TRÄDGÅRD BOKTIPS: Skogsträdgården Odla ätbart överallt

Exempel 1, samplantering i skyddat halvskuggigt läge
Exempel 2, samplantering i fuktig skugga
Exempel 3, samplantering i soligt, torrt läge
Glöm inte ettåringarna
Växtporträtt: Sallatsaralia


Bokomslag till Skogsträdgården Odla ätbart överalltSkogsträdgården
Odla ätbart överallt

Titel: Skogsträdgården Odla ätbart överallt
Författare: Annevi Sjöberg och Philipp Weiss
Formgivning: Daniel Larsson
Utgivningsdatum: 2018-05-20
Förlag: Hälsingbo Skogsträdgård HB
Antal sidor: 464
Mått: 287 x 225 x 43 mm

 

Vill du skapa en trädgård där frukt- och nötträd, bärbuskar, ätbara perenner och grönsaker frodas och samsas? Där jorden blir bördigare, skördarna större och den biologiska mångfalden ökar för varje år? Då är skogsträdgårdsodling något för dig!

I boken hittar du allt du behöver veta om skogsträdgårdsodling. Boken är en guldgruva och enastående kunskapsbank för alla som vill lära sig att odla mer i samklang med naturen, öka förståelsen för naturens grundförutsättningar, odla hållbart och få in mer flerårigt ätbart i sina odlingar. Utförlig praktisk handledning och närmare 400 växtporträtt gör det enkelt att komma igång.

Phillip Weiss skogsträdgårdsblogg: skogsträdgården.stjärnsund.nu

Författarna Annevi Sjöberg och Philipp Weiss har har tidigare skrivit den hyllade boken ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut”.


Smakprov ur boken:

Nedan har vi samlat tre exempel för att illustrera hur planeringen av samplanteringar i skogsträdgården kan gå till i praktiken. Alla exempel finns i verkligheten, men endast exempel 2 har uppnått målet för den specifika polykulturen* i skogsträdgården där den finns. De andra är fortfarande relativt nyetablerade.

Exempel 1 och 2 är placerade i en normal trädgård (se tomtkartan nedan) i odlingszon lV/V. Exempel 3 är planterat i Puttmyra skogsträdgård utanför Stjärnsund i södra Dalarna (odlingszon lV/V).

*Polykultur innebär odling av flera olika växter på en och samma växtplats där de samverkar och interagerar på olika sätt.

Skiss över blivande skogsträdgård.

Ett grundligt förarbete är ett måste om man ska lyckas med sin skogsträdgård. Genom att kartlägga t ex jord-, ljus-, och vindförhållanden kan man lättare välja passande växter för varje plats på tomten.

EXEMPEL 1:

Huvudgrödor: Mullbär, mispel, fjärilsranka och pimpernöt
Örtskikt och mellangrödor: Flerårig kål, sallatsaralia, strutbräken, jordärtskocka, skogslök, gräslök, smultron, luktviol och kanadensisk hasselört
Rotbarriär:
Vallört ’Bocking 14’

Den här polykulturen befinner sig i norra delen av tomten där ståndortsanalysen påvisade ett skyddat, halvskuggigt läge med fin matjord och lagom mycket fukt samt ganska stor mänsklig närvaro.

Målet för polykulturen är att producera mullbär, mispel, fjärilsranka och pimpernöt som alla trivs i denna miljö. Skissen visar målet för hur polykulturens träd- och buskskikt förväntas se ut 15 år efter plantering.
Eftersom det finns uppväxt vegetation runtom området krävs det inga särskilda åtgärder för att påskynda successionsförloppet*.

Förarbete:
Den gräsbevuxna matjorden grävs bort och hålet fylls med stockar, grenar, kvistar, löv och annat trädgårdsavfall för att bilda två upphöjda odlingskullar om ungefär 6 kvadratmeter vardera. Därefter läggs matjorden på igen och båda kullarna täcks med ett tjockt lager halm. Första året odlas det potatis på kullarna.

Plantering:
Mispel, mullbär, pimpernöt och fjärilsranka är huvudgrödorna här. Till vänster utnyttjas befintliga, gamla och risiga druvfläderbuskar som klätterhjälp åt den självfertila fjärilsrankan.

