten, är det dags att ge sticklingen en något större kruka. Denna så kallade upplantering är nödvändig för ett bra resultat. En liten stickling i en hinkstor kruka är dödsdömd redan från början.

ÅRET RUNT MED FUCHSIA

Fuchsior trivs bäst utomhus på sommaren.

Fuchsia trivs allra bäst utomhus på sommaren. Kom ihåg att vattna med svag näringslösning vid varje vattning och skydda krukorna mot stekande sol.

SOMMAR – gödsla och njut
Visserligen älskar fuchsiorna svenska somrar, men eftersom vi tränger ihop ett träds rötter i en kruka, klarar de inte så bra att stå i full sol. Det begränsade rotsystemet hinner inte med att förse bladverket med vatten. Men, med ett välutvecklat rotsystem i en rejäl kruka, blommar de bättre och blir kompaktare i sol. Om krukan står i solen måste själva krukan skyddas mot solstekning. Rötterna kan lätt brännas. Skugga krukan genom att ställa andra krukor framför eller med en väv.
Eftersom de blommar hela sommaren på nytillväxten måste de få näring hela tiden, svag, svag gödselvattning vid varje vattning.
I övrigt är sommaren en njutningstid. Plocka bort överblommat, håll rent på jord­ytan, håll koll på eventuell ohyra och njut för övrigt bara av fuchsiorna. Så länge fuchsiorna får vara utomhus, är ohyra inget problem. Men tas de in med bladverket på, brukar de få vita flygare och spinn. Ut med dem i ruskvädret och klipp alltid ner dem innan du tar in dem, så får du inga ohyreproblem.

Fuchsia före och efter klippning.

‘Annabel’ före och efter klippning. Låt gärna krukorna torka upp lite i höstsolen innan du tar in dem.

HÖST – dags att klippa ner
Jag brukar klippa ner mina plantor i samband med den första frosten i början av oktober, oftast. Plantorna tar inte skada av ett par frostnätter. Jo, de skadas så till vida att bladverket och de gröna grenarna fryser, men det gör absolut ingenting. Tvärtom! Fuchsiorna får en signal om att det är dags att gå i vila.
Innan jag planerar att klippa ner dem har jag haft plantorna liggande ute i solen, … ja, just liggande, för att de inte ska bli genomblöta av höstregnen. Och nu vet vi varför.
Varför klipper jag ner dem? Jo, av flera skäl. Dels tar plantorna mindre plats. Dels drar du inte in en massa ohyra som bosatt sig i bladverket under sommaren. Och, allra främst, det är ingen idé att släpa in blommande fuchsior i mörka förrådet (jo, jag vet att de blommar som bäst när det är dags att klippa ner dem!) för efter en vecka eller två rasar alla blad och blommor av och det blir skräpigt och skräpet möglar och plantorna angrips av mögel. Lämna skräpet ute!
Även om du har en ljus, sval övervint­ringslokal, så plocka hela tiden rent från vissna blad och blommor. Du behöver inte klippa ner dem, men håll koll på ohyra och gråmögel. Och låt dem blomma men stressa dem inte som om det vore sommar. Varva ner.

Vinterförvaring av fuchsior.

Efter beskärningen är det dags för vinterförvaring. Belysningen används på våren när fuchsiorna vaknat men det fortfarande är risk för frost. Var försiktig med vattningen, en snöboll eller isbit funkar bra. Om jorden verkar torr och släpper från kanterna gör inget, jorden är oftast fuktig längre ner.

VINTER – vilotid
Efter nerklippningen ställer jag in fuchsiorna i min kolonistuga och försöker hålla plus två, tre grader. Men, jag vattnar dem inte förrän långt fram på vintern, mellan jul och nyår brukar det bli första gången. Men, jag tittar till dem en gång i veckan, och de mindre krukorna kan behöva vatten redan efter några veckor. De allra största krukorna som är i storleken en halv tunna, får inget vatten på hela vintern. Tilläggas kanske ska att jag av praktiska och ekonomiska skäl bara har plastkrukor. Lerkrukor torkar ut fortare, dem får man hålla tätare kontroll på. Likaså torkar små krukor ut fortare förstås, så när man kommer ner till liter­stora krukor ska man nog kolla fukten en gång i månaden i alla fall.

