TRÄDGÅRD 12 nyttiga bär för trädgården

Här kan du läsa Kimmo Rumpunens artikel om varför bär är så nyttiga

12 nyttiga bär för trädgården

Text: Kimmo Rumpunen (2015)

Kimmo Rumpunen har här valt ut sina tolv favoritbär för trädgårdsodling – några är välkända och lättodlade, andra syns inte så ofta i våra trädgårdar, men är ändå mycket odlingsvärda! Och självklart tillhör dessa bär de nyttigaste som finns.

Slånaronia VÄSTERÅKER E. Foto: E-planta

SLÅNARONIA Aronia x prunifolia

Aronia är ett nordamerikanskt växtsläkte (familj Rosaceae) med lövfällande buskar som består av två arter: rödaronia, Aronia arbutifolia, och svart­aronia, A. melanocarpa. De storfruktiga hybridformerna av aronia som odlas för fruktproduktion kallas slånaronia. Buskar av slånaronia är i allmänhet mer högvuxna än de rena arterna.
Aroniabuskarna är normalt mycket friska. Slån­aronia är dessutom mycket härdig och kan odlas i stora delar av Sverige – åtminstone till zon VI. Buskarna har också ett stort prydnadsvärde med intensiv höstfärg och passar bra som friväxande häck. Bären har även som mogna en tydlig strävhet och viss syrlighet, men saknar särpräglad arom. Strävheten dämpas något om bären fryses före användning.
Aronia trivs på de flesta jordar, men utvecklas allra bäst på mullrik och något fuktig mark. Sorter av slånaronia är tämligen lika varandra enligt de undersökningar som gjorts på Balsgård, men högst innehåll av antocyaniner hade sorten ’Elata’. Ett bra alternativ är den E-märkta A. x prunifolia fk Västeråker E och ’Viking’.
Buskarna kan bli 2–3 meter höga och planteras på cirka 1,5–2 meters avstånd i raden. Avkastningen är hög och regelbunden. Beroende på buskarnas ålder kan 3–8 kg bär skördas på varje buske. Bären innehåller mycket antocyaniner som är ovanligt stabila och juice från slånaroniabär kan därför användas för att ge vacker färg åt många andra sylter, marmelader, safter och juicer.
Var försiktig när du pressar juicen ur bären så att inte kärnorna krossas. De kan ge bismak av mandel till juicen, vilket inte alla uppskattar. Ett bra sätt att utvinna saft ur bären är att ångkoka dem. Passar även till saft, sylt och gelé.

Läge: Sol–halvskugga. Bär och höstfärger utvecklas bäst i full sol.
Jord: Trivs i de flesta jordar, även i styv lera, men utvecklas bäst i mullrik och väldränerad jord som håller fukt.
Placering: Bra som friväxande häck, kan klippas men blir inte så tät.
Gödsling: Slånaronia växer kraftigt de första åren och behöver gödslas regelbundet. För mycket kväve kan dock minska mängden av vissa bioaktiva ämnen.
Beskärning: Ta årligen bort några av de äldsta grenarna cirka 15 cm ovan mark så att hela busken förnyas inom 5 år.
Skördetid: Juli–augusti.

Övrigt: Fåglar äter gärna bären så skydd kan behövas. Buskarna får vacker höstfärg.
Utvalda sorter:
Västeråker E, E-märkt sort. 2–3 meter hög som friväxande. Stora bär. Zon l–V.
’Elata’ har högst innehåll av antocyaniner. samma egenskaper som sorten ovan. Zon l–V.
’Viking’, en finsk sort som selekterats fram för bärproduktion. Mycket stora bär (15 mm i diameter) med högt C-vitamininnehåll. Skörden är hög och jämn. Fullt härdig i Sverige. Bra till saft och vin. Cirka 1,5 m hög.

JORDGUBBE, Fragaria x ananassa

Solmogna jordgubbar direkt från landet smakar alltid bäst och det är därför roligt att kunna skörda jordgubbar under så lång tid som möjligt. En lång skördeperiod kan man få om man planterar flera olika sorter, och skördeperioden kan utsträckas ytterligare om odlingen till en del täcks med väv. Vid all odling av jordgubbar är det viktigt att utgå i från friska plantor. Det är också viktigt att vid nyplantering byta odlingsplats och alltid se till att jorden är väldränerad, men fuktighetshållande. Moderna sorter har i allmänhet bra motståndskraft mot olika sjukdomar och är produktiva om de får tillräckligt med näring och vatten. Om man väljer att täcka odlingen med väv för tidigare skörd får man inte glömma bort att ta bort väven när blomningen infaller för att pollinering ska bli möjlig. För att hindra jordstänk på bären är det bra att lägga ut halm eller marktäckning av annat slag. Odlingsvärda sorter är till exempel ’Polka’, ’Korona’ och ’Bounty’. En ny frisk sort med mycket stora och goda bär är ’Salsa’. Denna sort har dessutom ovanligt vackra blommor!
För en lång säsong med särskilt aromatiska bär kan smulgubbe, Fragaria x vescana, planteras. ’Rebecka’ producerar blom­knoppar oberoende av dagslängd och är därför en intressant sort att komplettera jordgubbarna med.

