Buxbomssot

Identifiering av buxbomssot
Alternativ till buxbom – växtlista

Låg häck angripen av buxbomssot.

Angreppen av buxbomssot sommaren 2011 slog hårt mot buxbomen i södra Sverige. Bara på Malmös kyrkogårdar beräknades omkring 18 mil buxbomshäck behöva bytas ut.

Buxbomssot – allvarligt hot mot buxbom

Text: Eric Wahlsteen och Kenneth Lorentzon (2011)
Foto: Dr. Thomas Brand

Svampsjukdomen buxbomssot har nu fått ordentligt fotfäste även i Sverige. Angreppen i södra delarna av landet har vissa år varit snarast epidemiska. Och det finns ingen bot.

Buxbomssot, Cylindrocladium buxicola, är en svamp som upptäcktes i England så sent som på 1990-talet och har sedan spridit sig till stora delar av Europa, USA och Nya Zeeland. Den liknande svampen buxbomskräfta, Pseudonectria buxi (syn. Volutella buxi) har varit känd betydligt längre, men dess symptom är inte lika allvarliga som den aggressiva buxbomssotens. Vid angrepp av buxbomskräfta lossnar barken på stammen och faller lätt av vid beröring.

Värdväxter
Buxbomssot angriper endast växter i familjen Buxaceae, buxbomsväxter. Här är det främst arter i släktet Buxus, buxbomssläktet, och Pachysandra, skuggrönesläktet som odlas som trädgårdsväxter. Olika arter och sorter är i varierande grad mottagliga för svampen men alla buxbomsarter kan drabbas. Ytterligare ett släkte i samma familj som visat sig vara mottagligt för buxbomssot är Sarcococca spp., sötbuxbomssläktet.

Så angriper och smittar buxbomssot
Buxbomssot behöver inga skador i värdväxten för att kunna angripa, den får fäste på helt friska plantor om förhållandena är de rätta. Är bladen blöta i minst fem timmar kan svampen växa in i frisk vävnad och då finns det inget sätt att stoppa angreppet. Vid 25 °C trivs svampen som bäst och kan då redan efter en vecka ge synliga symtom. Vid varmare väder har svampen svårt att växa men eftersom den producerar vilande sporer som kan överleva minst 5 år i jorden, så smittar den igen så fort tillfälle ges. Sporerna sprids med vinden, vattendroppar och angripna växtdelar. Källa: Landwirtschaftskammer Niedersachsen

Besprutning döljer angrepp
Buxbomssoten är lömsk eftersom det inte går att bespruta mot den. Besprutning av infekterade plantor håller bara tillbaka angreppet, vilket sedan blossar upp igen när besprutningen upphör. På så sätt blir svampen ett problem för trädgårdsägaren som köper till synes friska plantor, men där angreppet visar sig först flera veckor efter inköp.

Sätt nyköpta plantor i karantän
Väljer man att köpa ny buxbom är det klokt att hålla sina plantor i karantän tre veckor för att se om de utvecklar symptom. Ett alternativ till köpt buxbom är att ta egna sticklingar från konstaterat friska buskar. Risken för smitta finns dock alltid kvar.


Olkika symtom på angrepp av buxbomssot.

1: Tidiga tecken på angrepp av buxbomssot är bruna fläckar med mörkare kant på unga blad. 2: På äldre blad blir fläckarna mörkare och så småningom växer de ihop och täcker hela bladet som till slut gulnar och ramlar av. 3: Vid fuktig väderlek bildar buxbomssot vita sporer på bladens undersida. 4: Mörka partier på grenar av buxbom orsakade av buxbomssot.

IDENTIFIERING AV BUXBOMSSOT

Nekroser på buxbom.

Typiskt för buxbomssot är nekroser i form av svarta streck på grenarna.

– De första tecknen på angrepp är missfärgade blad. Unga blad blir orangebruna och äldre blad får bruna fläckar. Fläckar på bladen kan bero på många saker, så att bara titta på fläckar är inte ett säkert sätt att identifiera buxbomssot.
– Beroende på graden av angrepp kan bladfläckarna växa så snabbt att hela grenar drabbas.
– Vid kraftigt angrepp blir bladen gulbruna och faller av, vilket ger kala fläckar av bladlösa områden i plantan, tungt infekterade plantor dör.
– Svampen infekterar yngre grenar och orsakar karaktäristiska svarta längsgående streck på dem, vilket buxbomskräfta inte gör.
– Vid riktigt gynnsam väderlek bildas sporer på undersidan av bladen. Hos buxbomssot är sporerna vita, medan buxbomskräfta har rosafärgade sporer.

