Trädgård Fruktträdskräfta

Fakta fruktträdskräfta
Motståndskraftiga äppelsorter
Ödesdiger beskärningshysteri
Bruksanvisning och recept för höst- och vårbesprutning med kalkmjölk eller burgundervätska

Kraftigt angrepp av fruktträdskräfta.

Kraftigt angrepp av fruktträdskräfta på äppelträd. Foto: Lotta Flodén

Så behandlar du fruktträdskräfta

Text: Jonas Grundberg

Den finns nästan överallt – fruktträdskräftan. Och den sprider sig rekordsnabbt. Här ger Jonas Grundberg välbeprövade tips på hur man kan göra för att förebygga och hantera smitta i sin fruktträdgård.

Fruktträdskräfta, Neonectria ditissima (tidigare Nectria galligena), är en svampsjukdom som framförallt drabbar äppelträd i våra fruktträdgårdar. Tyvärr sprider sig sjukdomen kraftigt i dag. Det räcker inte längre med de allmänna och välmenande råd om beskärning, dränering av jord med mera, som ges till de som fått sina fruktträd smittade. Vi behöver utveckla nya kunskaper och nya metoder för att få kontroll över situationen.
Jag vill propagera för ett miljövänligt sätt att minska spridningen av fruktträdskräfta – framförallt när det gäller unga och nyplanterade äppelträd – det är att fruktträden besprutas vår och höst med vattenlösningar av släckt kalk eller natriumkarbonat (hur man praktiskt går tillväga beskrivs i slutet av artikeln).

Ökande problem
Fruktträdskräftan, ”apple canker” på engelska – är ett stort och ökande problem världen över inom äppelodlingen – både kommersiellt och inom fritidsodling. Det finns ingen entydig förklaring till varför det är så, troligtvis är det många faktorer som samverkar med varandra och det kan hänga samman med en pågående klimatförändring. Varmare och fuktigare höstar och vintrar gynnar både fruktträdskräfta och andra svamp- och insektsburna sjukdomar på lövträd generellt. Inom kommersiell odling är det ett stort problem att över 10 procent av allt fruktträdsmaterial som köps in från plantskolor i Danmark och Belgien är smittat redan i plantstadiet och sedan snabbt sprider sjukdomarna i odlingarna.

Fruktträdskräfta smittar även vanliga lövträd och kallas då för lövträdskräfta. Här syns kraftiga angrepp på rönn.

Fruktträdskräfta kallas lövträds­kräfta när den angriper vanliga lövträd. Här är en svårt angripen rönn som riskerar att smitta fruktträd i närheten. Foto: Lotta Flodén

Vanliga lövträd smittbärare
Många vanliga lövträd kan också drabbas av fruktträdskräfta och brukar då kallas lövträdskräfta. Omgivande träd och buskar som kvitten, björk, poppel, lönn, bok, havtorn, vide, pil, rönn och oxel kan ha kräfta och sprida den vidare till äppel- och päronträd. Olika slags lövträd som har kräfta i lindriga former och som står emot relativt väl, kan sprida sjukdomen vidare och ge upphov till betydligt svårare skador på mer mottagliga fruktträd. Askskottsjukan är också en slags kräftsvamp, men i en annan form. Den kan dock drabba äppelträd och ge upphov till svartnande partier på grenar och stammar där angrepp skett.

Så gynnas fruktträdskräftan
Fruktträdskräfta gynnas av dåligt dränerade jordar, väta, fukt, alltför riklig kvävegödsling, överbeskärning och dålig hygien mot smittspridning vid plantskolor som drar upp fruktträd. Det finns också äppel- och päronträdssorter som har mycket låg, respektive bättre, eller rentav hög motståndskraft mot fruktträdskräfta. Mindre mottaglighet för fruktträdkräfta förefaller ha samband med att trädet mognar av tidigt på hösten och har ett sent bladfall.
Hårt packade, kalla och fuktiga jordar med hög andel lera och silt ökar risken för kräfta. Västsveriges ofta långvariga höstar med riklig nederbörd och fuktiga väderförhållanden gynnar kräftan.
Jordar med lågt pH-värde gynnar också kräftans spridning, liksom kvävegödsling som ger upphov till frodvuxna grenar och sen avmognad. Överdriven och missriktad beskärning ger naturligtvis sjukdomen en mer eller mindre fri åtkomst till att snabbt infektera ett helt träd. Troligtvis är detta den bästa förklaringen till hur kräftan sprids i fritidsträdgårdar.