Läge: Soligt.
Jord: Väldränerad och fuktighetshållande.
Plantering: Plantera i början av augusti så får du en bra skörd redan nästkommande år. Plantorna ska sättas med kronan i markytan för bästa utveckling. Vattna regelbundet för att undvika mjöldagg. Håll jorden täckt med gräsklipp eller halm.
Planteringsavstånd: 20–40 cm mellan plantorna.
Gödsling: Gödsla regelbundet. Gräsklipp är utmärkt som gödning, man täcker jorden runt plantorna med 10 cm gräsklipp vid planteringen och ytterligare en gång de nästkommande åren.
Skördetid: Augusti–september.

Övrigt: Unga plantor ger störst bär, så byt ut plantorna efter cirka 3 år. Välj alltid friska plantor. Om du tar revor från äldre plantor, välj alltid revor från friska moderplantor som har gett hög skörd. De revorna ser ofta ynkligare ut, men de ger bäst skörd!
Utvalda sorter:
’Bounty’, sen sort med goda aromatiska bär.
’Korona’, medeltidig sort med mycket goda bär.
’Polka’, medeltidig sort med goda aromatiska bär.
’Salsa’, ny sort med mycket stora och goda bär.
’Rebecka’, smulgubbe med mycket god smak. Blommar och ger bär från tidig sommar tills frosten sätter stopp.

Havtorn ’Lotta*. Foto: Kimmo Rumpunen

HAVTORN, Hippophae rhamnoides

Havtorn är en pionjärväxt som inte tål skugga eller konkurrens från ogräs under etableringen.
Havtorn trivs allra bäst på väldränerad jord med ett neutralt pH. Havtornsplantor planteras så tidigt som möjligt på våren. Plantorna har då en hel växtsäsong på sig för att utveckla ett kraftigt rotsystem som kan klara kommande vinters påfrestningar. Även om havtornsplantor tål kortare perioder av torka så utvecklas buskarna allra bäst med kontinuerlig bevattning. Tyska försök visar att de buskar som bevattnas får dubbelt så hög avkastning under de första åren! Plantavståndet är beroende på om man avser att låta busken utvecklas fritt eller om man tänker odla den som en frukt­buske med regelbunden beskärning, då med ett avstånd på 1,5 x 1,5 meter mellan plantorna är lämpligt. Man måste plantera både hon- och hanplantor för pollinering. Man ska undvika att plantera havtorn där rotskotten kan ge problem. Dessa kan annars lätt tränga igenom asfalt och förstöra gångar samt dräneringsledningar.

Beskär och skörda samtidigt
Havtorn bör inte beskäras på äldre ved än två år eftersom skotten har svårt att bryta från äldre grenar. Genom kontinuerlig beskärning hålls busken frisk, vegeterande och på lagom höjd. De tidigaste havtornssorterna mognar i södra Sverige redan i början av augusti. Tidigast mognar ryska sorter, därefter kommer finska, svenska  och sist tyska sorter.
Vid skörd klipper man av fruktbärande grenar som stoppas i en kraftig påse och fryses in. Bären måste vara helt genomfrusna (och temperaturen gärna -22° eller lägre) för att bären enkelt ska kunna skakas loss genom att påsen kastas ett par gånger mot ett hårt underlag. Rensa därefter bären över lämpligt galler. Bären kan förvaras flera år i frysen utan nämnvärd försämring av kvaliteten. Avkastningen varierar beroende på sort. Räkna med ett genomsnitt på omkring 5–10 kg per buske eller mer.
Bra sorter är till exempel ’Lotta’ och ’Svenne’ samt ’Ljubitelskaja’ och ’Sol’.
Havtornsbärens smak och innehåll av nyttiga ämnen bevaras bäst om bären aldrig hettas upp mer än till cirka 80°C. Efter upphettning går det utmärkt att passera bären genom en sil och på så sätt separeras kärnorna enkelt från fruktköttet.

Läge: Soligt från alla håll. Vind- och salttåliga.
Jord: Väldränerad. Gärna sandjord.
Plantering: Första året behöver plantorna vattnas kontinuerligt och jorden hållas ogräsfri för bästa etablering. Placera plantorna med 1,5–3 meters avstånd.
Gödsling: Havtorn lever i symbios med kvävefixerande bakterier och kan därför tillgodogöra sig luftens kväve. Gödning och extra bevattning behövs om plantan beskurits hårt. Undvik kväverika gödselmedel.
Beskärning och skörd: Bären skördas enklast genom att fruktbärande skott klipps av och djupfryses. Därefter kan man enkelt skaka loss bären från grenarna. Lämna alltid några sidogrenar med bär – annars riskerar busken att förlora för mycket assimilerande (ljusfångande) bladverk och kan dö. Med den här metoden behöver man inte beskära buskarna på annat sätt för föryngring.

Om man bara har en havtornsbuske kan man förslagsvis skörda hälften av busken årligen eftersom havtorn endast sätter bär på fjolårsskotten. Skölj bären före användning.
Skördetid: Augusti–september.
Övrigt: Havtorn är skildkönade och därför behöver hon- och hanplantor planteras bredvid varandra för att det ska bli bär.
Utvalda sorter:
’Lotta’ och ’Svenne’. Lotta’ får tämligen söta bär om de får mogna fram på busken. Zon l–lV.
’Ljubitelskaja’, en mycket rikbärande och frisk havtornssort med mycket stora bär. Tidig. Härdig i kustklimat.
’Sol’, får syrliga bär med utsökt arom. Kraftigväxande och producerar mycket rikligt med bär som sitter tätt fästade vid grenen så att den nästan liknar en majskolv med apelsinfärgade bär.