Enkelt test
Du kan själv testa om din buxbom är smittad genom att lägga en fuktig, angripen kvist i en plastpåse i rumstemperatur.
Buxbomssot: Är bladen smittade bildas vita sporer på bladens undersida efter några dagar.
Buxbomskräfta: På smittade blad bildas rosa sporer på bladens undersida efter några dagar.

Värme och fukt gynnar buxbomssot
Buxbomssoten infekterar fullt friska plantor och behöver inte skadade partier som nybeskurna snittytor, vilket däremot buxbomskräfta kräver för infektion. Värme och fukt gynnar svampen och under blöta förhållanden bildas det vita svampsporer på undersidan av infekterade blad.

Vilande mycel underlättar spridning
Buxbomssot sprids genom vilande mycel och kan ligga kvar i marken i minst fem år för att åter smitta nya plantor. Således kan spridning även ske genom jord som följer med på skor, eller genom vatten, djur och luft.

Smittade plantor och jord måste brännas
Buxbomssot överlever även under lång tid i komposten, smittade växter och nedfallna blad måste därför brännas. Svampen växer under ganska låg temperatur, från 5 °C men även upp till 30 °C och fulländar sin livscykel inom en vecka. För privat bruk finns inga bekämpningsmedel att spruta mot buxbomssot. Det enda alternativet är att gräva upp sjuka plantor, kratta upp avfallna blad och gärna skala av det översta jordlagret. Plantor, blad och jord måste sedan brännas, eller lämnas som brännbart till återvinningsstationen.

Förebyggande åtgärder
Nu måste inte all buxbom i landet vara dödsdömd. Ännu är buxbomssoten ett problem för södra Sverige.
Att förebygga angrepp är den enda metoden för att hålla sina plantor friska. Då handlar det om att hålla ett gott allmäntillstånd genom att sköta vattning och gödsling och att se till att plantorna står på väl­dränerad jord där vatten inte blir stående, råd som gäller för de flesta trädgårdsväxter! Det hjälper även att hålla plantorna så torra som möjligt genom att välja öppna lägen där vinden snabbt kan torka upp efter regn.

Nyplantering rekommenderas inte
Tyvärr kommer nog även den bästa skötsel av buxbom likväl att bara innebära en fördröjning av sjukdomen. Att nyplantera buxbom kan idag inte rekommenderas då det inte finns några kända arter eller sorter av buxbom som är resistenta mot buxbomssot.



Barrväxter
Övrigt vintergrönt
Perenner och halvbuskar

Alternativ till buxbom

Givetvis kan buxbom ersättas med andra växter som fyller samma funktion. Här hittar du ett urval.

VIKTIGA EGENSKAPER OCH FUNKTIONER HOS ERSÄTTNINGSVÄXTER
Vintergrön. Vinteraspekten är ett av buxbomens signum och kanske en av de viktigaste faktorerna att se till vid val av alternativa växter.
Långsamväxande. Ersättningsväxterna bör även vara måttliga i sin tillväxt för att fungera som häck. För att se prydlig ut måste man välja växter som tål att beskäras ofta och hårt.
Bladstorlek. En begränsande faktor är till exempel bladstorlek, eftersom stora blad lätt skadas vid beskärning. Skadade blad blir lätt ingång för sjukdomar, de kan ge tork- och brännskador eller allmänt ge plantan ett tråkigt utseende tills nya blad vuxit ut.
Tålighet. Slutligen bör ersättningsväxterna ha låga ståndortskrav för att trivas på landets varierande jordar men även tåla variation på ljustillgång och markfukt.

Välj inte lingon eller japansk järnek
Det talas mycket om att använda lingon, Vaccinium vitis-idaea, och japansk järnek, Ilex crenata, som ersättning för buxbom. Båda dessa arter har mycket höga krav på sin växtplats och kan vara mycket svårodlade. Lingon kräver sura, väldränerade sandjordar och är dessutom rotskottsbildande, vilket gör den olämplig som häckväxt. Japansk järnek har bland annat högt krav på dränering, värme samt skyddad växtplats. Den är kopplad till sura jordar och skiljer sig därmed från buxbom som är kalkgynnad. Dessutom är den långsamväxande och långsamförökad, vilket gör den dyr.