Latent smitta i unga fruktträd
Dåliga rutiner för att motverka smitt­spridning vid uppdragning av fruktträd på plantskolor för tyvärr med sig att mycket fruktträdskräfta importeras direkt in i trädgårdar och yrkesodlingar med nyinköpta fruktträd. Små fruktträd kan smittas redan vid förädlingstillfället och kan därför ha en latent infektion via ledkanalerna för sav och vatten. Sjukdomen bryter ut inom ett till tre år efter plantering. Den latenta smittan bryter sedan ut inifrån trädet vid beskärning, på småskador, med mera. Sådant fruktträdsmaterial har ingen som helst framtid och måste omedelbart tas bort vid upptäckt.
Tyvärr är E-certifierat plantmaterial ingen fullständig garanti mot fruktträdssmitta. E-certifierat är i första hand rensat från virus och dylikt. Det kan inte ge någon garanti mot svampsmitta som sprids mellan träd eller garantera att smitta inte sprids på plantstation.

Få äldre äppelträd friska
Med egen erfarenhet från min trädgårdsfirma under fem års tid i Västsverige är cirka 80 till 90 procent av alla äldre äppelträd mer eller mindre angripna av frukt­träds­kräfta. Inom den kommersiella odlingen förekommer siffror om att uppemot 10 procent av alla träd i yngre odlingar kan vara infekterade och ända upp mot 70 procent i äldre odlingar.
Säkerligen spelar Västsveriges klimat, med långa, fuktiga höstar och ofta sura jordar in. Göteborg med omnejd har ofta tung, dåligt dränerad lera som också gynnar fruktträdskräfta.
Det hade varit intressant att se huruvida fruktträdskräfta är ett mindre problem i exempelvis östra Sverige och vidare norrut, där gränserna mellan årstiderna är tydligare och klimatet är något torrare.
Den stora boven i dramat vad gäller de äldre träden är knappast mer eller mindre gynnsamt klimat, utan det missriktade ”beskärningsraseri” som råder på många håll.

Felbeskurna fruktträd där man tagit bort för mycket på en gång är en vanlig orsak till att att smitta får fäste.

Alltför ofta ser man brutalt felbeskurna äppelträd där man tagit bort alldeles för mycket på en gång. Resultatet blir ett träd som skjuter en skog av vattenskott för att kompensera bortfallet av grenar och mängder med öppna sårytor där smitta lätt tar sig in. Det tar många år (om någonsin) att återskapa ett välmående, balanserat träd efter ett sådant ingrepp. Foto: Bronwyn Photo/Shutterstock

Ödesdiger beskärningshysteri
Det finns ett utbrett ideal i många villaområden och koloniträdgårdsområden i Sverige att fruktträd ska beskäras årligen. Resultatet är att de står helt kala och snaggade på sina grenar på våren varje år. Därefter bildas en skog av vattenskott som måste tas bort nästa år. Det är svårt att hitta en rimlig förklaring på detta beskärningsraseri som går emot allt bättre vetande vad gäller vård av fruktträd. Troligtvis handlar det om ett missriktat estetiskt ideal från hamling av träd eller från sporrbeskärning av spaljerade fruktträd. Sporrbeskärning handlar ju om att utveckla kort fruktved ovanför minst fyra ögon på en gren. I normalexemplet handlar snaggning av all fruktved om att stumpa allt ovanför den äldre fruktveden. Det säger sig självt att det dels förstör trädet, och dels ger frikort till invasion av fruktträdskräfta.
Det som gör bilden något ljusare är att många av de äldre äppelträden – mot alla odds – lever ganska väl med sin kräfta. De mer mottagliga sorterna av de äldre träden har svårare för att utveckla ny fruktved och svarar sämre på beskärning och renskärning av kräftskadorna. De lever dock ofta vidare och kan stå kvar i många år till. De mindre mottagliga träden kan ha anspråkslösa angrepp som lätt skärs bort och som bara i mindre grad påverkar utveckling av ny fruktved. Fortfarande kan de dock riskera att sprida kräfta, som påverkar omgivande träd hårdare än det påverkar dem själva.

Felbeskurna fruktträd blir lätt smittade av fruktträdskräfta.

Här har man beskurit ett gammalt äppelträd alldeles för hårt. Därefter har man varje år tagit bort alla vattenskott som blev resultatet av felbeskärningen. Fem år efter stympningen har trädet stora utbredda angrepp av fruktträdskräfta.

Gamla träd smitthärdar
Det stora, allt överskuggande problemet är att det blir svårt, för att inte säga nästan omöjligt ibland, att plantera nya äppelträd. Med äldre, infekterade träd intill är det mycket svårt att undvika att de yngre äppelträden infekteras relativt omgående. Unga, ännu ej etablerade fruktträd är mycket mer känsliga för kräfta än äldre etablerade träd och dör i regel efter ett par års fruktlös kamp. Min erfarenhet är att smittotrycket inom tätbebyggda områden är så pass hårt att det inte hjälper med de råd som ges i dagsläget om noggrann hygien vid beskärning, upphöjd dränerad bädd, med mera.
Problemet är allvarligt eftersom det hotar att slå undan fötterna på det spirande intresse som finns inom fritidsodling för att plantera nya äppelträd och skörda egen frukt. Det blir inte bättre av att råden om bekämpning av fruktträdskräfta som ges i dag av tidskrifter och plantskolor inte riktigt räcker till för att verkligen ge hjälp till rådvilla entusiaster.