Svarta vinbär ’Petter’ och gröna vinbär ’Vilma’. Foto: Kimmo Rumpunen och Grönbacka Trädgård

SVARTA OCH GRÖNA VINBÄR, Ribes nigrum

Svarta vinbär är enkla och pålitliga bärbuskar att odla under förutsättning att de har tillgång till någorlunda fuktig mark eller kan bevattnas.
Ett gissel för svarta vinbär är gallkvalster som angriper knopparna så att de förstörs och sväller upp. Gallkvalster överför också ett virus som på sikt kan göra svartvinbärsbuskarna sterila. Just gallkvalsterresistens är därför ett prioriterat förädlingsmål vid framtagning av nya sorter både i Sverige och utomlands. Ännu finns inga riktigt bra sorter av svarta vinbär med fullständig resistens mot gallkvalster för svenska förhållanden. Dock kan det vara värt att prova ’Petter’ som är en ny sort från Balsgård.  Om man bor i ett område där gallkvalster inte är ett problem är annars ’Risarp’ en bra sort med syrliga bär och kraftfull svartvinbärssmak. En annan intressant sort är den norska ’Narve Viking’ som både i danska och svenska ekologiska försök utmärkt sig som frisk och produktiv. Gröna vinbär är muterade svarta vinbär och tycks generellt innehålla mer C-vitamin än de svarta. Nya finska sorter av gröna vinbär är till exempel ’Vilma’ och ’Venny’ som dessutom är produktiva och mer upprättväxande än den svenska sorten ’De gröna’.

Läge: Sol–halvskugga.
Jord: Väldränerad och mullrik.
Plantering: För att få en stabil planta sätts buskarna så djupt att förgreningsstället kommer en bra bit under jord.
Gödsling: Inte speciellt näringskrävande. Gödsla på våren om busken har svag tillväxt.
Beskärning: De finaste bären utvecklas på fjolårsskotten och tvåårsskotten. Varje år bör busken glesas ur och äldre grenar tas bort nära marken.
Skördetid: Juli–augusti.
Utvalda sorter:
’Petter’, svarta vinbär med god motståndskraft mot gall­kvalster, friskt bladverk samt mycket stora och relativt söta bär med fin smak. Härdig åtminstone till zon V.

’Narve Viking’, en frisk och produktiv sort av svarta vinbär. Kraftigväxande med stora bär. Sorten är upprättväxande, blommar och mognar betydligt senare (2–3 veckor) än andra sorter och utgör därför ett bra komplement om man vill förlänga säsongen.
’Risarp’ en bra sort av svarta vinbär med syrliga bär och god, kraftfull smak. Mjöldaggsresistent och växer tämligen upprätt. Zon l–Vl.
’Vilma’, ny finsk sort av gröna vinbär. Produktiv och upprättväxande. Zon l–lV (V).
’Venny’, ny finsk sort av gröna vinbär. Stora söta och milda bär. Produktiv och upprättväxande. Zon l–lV (V).


BJÖRNBÄR, Rubus fruticosus

Nu finns äntligen taggfria björnbär som både är tidiga och har fin björnbärssmak – åtminstone om bären får mogna ordentligt. Allra helst ska de vara så mogna att de nästan mosas sönder vid plockning. Mina nya favoriter heter ’Loch Tay’ och ’Navaho Big­andEarly’. ’Loch Tay’ är en skotsk björn­­­­bärssort som på Balsgård börjar mogna redan i mitten av juli. ’Loch Tay’ producerar rikligt med bär under tre veckors tid och får därefter enstaka bär ytterligare någon månad. Sorten ger färre skott än flertalet andra björnbär vilket bara är positivt – då slipper man glesa skotten hos plantorna. Rankorna kan bli flera meter långa och bör bindas upp och vid behov kortas in, så att bären inte hamnar på marken.
’Navaho BigandEarly’ är något senare än ’Loch Tay’, men tillhör ändå ett av de tidigaste taggfria björnbären som man kan odla på friland i Sverige. Sorten är mycket produktiv och har stora vackra aromatiska bär – man fyller lätt ett enlitersmått på några minuter. Skotten fryser i regel tillbaka, men nya blombärande rankor skjuter från fjolårsskottens stubbar och ger därför en tämligen lågväxande och lätthanterlig björnbärsplanta med utsträckt skörde­period. Tyvärr finns ännu inte plantor av denna sort på den svenska marknaden.

Sol och värme ett måste
Björnbär har fyra krav för att utvecklas väl – sol, värme, näring och vatten. Planterade utmed en södervägg mot vilken de långa skotten kan spaljeras blir det både lätt att sköta plantorna och plocka bären. Det går annars alldeles utmärkt att binda upp dem mot trådar eller störar. Plantera björnbären på minst 2 meters avstånd mellan plantorna. Första året produceras långskott som året därpå får kortskott med blommor och bär. Efter skörd klipps det tvååriga skottet bort och årsskotten glesas och binds upp. Hur många skott som ska lämnas kvar är beroende på utrymmet, cirka 3–5 skott per planta kan vara ett riktmärke.