Hand med snöboll.

Några gånger under senvintern kan du lägga tre, fyra snöbollar eller isklumpar på krukjorden så smälter de lagom sakta i kylan och jorden hinner ta åt sig fukten.

Vattna med is och snöbollar
Jorden i krukorna torkar så småningom upp och släpper från krukkanterna. Räds icke! Det är fuktigt längre ner i krukan. Det kan vara svårt att vattna för vattnet rinner bara rakt igenom, men det är nästan bra, för det farliga under vintern är att man glömmer att ”nakna pinnar dricker inget vatten”. Några gånger under senvintern kan du lägga tre, fyra snöbollar eller isklumpar på krukjorden så smälter de lagom sakta i kylan och jorden hinner ta åt sig fukten.
Om du har ett frostfritt men inte direkt uppvärmt, ljust utrymme så kan du ha blommande fuchsior året runt. Vi är dock inte många som har det, så vi måste skydda plantorna från vinterfrosten på andra sätt.

Potatis.Kenneths potatistest visar var du kan övervintra fuchsior
Jag brukar rekommendera ”Kenneths potatistest”. Nu på hösten, vintern köper du ett kilo potatis och lägger ut ett par potatisar på vinden, i uteförrådet, i källarens olika rum, i friggeboden, i lekstugan eller där du misstänker att det kanske skulle gå att övervintra fuchsior. I mars–april kollar du potatisarna på de olika ställena. Är potatisarna slemmiga har de frusit, är de skrum­pna och har vita groddar har de haft det för varmt. Är de fortfarande fasta och användbara så är den platsen ett perfekt ställe där du kan ha dina fuchsior över vintern.

Frostfria lösningar
En gammaldags jordkällare är helt idealisk, men ett garage, ett stall, en ladugård eller en lekstuga kan också fungera.
En frostvakt kostar några hundra kronor och är en toppeninvestering. En frostvakt i till exempel en friggebod ger övervintringsmöjligheter, inte bara för fuchsior, utan också för potatis, rotfrukter, olivträd, citrus, dahliarötter och mycket annat.
Det fungerar också att lägga de rätt så rejält upptorkade fuchsiakrukorna i en sorts stuka.

Vinterförvaring i stuka
Förr förvarade man rotfrukter i en stuka. En grund grop bottnades med ris, rotfrukterna las dit och allt täcktes med granris, halm, löv och jord i ett minst halvmetertjockt lager. Och så försökte man se till att stukan också täcktes med isolerande snö. Så kan du göra med de nerklippta fuchsiorna och isolera som ovan och med extra mycket löv, gärna metertjockt, och också lägga på en presenning mot alltför mycken sammanpackande blöta på löven. Du kan ta bort själva krukorna eller behålla dem på, men under alla omständigheter måste krukjorden vara ordentligt upptorkad, och absolut allt grönt bortklippt från plantorna. Bara väl förvedade grenar kan övervintra på det här sättet.

Över plus 4°C kräver lysrör
Är det kallt nog i ett utrymme, kan det vara kolmörkt. Så nära noll grader som möjligt, men inte minusgrader. Om du inte kan hitta ett ställe där det går att hålla nära noll,  blir det lite besvärligt genom att fuchsiorna fortsätter att växa, och då ska de helst ha inte bara ljust, utan ordentligt ljust, med extraljus. De slutar inte växa förrän temperaturen är under plus fyra grader. Ett källarfönster eller ett garagefönster räcker inte som ljuskälla alls. Vanliga lysrör, bara högst en halvmeter ovanför plantorna ger fina plantor även vintertid. Nu är fuchsior så levnadsvilliga, så även om de står i mörker och får meterlånga vita skott, klarar de det också. Allt klipps ner på våren och så får plantorna bryta nya skott ute, så blir allt som vanligt.

Fuchsior behöver extraljus när de vaknar.

Framåt vårkanten brukar plantorna vilja skjuta skott. Ljustillskott kan ge kompakta plantor, men annars kan du klippa ner dem en gång till alldeles innan de ska ut i det fria.