Svår att utrota
Fruktträdskräfta kan knappast utrotas helt i en trädgård. Eftersom infektionsradien uppskattas till cirka 120 meter, är det inte sannolikt att en enskild trädgård skulle kunna bli smittfri eftersom det oftast finns många andra smittade träd som växer inom den radien. Lövträdskräftan kan också finnas i andra omgivande lövträd och buskar och sprida sig tillbaka till fruktträd. Med det sagt är slaget ändå inte förlorat på något vis.
Träd och fruktträd har alltid en flora av organismer och sjukdomar omkring sig som det ägnar livet ut åt att bekämpa – så även kräfta. Äldre fruktträd i Sverige producerar långt mer äpplen än vad den kommersiella odlingen gör – trots att större delen av dem har konstaterats ha fruktträds­kräfta. Det stora problemet med sjukdomen är när den kraftigt försvårar plantering av nya äppelträd som dör innan de hinner etablera sig.

Ungt träd med fruktträdskräfta som fått behandling.

Ungt träd med fruktträdskräfta. Här har de angripna områdena rensats från kräfta och täckts med sårbalsam. I mars sprutades trädet med släckt kalklösning. Foto: Jonas Grundberg

Steg-för-steg-beskrivning hur man åtgärdar äldre skador av fruktträdskräfta.

En äldre kräftskada måste åtgärdas eftersom den utgör en smitthärd. Såret rensas och desinficeras med rödsprit. Kräftan syns som ett brunt lager under barken och måste avlägsnas helt. Därefter stryks sårbalsam över. Foto: Jonas Grundberg

Skär bort synlig kräfta
Hur kan man då som fritidsodlare lägga upp en strategi för att försöka få kontroll över sin fruktträdskräfta och framgångsrikt klara av att plantera nya äppelträd?
Till att börja med ska man försöka att skära och rensa bort all synlig kräfta på sina befintliga, redan etablerade äppelträd. Kräftan sprids från dessa synliga kräftsvulster i upp till sju års tid. De klenare grenarna med synliga kräftsvulster ska skäras bort med bred marginal. Kräftskador på stammar, grövre grenar och runtom grenvinklar ska rensas med kniv ner till frisk ved.
Alla verktyg och sårytor ska efter beskärning och rensning sprejas med rödsprit eller utspädd 10-procentig jodlösning (Jodopac). Att doppa redskap i kokande vatten fungerar dåligt eftersom vattnet svalnar för snabbt.

Täck sårytorna
Efter att ha desinficerat sår­ytan på trädet med rödsprit appliceras sårbalsam för frukt­träd på ytorna för att förhindra nya infektioner tills de vallats över. Om nödvändigt behöver sårytorna desinficeras med rödsprit och strykas över med sårbalsam i flera omgångar tills de vallats över helt. Detta arbete utförs när det är torrt och stilla väder och inget regn förväntas inom det närmsta dygnet. Arbetet utförs så fort man ser att man har kräfta bland sina fruktträd. Det kan vara enklast att påbörja arbetet tidig vår.

Avlägsna smittat avfall
Allt rens och alla klippta grenar och kvistar är riskavfall och måste brännas eller föras bort från trädgården. Enligt uppgift kan angripna kvistar och grenar smitta omgivningen i upp till två år. Gamla filtar, lakan eller presenningar breds ut under trädet för att fånga upp spån och flis efter rensning med kniv av kräftsvulster på stammar. Området runt trädets stam kan också spadvändas och hållas öppet för att neutralisera nersmittat material från rensning. Mikroorganismer från jord neutraliserar troligen svampsporer på ganska kort tid. Bra grundförhållanden för äldre träd är att hålla beskärning på ett minimum, desinficera och skydda sårytor enligt ovan, samt att kalka runt träd regelbundet om pH-värdet riskerar att ligga under pH 6.

Plantering av nya äppelträd
När man planterar nya äppelträd är det viktigt att allra först ha rensat äldre omgivande träd från all synlig kräfta. Innan detta är gjort bör inte nya träd planteras. Vid planteringen är det viktigt att sörja för bra grundförhållanden. Jorden ska vara väldränerad och hålla ett neutralt pH med hjälp av ett par spadar kalk. Därför är det en fördel att förbättra lerjord med humus, plantera på svag kulle och undvika kalla och blöta områden.