I örtskiktet, som börjar anläggas året efter plantering av de vedartade växterna, planteras flerårig kål, sallatsaralia, strutbräken och jordärtskocka i det översta örtlagret. Utspritt finns skogslök och några tuvor av gräslök. Smultron, luktviol och kanadensisk hasselört är tänkta att fylla luckorna mellan de övriga växterna.

Kanten mot vänster är befäst av uppländsk vallört ’Bocking 14’ för att hålla undan vintergröna från bädden. Flera av örterna är mycket skuggtåliga för att kunna följa med i successionen. Plantering utförs under två säsonger.

Efter 5 år:
Träden har växt till sig ordentligt och alla har börjat ge lite skörd. Fjärilsrankan har vällt över fläderbuskarna. Jordärtskockorna har varit en för stark konkurrent till parkaralian som har dött, då det inte gick att utrota jordärtskockan. Örtskiktet är väletablerat och täcker hela bäddarna. Intrång av oönskade växter är minimal.

Efter 10 år:
Pimpernöten ger riklig skörd tack vare sitt solexponerade läge. Mispeln fortsätter att ge skörd, men får inte lika mycket sol som tidigare och fruktkvalitén har gått ner. Därför hamlas mullbäret för första gången nu, så att det får ett mer buskartat växtsätt. Marken skuggas mer nu och örtskiktet domineras av luktviol, kanadensisk hasselört och strutbräken.

*Succession är förändringen av artfördelningen ur ett tredimensionellt perspektiv på en plats över tid.
Exempel på succession är den övergivna grusplanen som sakta men säkert växer igen, först med gräs och örter och vartefter åren går får diverse träd och buskar fäste och bildar till sist en skog.


Skiss över skuggrabatt med ätliga växter.

Vänstra bilden: Tomtens fuktiga och skuggiga område passar utmärkt för en samplantering av ätliga skuggväxter. Högra bilden: Detaljskiss av samplanteringen som består av fukt- och skuggtoleranta växter.

EXEMPEL 2

Huvudgrödor: Svarta vinbär, strutbräken och funkia
Örtskikt och mellangrödor: Spansk körvel, steril sort av trädgårdssyra, europeisk hasselört, smulgubbar och vårsköna.

Den här polykulturen befinner sig intill bostadshusets norra sida i ett skyddat, skuggigt läge med bra matjord och goda fuktförhållanden. Här är målet att skapa en lättskött samplantering som ger skörd av skuggtåliga växter i ett läge där det i vanliga trädgårdar inte skulle produceras mat.

På grund av närheten till huset kan inga större träd och buskar planteras här och fokus ligger i första hand på örtskiktet. Tanken är att successionsförloppet mer eller mindre ska upphöra efter att örtskiktet är etablerat.

Förarbete:
Stenar som är en restprodukt efter omdränering av husets norra sida används för att skapa en tydlig kant runt odlingsbädden som har en storlek på ungefär 10 kvadratmeter. Eftersom läget är skuggigt och intill en gräsmatta är ogrästrycket utifrån minimalt och den ursprungliga vegetationen består av några få örter.

Jorden är grusig men mullrik, tack vare åratal av lövnedfall från den stora björken intill bädden. Bädden fylls på med kompost och schaktmassor från grävarbeten på tomten och blandas upp med befintlig jord.

Plantering:
Eftersom örtskiktet står i fokus i denna bädd planteras alla växter samtidigt. De enda vedartade växterna är en klibbal och en svarta vinbärsbuske. Klibbalen kommer att hamlas med tiden för att hålla den i buskstorlek.

I örtskiktet planteras strutbräken och funkia som huvudgrödor, samt en spansk körvel. Det planteras även en steril sorts trädgårdssyra som aldrig blommar för att få både säsongsförlängning och en produktion av spädare blad av denna planta. Utrymmet mellan de högresta plantorna planteras med europeisk hasselört, smulgubbar och vårsköna. All bar jord som finns kvar täcks med löv.

Efter 5 år:
Vinbärsbusken är väletablerad och ger årlig skörd. Skörden är ganska liten och ett par veckor senare än i de soligare delarna av trädgården. Klibbalen har hamlats för första gången. Örtskiktet täcker hela bädden nu och det finns i princip inga oönskade växter i samplanteringen.

Smulgubbarna får ingen färg i den här bädden, men är söta och goda ändå. De ger skörd in i oktober. Trädgårdssyran mår inte bra av det skuggiga läget och ger knappt någon skörd längre.