Läge: Varmt och skyddat läge i full sol.
Jord: Väldränerad och fuktighetshållande, gärna med tillsats av brunnen stallgödsel. Håll jorden täckt med 5–10 cm flis eller gräs­klipp.
Plantering: Sätt plantorna med cirka 2 m mellanrum.
Övrigt: Bind upp de långa skotten för enklare skörd. Skott som burit frukt tas bort efter skörd.

Skörd: Juli–oktober beroende på sort.
Utvalda sorter:
’Loch Tay’ får söta goda bär. Mognar redan i slutet av juli och ger bär ända tills det fryser. Svagväxande. Zon l–lV(V).
’Navaho Big and Early’ får stora goda bär, mognar i juli–okt. Upprätt växtsätt. Passar bra för mindre trädgårdar. Zon l–lV(V).


Hallon ’Glen Ample’ ger riklig skörd av stora fasta bär. Foto: E-planta

TRÄDGÅRDSHALLON (sommarhallon), Rubus Hallon-Gruppen

Trädgårdshallon (sommarhallon) får bär på fjolårsskotten och bären mognar tidigare än hösthallon. Alla hallon är ljus- och värmeälskande bärväxter som trivs bäst på mullrik väldränerad jord, gärna sandig lerjord. Många moderna hallonsorter har mycket stora och hos några sorter riktigt aromatiska bär, men plantorna kräver både näringstillförsel och vatten för att producera rikligt. Bland trädgårdshallonen är den skotska sorten ’Glen Ample’ en mycket produktiv sort. Bären har mycket god kvalitet, är fasta och vackra. Vill man ha en något senare sort är ’Tulameen’ bra med sina mycket stora och aromatiska bär.
Skotten kan hos båda sorterna frysa i topparna under besvärliga vintrar och rekommenderas därför för odling endast i zon I–II. För bistrare klimat är i stället ’Algonquin’ att föredra. Det kommer hela tiden nya sorter – en mycket tidig sort som jag särskilt vill framhålla är ’Laszka’ som tagits fram i Polen. Bären är aromatiska, mycket stora och faller därför av sin egen tyngd från busken vid full mognad – här gäller det att plocka regelbundet. Skördeperioden är också osedvanligt lång. Håll utkik efter sorten när den så småningom dyker upp i plantbutikerna. Odlingserfarenheterna är hittills begränsade, men sorten verkar ha potential att kunna odlas även till och med zon V.
Köp alltid certifierade E-plantor – det är bästa garantin för att inte få med virus eller andra plantburna sjukdomar som till exempel rödröta, vilken är en allvarlig skadegörare som drabbar hallonplantornas rötter och stannar kvar i jorden för lång tid framöver.

Läge: Varmt soligt läge.
Jord: Mullrik och väldränerad.
Plantering: Plantera grunt. Välj om möjligt     E-certifierade plantor (E-planta)som är virus­fria. Plantorna ska vara friska och kraftiga. Plantera i ogräsfri jord.
Plantavstånd: 50–70 cm och 1,5–2 meter mellan raderna.
Gödsling: Gödsla och vattna regelbundet. Täckning med cirka 10 cm gräsklipp, 2 gånger under sommaren, ger utmärkt näringstillförsel och hindrar ogräs och uttorkning. Undvik kväverik gödsel sent på säsongen.
Beskärning: Trädgårdshallon bär endast frukt på fjolårsskotten. Skott som burit skörd tas därför bort direkt efter skörd. Gallra de nya skotten så att högst 7 skott lämnas kvar per planta eller 12–15 skott per meter.

Skörd: Juli–september beroende på sort.
Övrigt: Hallon behöver någon typ av stöd, vanligast är att placera stolpar med tvärslåar med jämna mellanrum och låta 2 linor löpa längs hallonlandet där fjolårsskotten kan fästas.
Utvalda sorter:
’Glen Ample’ får kraftiga taggfria skott och är mycket produktiv. Ovanligt stora fasta bär. Zon l–ll.
’Tulameen’ får stora avlånga bär med mycket god smak. Mycket känslig för vårfrost. Rekommenderas endast för gynnsamma lägen i zon l–ll och växthus.
’Algonquin’, starkväxande och tidig med glansiga något mindre bär. Mycket härdig. Zon l–V.
’Laszka’ får goda, mycket stora bär som mognar under lång tid.


HÖSTHALLON, Rubus Hösthallon-Gruppen

Hösthallon ’Polka’ är en bra sort för zon 1–2. Foto: E-planta

Under senare år har hösthallonen blivit alltmer populära eftersom de mognar när trädgårdshallonen tagit slut och sedan kan skördas långt in på hösten. Det som skiljer hösthallon från trädgårdshallon är att de sätter bär på årsskotten medan trädgårdshallonen producerar bär på fjolårsskotten. Plantera både trädgårds- och hösthallon i skyddat och varmt läge på ett avstånd av cirka 50–70 cm mellan plantorna. De växer snart samman till en tät häck. Trädgårdshallon beskärs omedelbart efter avslutad skörd då samtliga bärande skott avlägsnas och max 10 årsskott per löpmeter får vara kvar och binds upp. Om skotten är långa toppas dessa tidig vår på cirka 1,7 meter vilket ger många kraftiga blombärande sidoskott och bär på bra plockhöjd. Även starkväxande hösthallonplantor kan behöva stöd vid riklig fruktsättning. Hösthallon beskärs sedan till marknivå när frosten tagit de sista bären. Bra sorter är ’Polka’, ’Elektra’ och ’Aroma Queen’.