VÅR – nystart och omplantering
I bästa fall står de nerklippta plantorna där och vilar och låter bli att bryta nya skott inne i mörkret, men livsvilliga som de är, brukar pinnarna hinna bli fulla av blek­gröna små skott. Det är bara att ha is i magen. De skotten är nästan omöjliga att vänja vid utelivet senare på våren. Men, det är bara att klippa ner pinnarna ännu mer och se till att plantorna får bryta nytt ute i vind och ljus.

Vattna inte för tidigt
Omplanteringen efter vintervilan är nog fuchsiasäsongens mest kritiska moment, näst efter ihjälvattnandet under vinter­vilan. Riktigt stora krukor behöver man inte plantera om varje år. Bara man är noga med att gödselvattna hela säsongen, blommar de lika bra ändå. Och helst byta översta jordlagret i krukan, och ersätta med kogödsel från påse till exempel. Men de gillar verkligen att få ny jord varje vår.
Redan i mars börjar jag plantera om de som står inne i kolonistugan och ställer tillbaka dem i kylan, men vattnar sedan inte förrän de kan ställas ut fram i april.
Under vintervilan ”försvinner” de fina, vita sugrötterna och i krukjorden finns bara bruna huvudrötter kvar. De rötterna kan inte ta upp vatten, och det är detta som är anledningen till att det är så himla lätt att vattna ihjäl plantorna under vintern.

Bara skaka – inte trycka
Ta ut rotklumpen ur krukan och skaka av och bryt bort minst hälften av jordklumpen. Plantera sedan tillbaka i samma kruka, med ny jord. Skaka ner jorden bland rötterna, men tryck aldrig, aldrig till jorden med fingrarna. Stöt krukan mot under­laget, men tryck inte med handen. Bara skaka och vattna igenom. Vattningen ”trycker fast” jorden precis så poröst som det ska vara. Nu gäller det att ha is i magen igen. Som sagt finns inga sugrötter nu, och jorden i krukan kommer att vara fuktig i minst en månad. Och det är just fuktig den ska vara, inte blöt. Så, vattna inte igen på minst en månad, kanske längre. Ytjorden kan torka men det betyder inte att det är torrt nere bland rötterna. Vänta med vattning tills du börjar se små gröna skott på grenarna, och  vänta ännu någon vecka. Först när det finns blad på grenarna har det bildats sugrötter nere i jorden och risken att dränka plantan är inte så stor, men vattna med återhållsamhet. När du tror att rötterna nått krukkanten – tippa ur och kolla! – så tjänar både du och fuchsian på att den får en ett nummer större kruka igen. Och kanske en gång till under våren.

Blanda din egen fuchsiajord
Vilken jord du använder är av ringa betydelse bara du inte trycker till jorden. Grov, klumpig, grusig jord är bättre än fin, dammig, småkornig jord. Och näringsinnehållet i jorden spelar ingen som helst roll, för du ska näringsvattna i alla fall. Svagt, svagt och varje gång.
Blanda en säck med grov torv, en säck med vanlig plantjord av hög kvalitet och en säck med top-dress för gräsmattor, helst gjord på välförmultnad barkmull, så får du precis den genomsläppliga jord som fuchsior gillar. Gärna barkbitar i gula ärters storlek i massor.

Effektiv promillegödsling
Och vilken sorts näring du använder spelar heller ingen roll. Ett så kallat fullgödselmedel funkar alla tiders. Den så kallade promillegödslingen är synnerligen effektiv. 1 ml flytande näring per liter vatten vid varje vattning.
Om du har många krukor som varma sommardagar behöver vatten varje dag, minst, kanske det inte blir av att blanda i flytande näring i vattenkannorna, utan slangen kommer fram. Mylla då ner benmjöl eller Chrysan i krukjorden, så sipprar det ner näring varje gång du vattnar med slangen. Förnya gödselmedlet var fjortonde dag eller så. Ha aldrig fat under krukorna. Blöta fötter gillar inte fuchsior alls!

'Marcus Graham' grenar sig bra utan toppning.