BARRVÄXTER

Till låga häckar och figurer:

Juniperus communis, EN
Härdighet: Zon I–VIII.
Användning: Mycket låga till medelhöga klippta häckar. Traditionellt som friväxande solitärer och i landskap.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: God, men slår ej från gammal ved.
Ståndort: Sandiga till något leriga, väldränerade jordar. Tålig för magra jordar, torka och vind. För soliga lägen.
Lämpliga sorter:
Meyer’, bred upprättväxande, zon I–IV.
’Ramlösa’, upprättväxande, zon I–IV.
’Suecica’, smalväxande, zon VI.
’Tyrihans’, bredväxande, zon V.
’Urshult’, smalväxande, zon V.

Taxus baccata, IDEGRAN
Härdighet:
Zon I–IV.
Användning: Mycket låga till höga klippta häckar, friväxande häckar, solitärer, landskap.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: mycket god, slår även nya skott direkt från veden.
Ståndort: leriga till något sandiga jordar med god markfukt, gärna kalkhaltiga. Kräver dränerande jordar då idegran är känslig mot stående väta. Sol till skugga.
Lämpliga sorter:
’Kleiner Grüner’, en tätvuxen sort framtagen för att kunna ersätta buxbom som låg, klippt häck.
’Select’, enhetlig sticklingsförökning.
’Thomsen’, 0,8–1,5 m, mörkgrön barr.
’Washingtonii’, 1–2 m, gröngula barr.

Taxus cuspidata var. nana, JAPANSK DVÄRGIDEGRAN
Lämplig sort:
’Nana’, långsamväxande, låg men bred sort. Väl lämpad till beskärning, zon I–V.

Taxus media, HYBRIDIDEGRAN
Härdighet:
Zon I–V (–VI).
Användning: Mycket låga till medelhöga klippta häckar. I undantagsfall som friväxande häckar, solitärer och i landskap.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: Mycket god, slår även nya skott direkt från veden.
Ståndort: Leriga till något sandiga, väldränerade jordar med god markfukt, gärna kalkhaltiga. Sol till skugga.
Lämpliga sorter:
‘Densiformis’, kompaktväxande, 1–1,5 m, zon I–VI.
‘Farmen’, bred men låg sort 1–2 m, zon I–VI.
‘Green Mountain’, bred och upprätt, ljusgröna barr, 1,5 m, hanklon, zon I–V.
‘Hilli’, kompakt och upprätt, mörkgröna barr, zon I–III.
‘Skalborg’, buskformig, 2 m, zon I–V.

Till medelhöga och höga häckar:

Picea abies, GRAN
Härdighet: Zon I–VIII.
Användning: Främst friväxande, men i norra Sverige används den mycket som klippt häck.
Tillväxt: Snabb.
Beskärningsrespons: God, men kräver regelbunden beskärning två gånger om året. Slår ej skott från gammal ved.
Ståndort: Fuktighetshållande jordar i sol till skugga.

Thuja koraiensis, KOREANSK TUJA
Härdighet: I–VI.
Användning: Främst friväxande, men fullt tänkbar som låg till hög klippt häck.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: God.
Ståndort: Fuktighetshållande jordar i inte allt för blåsiga lägen, i skugga till halvskugga.

Thuja occidentalis, TUJA
Härdighet: Zon I–V.
Användning: Låg till hög klippt häck, friväxande häck, solitär, landskap.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: God. Har svårt att slå nya skott vid kraftig tillbakaskärning.
Ståndort: Fuktighetshållande jordar i sol till halvskugga. Tål även våtare jordar i de lägre zonerna.
Lämpliga sorter:
’Brobeck’s Tower’, en smalvuxen vackert spirformad sort som skulle fungera utmärkt i låga häckar. Zon I–III.
’Rheingold’, guldgula barr, kägelformad, zon I–III.
’Wareana’, pyramidal och kompakt, långsamväxande, zon I–IV.
’Pyramidalis Compacta’, kompakt, pyramidal, zon I–IV.

Tsuga canadensis, HEMLOCK
Härdighet: Zon I–III (IV).
Användning: Främst som friväxande och i landskap, men utmärkt som klippt medelhög häck.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: God.
Ståndort: Fuktighetshållande jordar i sol till skugga, gärna i skyddade lägen.


ÖVRIGT VINTERGRÖNT

Till låg häck:

Berberis, BERBERIS, arter och sorter
Härdighet: Zon I–III (VI).
Användning: Traditionellt som friväxande eller marktäckare men utmärkt som låg till medelhög klippt häck.
Tillväxt: Långsam.
Beskärningsrespons: Mycket god.
Ståndort: Små krav; i allmänhet sandiga till leriga väldränerade jordar i sol till halvskugga.
Lämpliga sorter:
B. buxifolia ‘Nana’ bildar en kompakt vintergrön buske, zon I–II.