Läge: Varmt soligt läge.
Jord: Mullrik och väldränerad.
Plantering: Plantera grunt. Välj om möjligt     E-certifierade plantor (E-planta)som är virus­fria. Plantorna ska vara friska och kraftiga. Plantera i ogräsfri jord.
Plantavstånd: 50–70 cm och 1,5–2 meter mellan raderna.
Gödsling: Gödsla och vattna regelbundet. Täckning med cirka 10 cm gräsklipp, 2 gånger under sommaren, ger utmärkt näringstillförsel och hindrar ogräs och uttorkning. Undvik kväverik gödsel sent på säsongen.
Beskärning: Hösthallon ger mest frukt på årsskotten, men kan ge viss skörd även på fjolårsskott. Bären på fjolårsskotten mognar något tidigare än på årsskotten. Antingen skärs samtliga skott ned efter skörd, vilket minskar risken för hallonskottsjuka eller så kan man spara några kraftiga skott för övervintring och få en mer utspridd skörd året därpå.
Skörd: Juli – oktober beroende på sort.

Utvalda sorter:
’Polka’ går normalt bra att odla i zon I–II (lll).  Skörd från mitten till slutet av augusti i zon l–ll. I kallare klimat har den svårt att hinna utvecklas tillräckligt bra. Prova att odla ’Polka’ mot en mur eller varm vägg. Får röda mellanstora bär – smaken blir bäst med mycket sol.
’Elektra’ togs fram på Balsgård i mitten av 1990-talet. Ger stora bär och är relativt svagväxande, men produktiv. Mognaden infaller tidigt, i mitten av augusti och man kan sedan skörda bären under drygt en månad. ’Elektra’ får djupt mörkvioletta hallon som lämpar sig synnerligen väl som syltbär med sin syrliga och tydliga hallonsmak. Zon l–ll.
’Aroma Queen’ , en nyare tysk hösthallonsort med fin arom som påminner om vilda hallon. Bären är glänsande rubinröda. Sorten är något senare än ’Elektra’ och ’Polka’, men i allra högsta grad odlingsvärd – åtminstone i Skåne. Skörden kan pågå långt in i oktober.


Svarthallon ’Jewel’ är en gammal robust sort med stora och söta bär. Foto: Kimmo Rumpunen

SVARTHALLON, Rubus occidentalis

Svarthallon ser man sällan i svenska trädgårdar, vilket är synd eftersom de har mycket aromatiska bär och är som regel mycket produktiva buskar. Kanske är det buskarnas taggighet som gjort att sorterna inte blivit populära och därför inte marknadsförts i någon större omfattning. Svarthallon odlas på samma sätt som sommarhallon, men mognar något senare, och växer med långa rankor som björnbär. På Balsgård har vi under några år testat ’Munger’, en mycket gammal sort, och ’Jewel’, en modern sort. Båda har utvecklats mycket bra och producerar rikligt med bär. Personligen så föredrar jag ’Munger’ på grund av sortens utsökta smak, fastän bären är något mindre än hos ’Jewel’.
En egenhet hos svarthallonen är att bären sitter samlade i en klunga där det mittersta bäret mognar först. Av den anledningen måste man plocka bär regelbundet precis som vanliga hallon.

Odlas som trädgårdshallon (sommarhallon).
Bär: Mindre, rundare med mer framträdande kärnor och betydligt sötare än trädgårdshallon. Utmärkta till sylt. Svarta med en gråblå dagg.
Övrigt: Skotten blir mycket långa, cirka 3–4 meter och är rejält taggiga och bör toppas vid 1,5 meters längd. Kan med fördel planteras vid en varm vägg eller ett staket.

Skörd: Juli–augusti.
Utvalda sorter:
’Munger’, en upprättväxande sort med utsökt smak. Rikgivande. Varmt läge i zon l–ll (lll).
’Jewel’, en gammal robust sort med stora och söta bär. Varmt läge i zon l–ll (lll).