‘Marcus Graham’ grenar sig bra utan toppning. Foto: Chris Payne/flickr/CC BY-NC-SA 2.0

Toppa eller inte – en smaksak
Du kommer att märka att de olika sticklingarna växer på olika sätt. Mest beroende på genetiska egenskaper, men även beroende av ljus och skötsel. Vill du ha en knubbig, välförgrenad planta, toppar du sticklingen flera gånger under försommaren, så förgrenar de sig. Eller så väljer du en sort som grenar sig själv utan toppning. Det är när man kommer på att växtsättet är minst lika viktigt som hur blommorna ser ut, som man kommer på att man kanske inte ska stirra sig blind på bilder av själva blommorna. Men, man ska igenom alla stadier av fascinationen.

Blommar en månad efter sista toppningen
Man brukar räkna med en månad från det man slutar att toppa tills plantan börjar knoppas. Med sommarljus kan kan det gå på kortare tid, och vår och höst lite längre tid. Man kan ta bort precis bara tillväxt­toppen över ett eller två bladpar, och man formar och toppar tills man fått den form man vill ha.
Och, det är stor skillnad när plantorna står ute i sommarljuset mot när det börjar grönska inne i vinterförvaringen… Ute i ljuset kan även den till synes spretigaste fuchsia bli ganska kompakt och lummig bara tack vare ljuset.

Fuchsia 'Celia Smedley' grenar sig villigt om den får stå ute i sommarljuset.

Favoriten ‘Celia Smedley’ grenar sig villigt om den får stå ute i sommarljuset.

Tips på självgrenande sorter
Självgrenande ute i sommarljuset är till exempel ‘Celia Smedley’, ‘Display’, ‘Happy’, Fuchsia rosea, ‘Flash’ och de flesta småblommiga. Sämst på att grena sig själva är de storblommiga, men ‘Annabel’, ‘Marcus Graham’, ‘Cotton Candy’ och ‘Royal Velvet’ är så gott som självgrenande.
Ett litet råd på sin plats – låt sticklingen växa ”som den vill” första sommaren, i fullt ljus, då visar den sin karaktär  och du formar sedan som du vill kommande säsonger. Som buske, som hängfuchsia eller som stamfuchsia.

Alla fuchsior vill komma ut på våren
Sommartid, från april till slutet av september i Mellansverige, ska alla fuchsior vara utomhus. Helst inte ens under tak, vare sig de står i krukor och tunnor eller rötterna får ta för sig fritt i rabattmyllan. Så länge det är plusgrader är det inga som helst problem för fuchsiorna. En och annan minusgrad går också bra.
Nackdelen med att plantera ut dem i rabatten är att de ägnar största delen av sommaren åt att bilda ett rejält rotsystem – kom ihåg, de är ju träd och buskar, och de vet inte att det kommer en dödlig vinter! – och blommar alltså inte så bra, men om man låter dem stå i kruka tills de kommer i gång med blomningen, fortsätter de att blomma även fritt i rabatten.

Halvskugga, svalt och duggregn – då trivs fuchsian
Full sommarsol brukar bli stressigt för fuchsiorna, men det funkar om inte krukan blir för het. De måste ha intensivt ljus för att blomma bra och bli kompakta, så att till och med under ett tak eller under ett träd blir onödigt ”mörkt”.
Bäst trivs de i halvskugga, intensivt dagsljus med fri himmel ovanför, plus 15 grader och ett stilla duggregn.

ALLA FUCHSIASORTER ÄR HYBRIDER

Kenneth Nilssons framtagna sort 'Kenneth'.

Kenneth Nilssons egenhändigt framtagna sort ”Kenneth”. Mamma är ‘Gay Fandango’, pappa okänd. Från 1995.

Fråga inte en fuchsiagalning hur många arter han har, när du vill veta hur många sorter han har. Du kan se hundra krukor framför dig, men få svaret ”två!”.
Sannolikheten att du kan identifiera en fuchsia från en bild är minimal. Det finns närmare 10 000 hybrider i odling. Många är snarlika och måste identifieras visuellt. Be någon om hjälp med identifieringen, innan du sprider en sort under fel namn. ”Moster Annas röda” är ett bättre namn än ett felaktigt från en bild.