Ilex meserveae, BLÅ JÄRNEK
Härdighet: Zon I–IV
Användning: Framför allt som friväxande, men mycket väl lämpad som låg till hög klippt häck.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: God.
Ståndort: Fuktighetshållande lättare lerjordar eller väldränerade leror i sol till skugga, med god tolerans för skugga.
Lämpliga sorter:
’Blue Maid’ (1,5 m), ‘Blue Prince’ (2 m) och ’Blue Princess’ (1,5 m) är alla tänkbara som klippt häck och härdiga till zon IV.
’Blue Angel’ (1,5 m) är något mindre härdig (zon III).
’Golden Girl’ är en ny sort med vackert smörgula frukter.
’Little Rascal’, en ny långsamväxande, tuvformad sort med stor framtida potential.

Pyracantha coccinea, ELDTORN
Härdighet: Zon I–IV
Användning: Vanligen friväxande mot en vägg eller ibland som gles och ganska dålig marktäckare, men gör sig utmärkt som låg till medelhög klippt häck.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: Mycket god.
Ståndort: Sandiga jordar eller lätta leror, gärna fattigt i sol till halvskugga. Har krav på värme och dränering för god utveckling.
Lämpliga sorter:
’Anatolia’ har spärrgrenigt växtsätt och är den härdigaste sorten (zon I–IV).
’Kasan’, ’Orange Glow’ och ’Soleil d’Or’ är endast lämpade för landets mildaste zoner.
’Red Cushion’ har ett spärrgrenigt växtsätt, väl lämpat för häckar, zon I–III.

Ribes alpinum, MÅBÄR
Härdighet: Zon I–VIII.
Användning: Mycket låga till medelhöga klippta häckar, friväxande häckar, solitärer, landskap.
Tillväxt: Normal.
Beskärningsrespons: Mycket god.
Ståndort: Låga ståndortskrav från sand till lera och sol till skugga, men gärna kalkhaltig jord.
Lämpliga sorter (och en olämplig):
’Pumilum’ är en långsamväxande klon som blir lägre i sluthöjd och svarar väl på beskärning. Zon I–VI.
Undvik den upprättväxande sorten ’Schmidt’ som inte lämpar sig till klippt häck.


PERENNER OCH HALVBUSKAR

Förutom att många buskar och träd lämpar sig väl till formklippning är flera halvbuskar tänkbara till låga häckar. Begreppet halvbuske innebär att växtens bas är vedartad, medan skotten sällan hinner avmogna och bilda ved utan vissnar tillbaka under vintern.

Bland dessa finner man gamander, Teucrium chamaedrys, med vackert vintergrönt bladverk, rosalila läppformade blommor och en ljuvligt kryddig doft. Gamander lämpar sig väl att formklippa som låg häck.

Likaså är isop, Hyssopus officinalis, lämpad att klippa till låg häck. Isop blommar med djupblå blommor under sommaren och bildar ett finskuret ljuvligt doftande bladverk.

Lavendel, Lavandula angustifolia, liknar isop i viss mening men har högre ståndortskrav och ett silvrigare bladverk. Även lavendel är lämpad att formklippa som låg häck, och då bör sorten ’Munstead’ användas som är långlivad och har visat prov på god härdighet.

Slutligen måste allmogeväxten åbrodd, Artemisia abrotanum, nämnas. Av åbrodd finner man två typer, dels den med större, lite grövre blad, dels den med finare, lite tunnare blad. Typerna är inte dokumenterade och därmed inte namnsatta, men för den som har möjlighet att välja borde den finbladigare typen vara bäst för häckar.

Såväl gamander, isop, lavendel som åbrodd delar ståndortsförutsättningar ganska väl. De kräver varma, gärna kalkhaltiga och väldränerade jordar i full sol. Tåligast är åbrodden medan lavendel har stora krav på kalkhaltig sandjord för att bli riktigt bra i Sverige.

Bland de riktigt låga alternativen kan även ljung nämnas. Såväl vårljung, Erica carnea, som höstljung, Calluna vulgaris, kan användas till låga, vintergröna häckar. Eftersom ingen av våra härdiga arter blir större än ett par decimeter, kommer höjden att vara den begränsande faktorn vid användning. För att utvecklas väl har ljung krav på en väldränerad, gärna kemiskt sur sandjord i full sol. När ljungen väl är etablerad är den mycket torktålig och kräver lite skötsel.