Fläder har stora platta blomklasar. Ska inte förväxlas med druvfläder som blommar tidigare och har gulgröna runda blomställningar. Foto: JeLuF/Wikimedia/CC-BY-SA-1.0

FLÄDER, Sambucus nigra

Fläder är mer eller mindre bortglömd som trädgårdsväxt, vilket är synd eftersom busken är lättodlad, produktiv, och både bär och blommor kan tas tillvara. Kanske är det buskens kraftiga och utbredda växtsätt som avskräcker, men man kan också odla fläder som stamträd. Tyska undersökningar har visat att uppstamning i kombination med kontinuerlig beskärning då de skott som burit skörd avlägsnas ger hög avkastning av både blommor och bär. En nackdel med detta sätt att odla fläder kan vara att årsskotten växer så kraftigt så att de lätt bryts av. Fläder behöver näringsrik mark och gynnas av mycket kväve och kalium. Det är också en fördel om man kan vattna kontinuerligt. Planteringsavståndet för fläderbuskar och träd måste anpassas till val av beskärningssystem, men räkna med minst 3 meter mellan plantorna. Det finns flera namnsorter av fläder som tagits fram bland annat i Tyskland och Danmark. Två danska sorter som fått goda omdömen och som kan fungera i södra Sverige är ’Sampo’ och ’Samidan’. Minst två olika sorter måste planteras för bästa pollinering om det inte finns vildväxande fläder i närheten. Räkna med en skörd av 10–20 kg bär på en fullvuxen fläderbuske.
Kom ihåg att alla gröna växtdelar hos fläder är giftiga och innehåller bland annat ämnen som kan bilda blåsyra. Även omogna gröna bär innehåller toxiska ämnen. Vid plockning av fläderblommor och bär ska man därför undvika att få med skaft och bären ska vara helt mogna. Om bären hettas upp (kokas) så förstörs giftet och produkten blir säker.

Läge: Varmt läge i sol – halvskugga.
Jord: Trivs i de flesta jordar men föredrar en kväverik och kvävehaltig jord. Mullrik lerjord är att föredra.
Plantavstånd: Cirka 3 meter.
Höjd: 4–7 meter.
Skörd: Blommor skördas i juni–juli. Bären mognar i september–oktober.
Härdighet: De flesta sorterna går att odla i varmt och skyddat läge upp till zon V. För bärskörd rekommenderas odling i zon l–ll.

Övrigt: Alla gröna växtdelar på fläder är giftiga, även omogna bär innehåller toxiska ämnen (vid kokning förstörs giftet).
De danska ’Sam’-sorterna bör samplanteras med någon annan sort för maximal skörd.
Beskärning: Beskärs regelbundet på vårvintern. Ta bort skott som burit skörd för maximal skörd. Kan stammas upp.
Utvalda sorter:
’Sampo’, en dansk tidig sort med stora blomklasar.
’Samidan’, dansk sort som får stora blom-klasar och stora aromatiska bär.


Tranbär. Foto: Dierking

AMERIKANSKT TRANBÄR, Vaccinium macrocarpon

Det är förvånansvärt hur ovanligt det är att se tranbär i svenska trädgårdar eftersom de både är enkla och givande att odla.
Tranbär behöver stå fuktigt, gärna i en våtbädd. Enklast skapar man en våtbädd genom att använda sig av pallkragar eller  en grund grop som i botten täcks med plast eller gummiduk. Fyll med grovt riven torv, plantera tranbärsplantorna, täck med någon centimeter sand eller grus och vattna. Tranbären får inte torka ut, men bädden ska inte heller vara vattenmättad.
Tranbärsplantorna producerar rikligt med rankor som slår rot och med tiden bildar en låg utbredd matta. Det är mycket lätt att föröka tranbär med sticklingar om man vill ha flera plantor.
Planterar man en ettårig planta av tranbär kan man räkna med en ordentlig skörd först efter tre år. Det lönar sig alltså att plantera äldre plantor. Räkna med en skörd av ett par liter bär per kvadratmeter.
Var noga med att rensa bort ogräs eftersom det annars snabbt konkurrerar ut tranbärsplantorna.
På Balsgård testade vi under 1990-talet bland annat ’Bergman’ (storfruktig och rikbärande) samt ’Black Veil’ (tidig, men med mindre bär) med gott resultat! ’Stevens’ är annars en frisk och produktiv kanadensisk sort med stora bär.
Flera sorter av amerikanskt tranbär går att hitta i onlinebutiker, men tyvärr ser man dem sällan i svenska plantbutiker.

Växtsätt: Mattbildande.
Läge: Full sol.
Jord: Svagt gödslad, okalkad, grovt riven torv, gärna med vitmossa tillsatt. Täck med 1–2 cm sand.
Plantering: Plantera i fuktig grov torv, gärna i surjordsparti eller våtbädd.
Övrigt: Skydda plantorna mot svår barfrost. Blommorna är känsliga och kan behöva täckas vid frost.

Blomning: Vår.
Skörd: Sept – okt.
Härdighet: Zon l – V (Vll).
Utvalda sorter:
’Bergman’, Medeltidig. Hög skörd. Stora bär. Bären sitter högt.
’Black Veil’, Tidig. Små bär.
’Stevens’, Medeltidig. Stora, mörkt röda bär. Produktiv. Tål jordar med lite lägre innehåll av organiskt material.


Amerikanskt blåbär ’Olle’ får krispiga, hållbara, söta bär. Riklig avkastning med stora bär i klasar. Foto: Kimmo Rumpunen

TRÄDGÅRDSBLÅBÄR
Amerikanskt blåbär, Vaccinium corymbosum (högväxande)
Hybridblåbär, Vaccinum
Angustifolium-gruppen (lågväxande)

Trädgårdsblåbär finns det flera arter och många sorter av som odlas i olika delar av världen. Trädgårdsblåbären skiljer sig från skogsblåbär, Vaccinium myrtillus, genom att vara betydligt mer produktiva eftersom bären sitter i klasar i stället för ett och ett. Bären är i allmänhet sötare än skogsblåbär och mognar under en längre tid. Buskarna är dessutom oftast mer upprättväxande och högre och därmed lättare att odla.
I Sverige är det främst högväxande amerikanska blåbär, V. corymbosum, lågväxande hybridblåbär, V. Angustifolium-Gruppen, och hybrider mellan dessa arter som odlas. De högväxande sorterna har oftast något sämre härdighet än de lågväxande.