Alla sorter är hybrider
Förstås är alla fuchsiasorter, hybrider, uppkomna ur frö. De bär som bildas kan innehålla frön, men gör det sällan. Arternas frukter innehåller frö i massor. Nu är det ingen mening att fröså fuchsior för det finns så många hybrider att välja på. Visserligen ger varje frö en ny hybrid, men det krävs tusen små fröplantor för att kanske få fram en hybrid som är i klass med de som redan finns.

Bäst att ta sticklingar
Pilligt är det också att så fuchsior. Fröna är lika små som petunia- eller lobelia­frön, och som sagt, ta sticklingar och var säker på vad du får för växt. Säger jag då, som för ungefär femton år sedan sådde några frön, varav en planta finns kvar än, och
heter Kenneth.
Och, apropå fuchsiornas vintertålighet, så hittar jag då och då på vårarna själv­sådda små fuchsior i grusgången där magellanicorna växer. Några sådana har jag tagit vara på, och det blir liksom en magellanica, men med lite variation.
Fuchsior är släkt med rallarros, dun­ört och nattljus.

FUCHSIANS HISTORIA

Fuchsia triphylla var en av de första fuchsiaarterna som introducerades i Europa. Ill: Wikimedia

Det är cirka tre hundra år sedan de första fuchsiorna kom till Europa. Arten beskrevs som Fuchsia triphylla flore coccinea, ”trebladig fuchsia med röda blommor”, som hittades på en ö i Väst­indien av en fransk munk som hette Père Charles Plumier, men den person som gett fuchsian dess namn var Plumiers idol, den tyske botanikern Leonard Fuchs, som i sin tur levde ytterligare 200 år tidigare, på 1500-talet, och han hade ingen aning om fuchsior. Linne kortade senare ner artnamnet till F. triphylla. Det svenska namnet är pipfuchsia.
I Sverige var fuchsior vanligare i odling förr, på den tiden när vi hade värmen avstängd i finrummen på vintern. Några gamla sorter som fortfarande håller måttet och ofta finns i handeln är ‘Göteborgskan’, ‘Beacon’, ‘Lena’ och ‘Marinka’.
På senare år har fuchsian blivit populär igen, tack vare att det kommit många nya sorter i handeln, tack vare alla inglasade uterum och balkonger och tack vare Svenska Fuchsiasällskapet, som dock inte längre finns.

ÄTLIGA FUCHSIOR OCH SMARTA HUMLOR

Fuchisa boliviana var. alba ger söta goda bär.

Fuchisa boliviana var. alba kommer ursprungligen från Andernas berg. Den har decimeterlånga blommor i halvmeterlånga klasar och ger söta, ätliga bär som är milt sövande. Foto: Istock

Fuchsior är ätliga! Dekorera tårtor med blad och blommor. Några blommor av ‘Eleanor Leytham’ eller ‘Other Fellow’ matchar den ljusgröna prinsesstårtan perfekt och leder alltid till förtjusta gäster. I Latinamerika säljs bären, särskilt de av Fuchsia boliviana alba, i bananbladskartonger på torgen.
De bär som bildas på fuchsiorna ska helst tas bort. De hämmar blomningen en aning. Låter man bären mogna på plantan kan man ha en burk i frysen som man fyller på med mogna och halvmogna bär, som man sedan kan göra likör eller marmelad av.

Humlor på jakt efter nektar
I det vilda pollineras fuchsiorna av kolibrier. I Sverige är det humlor och bin som verkligen tumlar om i fuchsiorna. De enkelblommande fuchsiorna är inga problem för varken bin eller humlor, men de fyllda och de långpipiga blommorna har humlorna mycket besvär med, men de ger sig inte. De biter ett litet hål längre upp i blommans tub, och slickar i sig nektarn.
Humlorna hänger sig fast vid kronbladen så att det blir bruna, fula kanter och jag vet inte hur många gånger jag fått frågan vad det är som gör blommorna så fula i kanterna. När jag talar om att det är humlorna som sparkar sönder dem, så mjuknar folk. Okej. De sista blommorna humlorna och bina har på senhösten är fuchsiorna.