Samplantering i större skogsträdgård.

Den här samplanteringen är anlagd i Puttmyra skogsträdgård i södra Dalarna. Puttmyra skogsträdgård täcker ca 0,5 hektar och ligger i ett större skogsområde ett par km utanför Stjärnsund.

EXEMPEL 3

Huvudgrödor: Manchurisk aprikos, kastanj och körsbärskornell
Örtskikt: Smultron, penningblad, jättedaggkåpa och myskmalva
Amträd: Klibbal
Rotbarriär:
Vallört ’Bocking 14’

Samodlingen befinner sig i en lätt sydvästsluttning med uppväxt skog norr om planteringen. Läget är mycket solutsatt och ofta ganska torrt och det kan ibland blåsa rejält. Det långsiktiga målet med polykulturen är att få en produktion av hybridkastanjer, Castanea dentata x mollissima, med småkastanj, C. pumila, som pollengivare.

Under den långa och mycket osäkra väntan på att dessa grödor ska leverera, utnyttjas det varma och soliga läget för att producera manchuriska aprikoser, körsbärskornell och andra mer ovanliga buskar. Utmaningen här är att påskynda och styra successionsförloppet för att omvandla platsens utsatta stäppliknande karaktär till mer lövskogsliknande förhållanden.

Förarbete:
Hela ytan är grästäckt innan bädden börjar anläggas. Bäddens konturer markeras, jorden djupluckras och täcks med allehanda organiskt material, både i form av löv, kvistar och grenar samt ett tunt lager stallgödsel. Det organiska materialet täcks med tidningar och wellpapp som i sin tur täcks med ett 7 cm tjockt lager flis.

Plantering:
Planteringen sker redan några månader efter marktäckningen, vilket medför att en del rotogräs söker sig igenom planteringshålen. Mellan huvud- och sekundärgrödorna planteras ett antal klibbalar för att påskynda successionen. Runt hela planteringen anläggs en rotbarriär av den sterila uppländska vallörten ’Bocking 14’.

Efter 5 år:
Klibbalarna har växt till sig ordentligt och ger lä och skydd från den kalla natthimlen åt de känsligare växterna. Aprikoserna och kastanjerna har klarat vintrarna och växer på bra, om än långsamt. Bärbuskarna har gett skörd i ett par år nu. Marktäckningen har hållits i skick och det är först nu som ett örtskikt ska etableras på platsen. Örtskiktet är framförallt av funktionell karaktär och består av smultron, penningblad, jättedaggkåpa och myskmalva som alla är robusta marktäckare för utsatta lägen.

Efter 20 år:
En av hybridkastanjerna och en småkastanj har överlevt och har börjat blomma och ge den första skörden. Bärbuskarna ger inte så mycket frukt längre eftersom kastanjerna nu dominerar hela odlingen. Undantaget är körsbärskornellen som ger frukt även i skuggiga förhållanden. En av aprikoserna visade sig vara en god och rikbärande sort. Den har förökats genom ympning och flyttats till en ljusare del av skogsträdgården, eftersom konkurrensen från de andra växterna har blivit för stor. Klibbalarna är borttagna och har fått ett nytt liv som täckmaterial mellan de kvarvarande växterna. Det sker en långsam succession av örtskiktet, där fler skuggtåliga arter från andra delar av skogsträdgården och den omgivande naturen har sökt sig in.


Potatis är en värdefull ettårig gröda i skogsträdgården.

Ettåriga grödor som t ex potatis, har sin givna plats i skogsträdgården. De är ett utmärkt komplement till de fleråriga grödorna. Mångfalden av grödor minskar risken för stora skördeförluster om någon gröda går dåligt.

Glöm inte ettåringarna

När du läser i den här boken är vi medvetna om att det är lätt att få intrycket att vi helt vill ersätta odlingar av vanliga ettåriga grödor med de fleråriga. Men så är verkligen inte fallet, tvärtom!

Det skulle rentav vara dumt att försöka leva på enbart fleråriga grödor. Det blev övertydligt för oss under odlingsåret 2017. Då var det stark frost ända in i maj, det blev i princip ingen fruktsättning på varken nöt- eller fruktträden och till och med de fleråriga grönsakerna hade det kämpigt på grund av den svåra torkan i början av odlingssäsongen.