Surjordsväxter
Att odla trädgårdsblåbär är enkelt under förutsättning att man tillfredsställer buskarnas grundläggande krav på en genomsläpplig och kemiskt sur jord med god vattenhållande förmåga. Det bästa är att odla trädgårdsblåbär i grov torv, sandblandad torv eller sandjord med ett pH som inte bör överstiga 5,5. Att blanda in lite förna från en skog med barrträd kan vara fördelaktigt eftersom jorden på så sätt ympas med mykorrhizasvampar som främjar blåbärens upptag av olika näringsämnen. Grundgödsling med naturgödsel i samband med plantering tillför nödvändiga näringsämnen under lång tid, men buskarna trivs inte om fosfornivåerna blir för höga. Buskarna är inte särskilt krävande när det gäller kväve. Kvävegödsla aldrig senare än vid midsommar för att inte försena skottens invint­ring. Det är relativt vanligt att blåbärsplantor drabbas av brist på mikronäringsämnen som järn och magnesium, men det kan avhjälpas genom vattning med lämpligt (surt) gödselmedel. För att behålla en kemiskt sur jord är det bra att kontinuerligt täcka jorden med barrträdsflis och bark. Detta hjälper samtidigt till att skydda de ytligt liggande rötterna och bevara markfukten. Blåbär utvecklas bäst vid jämn bevattning (gärna droppbevattning), men är mycket känsliga för syrebrist – alltför mycket vatten är direkt skadligt.

Flera sorter ger större skörd
Trädgårdsblåbär bör planteras i vindskyddade lägen, gärna full sol, men de utvecklas också bra i lägen med vandrande skugga. Pollinering sker med insekter. För bästa befruktning och rikast avkastning är det bäst att sätta flera sorter av blåbär även om många tycks vara självfertila. Tyvärr finns ännu inte uppgifter om alla sorters behov av korspollinering. Hög självfertilitet har till exempel den högväxande sorten ’Duke’ och den mest odlade sorten i världen ’Bluecrop’ medan avkastningen hos många andra sorter ökar radikalt vid korspollinering. Lågväxande sorter och hybrid­blåbär tycks i allmänhet vara självfertila. Humlor är särskilt bra pollinatörer för blåbär, så det gäller att gynna förekomsten av humlor i trädgården.

Mina favoritsorter
Under senare år har det tagits fram många nya sorter av trädgårdsblåbär med bra egenskaper för odling i kallare klimat. En relativt ny sort som vunnit stor popularitet i yrkesodling är den nyzeeländska sorten ’Reka’. Sorten är mycket produktiv, bären något mindre än vanligt hos högväxande trädgårdsblåbär, men har en utmärkt, något syrlig smak som inte är så parfymerad som hos många äldre sorter. Från Balsgård har nyligen två trädgårdsblåbär valts ut för förökning och kommer inom kort att finnas i handeln, de högväxande V. corymbosum ’Olle’ och ’Kalle’. ’Olle’ finns redan nu att få tag på hos några få återförsäljare. Båda sorterna kommer att finnas som E-planta inom ett par år. ’Olle’ och ’Kalle’ producerar rikligt med bär, vintrar in relativt tidigt och har aldrig frusit under de 20 år som de odlats på Balsgård. Medan ’Olle’ har mycket söta bär så har ’Kalle’ en hög halt syra och påminner om vilda blåbär i smak. ’Olle’ har älskats av alla barn som testat sorten medan vuxna i stället föredrar ’Kalle’! Bra och härdiga lågväxande hy­brid­­blåbärs­sorter är till exempel ’Putte’, ’Emil’ och ’North Blue’.

Beskärning
Olika sorter av trädgårdsblåbär har olika växtstyrka och generella beskärningsregler är därför svåra att ge. Utan beskärning finns en risk att både bärkvalitet och avkastning på sikt försämras. Det gäller att skapa en balans mellan bärande skott och tillväxt. När busken nått en ålder av omkring 4–6 år kan det vara dags att ta bort några av de äldsta grenarna. Ju hårdare man beskär desto fler nya skott får man samtidigt som bärstorleken ökar. Vid för hård beskärning minskar emellertid avkastningen. En välskött blåbärsbuske kan bli mycket gammal – 50 år eller mer. Såväl lågväxande som högväxande sorter har samma krav på jordmån, men planteringsavståndet mellan buskarna är olika. Lågväxande trädgårds­blåbär planteras på ett avstånd av 0,7–1 meter mellan buskarna, medan högväxande sorter planteras på ett avstånd av 1–1,5 meter. Räkna med att lågväxande sorter på 10 års sikt kan bli omkring 0,5–1 meter höga, medan högväxande sorter kan bli 1–2 meter under gynnsamma förhållanden. Alla trädgårdsblåbärsbuskar får en mycket vacker röd höstfärg och har därför även stort prydnadsvärde.

