Odla inomhus Kryddkarlbergare

Fakta om kryddkarlbergare
Så odlar du kryddkarlbergare
Om artikelförfattaren Lisbeth Almark

Kryddkarlbergare.

Kryddkarlbergare, Plecranthus amboinicus, har små anspråk och växer gärna i kruka året om. Foto: Thamizhpparithi Maari/Wikimedia/CC-BY-SA-3.0

Kryddkarlbergare – en timjandoftande krukväxt för norrfönstret

Lätt att odla. Växer snällt även i norrfönster hela vintern. Sprider en frisk timjanliknande doft vid minsta beröring. Underverket heter kryddkarlbergare.

Text: Lisbeth Almark (2006)

Tillhör du de många örtintresserade som fått skott av en växt med köttiga, ganska stora och väldoftande blad och fått höra att den heter jamaicatimjan eller kubansk/mexikansk oregano? Då är du i gott sällskap! Liksom ett dåligt rykte eller skvaller kan spridas från mun till mun sprids kryddkarlbergaren från hand till hand. Och inte är det konstigt, den är mycket lätt att odla och föröka, den växer snällt på fönsterkarmen, till och med i norrläge – hela vintern – och så fort man rör vid den fylls rummet av en frisk, timjanliknande doft.

Vilseledande utländska namn
Utöver de redan nämnda namnen har den här i Sverige även kallats vid engelska namn som cuban oregano, puertorikan oregano, mexican mint, spanish thyme och indian borage såväl i svensk litteratur som i handel. Inte konstigt att det blir en hel del förväxlingar.

Kryddkarlbergare på svenska
Det svenska namnet är kryddkarlbergare och bäst vore väl om alla andra namn kunde falla i glömska. Den tillhör inte samma släkte som vare sig timjan eller mynta och heller inte med gurkört, men däremot med flera ganska vanliga krukväxter.

Kryddkarlbergare. Blomma och varigierad sort.

Vänster: Kryddkarlbergare passar som krydda till bland annat fisk. Mitten: Blommande kryddkarlbergare. Höger: Kryddkarlbergare ‘Variegatus’.

Släkt med karlbergare och novemberljus
Till råga på allt har den som lyckats hitta det vetenskapliga namnet i äldre böcker eller floror sett att den skulle heta Coleus amboinicus. Fortfarande kan man även hitta den under namnet Coleus aromaticus. Efter bästa förmåga ska jag i denna artikel försöka bringa ordning – om inte i släktena, så i bakgrund och nuläge.
Släktet Plectranthus omfattar över 350 olika arter, bland annat flera kända krukväxter som karlbergare, P. verticillatus, och novemberljus, P. oertendahlii. Till detta släkte har kryddkarlbergare förts och det svenska namnet berättar att växten är kryddig, både doft och smak, och att den har likhet med krukväxten karlbergare.
Andra arter i släktet är söderhavsljus, P. forsteri, malbuske, P. fruticosus, neonljus, P. hillaridiae och purpurljus, P. purpuratus.
Släktet tillhör den stora familjen kransblommiga växter, Lamiaceae, som innehåller många släkten med andra kryddväxter, bland annat timjan och myntor.

Det vetenskapliga namnets ursprung
Botanikern Charles-Luis L´Heritier de Brutelle beskrev släktet Plectranthus i ”Stirpes Novae aut Minus Cognitea” år 1788 och botanikern João de Loureiro släktet Coleus i sin ”Flora Chocinchinensis”, år 1790. Bland botaniker har det inte varit klart till vilket släkte kryddkarlbergare ska föras, men senare forskare för den till Plectranthus och där hittar man den även i det svenska fackverket Kulturväxtlexikon samt i Svensk kulturväxtdatabas, SKUD.
Släktnamnet Plectranthus kommer av det grekiska ordet plectron, liten skiva för strängaspel, plektron, sporre; plessein = slå. Blommans bas är något förtjockad och försedd med en liten skiva. Artepitetet amboinicus berättar att växten kommer från Amboine, en ö i ögruppen Moluckerna.