DET FARLIGA VATTNET

I exakt samma sekund som du klipper bort bladen och allt det gröna på en planta, upphör vattencirkulationen i växten. Och då gäller det verkligen att inte vattna som du gjort under hela sommaren och, det gäller att krukjorden fått torka upp rejält innan plantan klipps ner.

En fuchsia utan blad behöver bara fukt – inget vatten
En nerklippt fuchsiaplanta med bara nakna, förvedade pinnar förbrukar inget vatten. Rötterna behöver bara fukt och luft. Jorden ska hållas fuktig som en urkramad tvättsvamp. Inte blötare.
Vattning av ”nakna pinnar” är den vanligaste dödsorsaken under vinterförvaringen, och också när man har små nyplanterade sticklingar i lite för stora krukor. Vattna där (och om) det finns rötter! Jorden behöver inte vatten, utan bara lite fukt.

Övervattning vanligaste dödsorsaken
Man kan aldrig klippa ihjäl en fuchsia, men folk tror att de ”klippte nog för hårt för den dog”. Men, den dog inte av klippningen utan av att du fortsatte vattna lika mycket som när den hade ett rejält bladverk som transporterade bort vatten.

Kolla rotklumpen innan vattning
Innan en krukad rotklump på ett par liter torkar upp bara genom avdunstning från jordytan, har många månader gått. Under vintern finns inga rötter, inget bladverk, som suger bort vatten. Alltså, tippa ur rotklumpen och kontrollera fuktigheten innan du frestas att vattna.

Bra dränering ett måste
När du vattnar en fuchsiakruka ska vattnet rinna ner lika fort som du häller på. Om vattnet står kvar på krukjorden och sakta rinner ner så är det inte direkt fara å färde, men du ska vara uppmärksam. Jorden är då lite väl kompakt. Många, många fler fuchsior dör under sommaren av övervattning än av uttorkning. Blöt, kletig jord och krukor med ytterkrukor på, eller fat under, är förbjudet. Krukan ska stå så vattnet forsar igenom.

VINTERVAKNA FUCHSIOR BEHÖVER EXTRALJUS

Dagsljuset på vintern har inte bara en bråkdels styrka av sommarljuset, utan dagarna är dess­utom alldeles för korta för att det naturliga ljuset ska räcka. Fuchsiorna överlever, men vi tenderar att tro att vi kan sköta dem som på sommaren, och vattnar ihjäl dem, stressar ihjäl dem. ”Jamen, det finns fönster på friggeboden!” har jag hört många gånger. Glöm fönstren vintertid!

Vintervakna fuchsior behöver extraljus.

Plantan längst till vänster fick bara dagsljus. Plantan i mitten stod på ett bord en meter innanför fönstret med en 400 W växthuslampa 150 cm ovanför. Plantan till höger stod på fönsterbrädan med ett lysrör ungeför 20 cm över. Kan vi konstatera att vinterljuset inte riktigt räcker?

Vintervila behövs inte
Fuchsior behöver inte vintervila för att blomma och komma igen nästa år. Vinterförvaringen är enbart till för att vi normalt inte kan ge dem en dräglig miljö under vintern, och då är det bekvämare för båda parter att just gå i vila. Med extraljus, en temperatur över sju, åtta grader så blommar fuchsiorna glatt vidare året igenom.

BONSAI OCH YMPNING AV FUCHSIA

Småblommiga sorter som 'Eleanor Leytham' passar som bonsai.

Småblommiga sorter som ‘Eleanor Leytham’ passar som bonsai.

Det är jättelätt att ympa fuchsior. Man kan driva upp en stam av en starkväxande sort och ympa på en svagväxande sort som krona. Ympa precis som man ympar fruktträd.
Bonsai är något som fuchsior passar utmärkt för, eftersom de tål hur hård beskärning som helst. Sorter som är småblommiga brukar vara populärast som bonsai. Alla Fuchsia magellanica, sorter i F. Encliandra-Gruppen, ‘O’Carol’, ‘Eleanor Leytham’ och ‘Gotha’ till exempel.

SÅ GÖR DU EN STAMFUCHSIA

'Celia Smedley' formad som ett träd.