Läge: Vindskyddat läge i sol–halvskugga.
Jord: Genomsläpplig och kemiskt sur jord med god vattenhållande förmåga.
Det bästa är att använda grov torv, sandblandad torv eller sandjord med ett pH som inte bör överstiga 5,5.
Plantering: Lågväxande sorter plan­teras på ett avstånd av 0,7–1 meter. Högväxande sorter planteras på ett avstånd av 1–1,5 meter.
Höjd: Lågväxande sorter blir cirka 0,5–1 meter, högväxande sorter kan bli 1–2 meter.
Skörd: Juli–augusti, beroende på sort.
Övrigt: Plantorna kan bli upp till 50 år gamla. Bären är begärliga för fåglar, så det kan vara bra att skydda bären med nät. Alla sorter får mycket vackra höstfärger. Vissa sorter behöver korspollineras för maximal skörd.
Utvalda sorter:
’Bluecrop’, V. corymbosum, en av de äldsta sorterna. Har ett starkt upprätt växtsätt, men vid höga skördar tenderar grenarna att lägga sig. Högavkastande och skördeperioden är mycket lång. Bären är fasta och ljusblå. Omtyckt för sin härdighet och produktivitet även under sämre odlingsförhållanden. Zon lll.

’Duke’, V. corymbosum, är kraftigväxande, mognar tidigt och får stora frukter med klar­blå färg. Mycket rikbärande. Zon IV.
’Reka’, V. corymbosum, är mycket produktiv och har utmärkt smak. 1,5–2 meter hög.
Zon lll.
’Kalle’och ’Olle’, V. corymbosum, två mycket lovande sorter som inom ett par år kommer att finnas som E-planta i handeln.
’Emil’, V. Angustifolium-Gruppen, blir 60–80 cm hög och förgrenar sig mycket. Bären mognar i början på juli. Zon V.
’Putte’, V. Angustifolium-Gruppen, växer mer utbrett än Emil och är lite lägre, endast en halvmeter hög. Bären mognar i augusti.­
Zon V.
’North Blue’, V. Angustifolium-Gruppen, en semihighbush sort som är en korsning mellan en högväxande och en lågväx­ande sort. Den är mycket härdig och tål temperaturer ner till minus 35°C utan att skadas.    Grenarna tål att bli snötyngda utan att brytas. Smaken påminner om vilda blåbär, men bären är större. Ger höga skördar och är medeltidig. Självfertil.


Lingon ’Sanna har ett upprätt växtsätt och ger högst skörd av de nämnda sorterna. Foto: Rosliny.net

LINGON, Vaccinium vitis-idaea

Lingon växer naturligt både på torr och fuktig mark. Villkoret för att få en bra tillväxt och utveckling är att jordens pH är lågt (4–5), gärna sandjord med ett mullrikt ytskikt. Odlingsbäddar kan med fördel anläggas med torv. Rotsystemet är ytligt och en marktäckning med flis, sågspån eller bark är därför bra. Näringsbehovet är litet och plantan tål inte höga kalciumnivåer.
Lingonplantor är frostkänsliga och det är därför fördelaktigt att plantera lingon i en sluttning så att eventuell frost kan rinna av. Det kan också vara bra att kunna frostskyddsbevattna eller vid behov täcka odlingen med väv.
Det finns flera olika sorter av lingon som alla är produktiva. Bra svenska sorter är ’Sanna’, ’Sussi’, ’Linnea’ och ’Ida’. Det tar 3–4 år innan man kan räkna med att få en ordentlig skörd.

Läge: Öppet och soligt.
Jord: Kalkfattig (pH-värde mellan 4–4,5), lucker sandjord med ett mullrikt förnaskikt. Eftersom lingon lever i symbios med mykorrhizasvampar kan det möjligen vara bra att blanda jorden med lite jord från en plats där lingon växer vilt.
Plantering: Plantera på våren eller sommaren. Fyll planteringshålet med okalkad torv för snabbare etablering. Avstånd mellan plantorna, 25–40 cm och 80–100 cm mellan raderna. Täck jorden med exempelvis bark­flis, barr eller sågspån. Håll efter ogräs. Vattna regelbundet med regnvatten.
Gödsling: Lingon är ingen näringskrävande växt och ska gödslas med försiktighet. Före plantering kan man gräva ner en liten mängd kompost eller brunnen stallgödsel. Är jorden

täckt med barkflis eller dylikt kan gödselmängden ökas något.
Skördetid: Augusti–september.
Övrigt: Korspollinering med insekter ökar skörden väsentligt. Alla fyra sorterna bör därför samplanteras för största skörd. Speciellt sorterna ’Sussi’ och ’Sanna’. Bären på de odlade sorterna är större än de vilda.
Utvalda sorter:
’Sussi’ grenar sig mer än ’Sanna’. 10–25 cm hög.
’Sanna’ har ett upprätt växtsätt. 15–30 cm hög och ger högst skörd av de nämnda sorterna (200–600 g/planta på 4-åriga plantor).
’Linnea’ får medelhög skörd. Härdig och motståndskraftig mot svampsjukdomar.
’Ida’ får stora bär, men relativt låg skörd.