De ettåriga växterna, med undantag av de värmekrävande gurkväxterna, gick dock bättre än på många år. Kylan hade slagit ut många skadegörare och aldrig hade vi så fin kål som det året. Även potatis, morot och palsternacka växte finare än på länge. Utan de ettåriga grödorna hade det varit tomt i jordkällaren. Vi menar alltså att de ettåriga och fleråriga grödorna kompletterar varandra, inte bara säsongsmässigt, utan även ur ett matsäkerhetsperspektiv.

Att odla både ettåriga och fleråriga grödor innebär att inte lägga alla äggen i samma korg. Det är alltid någon gröda som går dåligt och alltid någon som går riktigt bra. Vi skulle inte vilja vara utan rödbetor, morötter, tomater och chilipeppar, som alla har smaker och kvaliteter som är svåra att ersätta med fleråriga grödor. För att inte tala om potatisen, som är den absolut mest högavkastande stapelgrödan vi kan odla.

Att inte försumma de ettåriga grödorna handlar dessutom om att fundera på hur de kan integreras i skogsträdgården. I den unga skogsträdgården finns det gott om utrymme och ljus, så varför inte utnyttja det för att odla potatis, pumpa, squash och majs mellan träden och buskarna medan de är små? Skogsträdgården kan skapa ett mycket gynnsamt mikroklimat som kan komma de känsligare ettåriga grödorna tillgodo.

Många skogsträdgårdsodlare har placerat sina bästa odlingsland mitt i hjärtat av skogsträdgården, vilket även har fördelen att du ökar din närvaro i skogsträdgården, med följden att du har större chans att upptäcka skötsel- och skördebehov. Även åt andra hållet finns det möjligheter för integration av de olika odlingsformerna. I våra grönsaksland finns det små plättar här och var, inte minst i utkanten av odlingen, där vi inte kan odla vanliga grönsaker och där har vi planterat in dvärgväxande träd, små buskar och en mängd med perenner för att utnyttja arealen på bästa möjliga sätt.


Sallatsaralia.

Vänstra bilden: Sallatsaralia kan bli upp till 3 meter hög. Mittenbilden: De unga skotten kan ätas färska eller förvällda i soppor och grytor. Högra bilden: Den gulbladiga sorten ’Sun King’ blir inte lika hög som den rena arten och brukar finnas hos välsorterade plantskolor.

Växtporträtt

I boken presenteras omkring 400 växtarter. Här är ett smakprov på hur ett växtporträtt kan se ut:

Sallatsaralia, Aralia cordata

Växtfamilj: Araliaväxter, Araliaceae
Ätliga delar: Skott, rot
Skördetid: Vår till höst
Jord: Mullrik, djup, fuktighetshållande
Ljus: Halvskugga till djup skugga
Växtsätt: Krypande med underjordiska utlöpare
Höjd: 150–300 cm
Bredd: 150–300 cm
Blomningstid: Juli–augusti
Härdighet: C – Kan odlas i stora delar av landet. Kräver för god övervintring och utveckling en skyddad och väldränerad växtplats. Gäller bland annat arter som kanske inte hinner gå i blom på grund av tidig frost.

Sallatsaralia är den mest högproducerande örten vi presenterar i den här boken. Den kan lätt bli 3 m hög på en säsong när den trivs. Sallatsaralia odlas främst för sina ätliga stjälkar som har en ganska mild, lätt syrlig smak. De skördas när de är högst 60 cm långa och brukar skalas.

Tycker du att de är beska kan du blötlägga dem en stund innan tillagningen. De kan ätas färska i sallad eller förvällda i soppor och grytor. Dessvärre späds näringsinnehållet i stjälkarna ut i samma takt som plantan blir större och den har ungefär samma näringsvärde som isbergssallad. Även plantans rötter går att äta och påminner om palsternacka.

I skogsträdgården trivs sallatsaralia bäst på lite skuggigare platser med en humusrik, djup och fuktighetshållande jord. I torra lägen blir den inte alls lika storväxt, men klarar sig även där.

I Sverige är namnsorten ’Sun King’ den vanligast förekommande i handeln. Den har gulgröna blad och blir inte lika stor som den rena arten. Sallatsaralia kan dras upp från frö (kräver stratifiering) och går att föröka med hjälp av rotsticklingar eller genom att gräva upp rotskotten som den kan skicka ut åt alla håll när den trivs.