En 8–9 år gammal ‘Celia Smedley’ formad som ett träd.

Om du vill göra en stamfuchsia (vilket är tjusigt men besvärligt för de blåser så lätt omkull!) väljer du en stickling som visar att den strävar uppåt och verkar bli stadig och grov. Låt den bara växa uppåt, och ta bort eventuella sidoskott, men låt bladen vara. Att stötta med bambupinne är ett måste. När du tycker att stammen är tillräckligt hög toppar du sticklingen och låter den förgrena sig.
Stammen blir aldrig högre än där du toppar den, men kronan, som du nu behandlar som en buske, kan bli hur stor som helst.
Alla fuchsior går att göra stamträd av, men du ser på sticklingen redan, vilken som snabbast bildar stadig stam.

 

 

 


10 odlingsvärda fuchsior

Text: Kenneth Nilsson

Bland de hundratals sorters fuchsia som finns tillgängliga i Sverige har jag förstås inga problem att för stunden plocka ut tio favoriter, men problemet är att inom ett halvår har jag förmodligen tio andra. Men, några är omöjliga att inte tycka om och de har varit favoriter i alla mina fuchsiaår. ”Ständig favorit” kallar jag dem.
Jag minns att i början av min mani stirrade jag på vackra bilder av själva blommorna, men med åren har jag mer och mer upptäckt att växtsättet är minst lika till­talande. De stora, fluffiga, tunga blommorna kommer oftast, men inte alltid, på en ganska spretig buske. Små diskreta, enkla blommor kan vinna på att växa på en vacker, tät, självgrenande buske.

Celia Smedley

‘Celia Smedley’ har valts till ”Årets fuchsia” i många länder genom åren. Kraftigt, upprätt växtsätt med stora, enkla blommor i vitt, lite rött och klarröda kronblad. Engelsk hybrid från 1970.

Annabel är den bästa vita fuchsian.

‘Annabel’ är den bästa nästan helvita vita fuchsian sägs det. Annabel’ har ett ljusgrönt, nästan gulaktigt, bladverk. Blomrikedomen och växtsättet gör henne oemotståndlig. Engelsk hybrid från 1977.

Fuchsia 'Checkerboard'

‘Checkerboard’ har ett
gracilt, upprätt och stadigt växtsätt med gracila blommor i rött-vitt-rött. Blommar hela sommaren. Amerikansk hybrid från 1948.

Fuchsia 'Display'.

‘Display’ är en gammal engelsk hybrid från 1881. Vinner på sin vackra blomform och sitt knotiga, kompakta växtsätt. Bryter nya skott från gammal, grov ved.

Fuchsia 'Flash'.

‘Flash’ får små illröda blommor. Klarar sol utan problem och blommar från juni till november. Busken blir tät och fin utan toppning. Amerikansk hybrid från 1930.

Fuchsia 'Melanie'.

‘Melanie’ är en riktig favorit med sin kolsvarta sammets­kjol och auberginefärgade foder­blad. Tysk hybrid från 1987.

Fuchsia 'Pegasus'

‘Pegasus’ har ett hängande växtsätt och förgrenar sig bra själv. När oktoberkylan kom, rodnade foderbladen en aning. Belgisk sort från 2007.

‘Sheila Crooks’ har otroligt behagliga färger och vacker blomform. Blommar rikligt på stadig buske. Engelsk hybrid från 1985.

Fuchsia (Triphylla-Gruppen) 'Gesneriana'.

Fuchsia (Triphylla-Gruppen) ‘Gesneriana’ växer i Mellanamerika och Mexiko och hittades i Nicaragua 1835. Har otrolig växtkraft. Plantan blir en kubikmeter på en sommar, och grenarna är fingertjocka. Tål sol och värme bättre än många fuchsior, och behöver en rejäl kruka.

Fuchsia procumbens

F. procumbens är en art från Nya Zeeland. Den liknar inte en fuchsia ett dugg. Den är den enda fuchsian som är gul. Växtsättet är krypande och blommorna står helt upprätta i den gröna mattan. Om den får växa i sandig, sol­stekt jord, brukar den klara vintrarna även här i Sverige. Får tumnagelstora, blålila bär.