Växt med namn som förvirrar
De mest kända namnen på växten i England och Nordamerika är sannolikt Cuban oregano och ”Vick´s plant”. Namnförvirringen blir inte bättre av att namnet ”Vick´s plant” sannolikt används på tre olika arter av Plectranthus; P. intraterraneus, P. marrubiodes och P. coeruleus.
Andra engelska/amerikanska namn är Mexican Mint, Spanish Thyme och Indian Borage. På tyska heter växten Jamaika-Thymian och ett av de spanska namnen är orégano eller orégano brujo.
Odlare och försäljare bryr sig inte alltid om att kolla svenska namn och använder utländska namn eller gör helt enkelt så att de översätter dem rakt av, trots att det, som i detta fallet, faktiskt finns ett svenskt namn.


FAKTA OM KRYDDKARLBERGARE
Plectranthus amboinicus

Kryddkarlbergare kommer sannolikt från Indien eller möjligtvis Afrika. Den har kraftiga, ganska suckulenta och något vedartade runda stjälkar och blir normalt 50–70 cm hög. De ganska tjocka och saftiga bladen är äggformade med rundad tandning. Bladen kan bli upp mot 8 cm långa och 5–6 cm breda. Blad och stjälkar är håriga. I vårt klimat blommar växten knappast, inte ens inomhus, men i rätt klimat får den lavendelblå blommor i knippen om 10 till 20 blommor, ungefär som blomningen hos novemberljus. Örten är värmekrävande och bör inte förvaras i temperatur under +5 grader.

Verksamma ämnen
De verksamma ämnena finns i den eteriska oljan från bladen och både sammansättning av olika ämnen i oljan och halten av respektive ämne är beroende av växtförhållandena. Ämnet karvakrol kan variera från 0 till 80 %, ämnet thymol från 0–41%, peta-phelledren 0–20 %, från endast spår av beta-caryophyllen upp till 21%, gamma-terpinen 0 – 17%, och rho-cymen 0–17%.

Användning förr och nu
Folklig användning som läkeväxt i engelsktalande länder har varit vid förkylning genom inandning av eterisk olja eller genom att gnida bladen på bröstet.
Som krydda lär bladen i det jamacanska köket bland annat användas till fiskrätter. I Indien används växten både som ölkrydda och i vissa områden i landet har bladen doppats i frityrsmet och friterats.
Från det svenska köket är mina erfarenheter små, men den lär vara god i risotto, bladen har använts till wokade rätter och de kan ersätta lök i maträtter eller komplettera rätter med lök. De saftiga bladen blir sannolikt bäst hackade. Att torka dem lär ta tid då de ju är mycket saftiga och eftersom växten trivs i rumsvärme året om lär det heller inte vara nödvändigt, i varje fall när det gäller husbehovsodling.


Kryddkarlbergare i kruka.

ODLING AV KRYDDKARLBERGARE

Krukodling rekommenderas även om den kan planteras i rabatter under sommaren.

Läge: Trivs bra i såväl full sol som halvskugga och ljust norrläge.
Jord: Väldränerad, fuktig, men inte våt.
Gödsling: Näringsbehovet är relativt lågt.
Växtsätt: Om man inte toppar in växten regelbundet blir den ganska gänglig. Kan odlas som ampelväxt, men bör även då toppas.
Förökning: Förökning sker med toppskott som lätt ger rötter i vatten.
Övrigt: Plantor kan mycket väl ställas ut under den varma växtperioden, men i dålig väderlek med mycket regn och kalla vindar får bladen ofta svarta fläckar.

Artikelförfattaren Lisbeth Almark har skrivit flera böcker om odling och
användning av örter och drev tidigare den välkända Örtagården Mon i
Väne-Åsaka. Numera bor Lisbeth Almark i Bengtsfors och erbjuder
föreläsningar om krydd- och läkeväxter och skriver gärna om desamma.
Odling och användning som hobby och yrkesinriktad odling.
Kontakt: info@almark.se