E-certifierat bra start
Det bästa är att redan från början hålla sig till E-certifierade träd och välja sorter med lägre känslighet för fruktträdskräfta. Certifieringen är ingen garanti mot fruktträdssmitta, men garanterar åtminstone att det är det mest friska, virusfria materialet på marknaden. Det går inte att undvika att beskära nyplanterade äppelträd, men det måste göras med måtta, kunskap och urskiljning. Det är också obligatoriskt att desinficera verktyg och sårytor med exempelvis rödsprit upphällt i en blomsprejflaska efter varje kvist som beskärs. Annars riskerar man att vandra runt med eventuell smitta och sprida ut den i trädet eller ännu värre, mellan träden. Efter beskärning bestryks alla sårytor med sårbalsam.

Äldre fruktträd bra investering
En av de bästa idéerna för att slippa problem med fruktträdskräfta är troligen att redan från början köpa ett större, bättre utvecklat fruktträd än de vanliga två- till treåriga småträden. Om man köper ett träd som är fyra till sex år gammalt för cirka 2000 kr i stället för 500 kr vinner man flera viktiga fördelar. Man slipper en stor del av den inledande beskärningen. Risken för att trädet har en latent smitta faller till stor del på plantstationerna i stället för köparen eftersom eventuell smitta visar sig efter den första beskärningen.

Välj rätt grundstam
Det är också troligtvis en bra idé att välja en något mer svagväxande grundstam än den svenska A2. Mer svagväxande grundstammar, som B9, är mer mottagliga mot kräfta (mottaglig för eller motståndskraftig mot?). Ändå är det nog bättre att välja en sådan grundstam i en normalstor trädgård. Då förleds man inte till att börja stympa och klippa i trädet bara för att hålla storleken i schack och därmed ge kräftan ”gratisbiljett” in i trädet.

Håll koll på nyplanterade träd
Förutom vid beskärning är det viktigt att hålla koll på känsliga punkter på nyplanterade äppelträd. Det kan vara äldre, inte helt övervallade stamkvistar, skavsår från stödbandet till stödstolpen och alla grenvinklar mellan stam och grenar. Vid minsta misstanke om röda sporprickar, en svag mörkfärgning och nedsjunken bark, kan dessa områden sprejas med rödsprit och penslas med sårbalsam. Har det unga äppelträdet väl passerat sitt ungdomsstadium och den kritiska uppbyggnadsbeskärningen är den värsta faran över. När trädet drabbas av kräfta i ”vuxen” ålder kommer inte kräftan längre att döda trädet, utan endast begränsa dess livslängd.

Äppelträd besprutat med kalkmjölk för att förhindra fruktträdskräfta.

Äppelträd Discovery helt vinterbesprutat med kalkmjölk som skydd mot fruktträdskräfta. Högra bilden: Året efter att man åtgärdat kräftskador på äppelsorten Discovery. Såret rensades och behandlades med sårbalsam. Foto: Jonas Grundberg

Gamla metoder effektiva
Jag vill slå ett slag för äldre tiders höst- och vårbesprutning av fruktträd. Detta skulle kunna återupptas av fritidsodlare samtidigt som idealet om en ekologisk trädgård kan upprätthållas. Förr i tiden användes i stor utsträckning ”bordeauxvätska” eller ”burgundervätska” för att minimera angrepp av fruktträdskräfta, skorv och övervintrande bladlusägg på äppel- och päronträd, bakterios på körsbärsträd med mera. Det var en blandning av 1–10 procent släckt kalk eller natriumkarbonat tillsammans med 1–10 procent kopparsulfat i en vattenlösning som blandades upp och sprejades över fruktträd efter lövfall på hösten och strax innan knoppsprickning på våren. Metoden utvecklades på 1880-talet i Frankrike och dominerade växtskyddsbehandlingen för bland annat fruktträd fram till 1960-talet då andra syntetiska fungicider tog över alltmer.

Släckt kalk och nariumkarbonat
Kopparsulfat är godkänt som växtskyddsmedel inom EU, utom ibland annat i Sverige och Finland som har valt att förbjuda det. Trots att kopparsulfat används även inom ekologisk odling i EU och USA är den förbjuden i Sverige – den räknas som en tungmetall och kan anrikas i mark vid långvarig användning. Även inom EU verkar planerna vara att på sikt fasa ut användningen av koppar.
Släckt kalk däremot, är helt vanlig kalk. Den har bränts – när den blandas med vatten blir den kraftigt frätande och omvandlas efterhand i kontakt med luft till vanlig krita. Släckt kalk, eller kalciumhydroxid, är numera godkänd även av KRAV för att användas mot bekämpning av fruktträdssjukdomar. Släckt kalk har rapporterats kunna trycka ner förekomst av kräfta i kommersiella odlingar med upp till 70 procent. Det är en mycket bra siffra med tanke på hur svårutrotad kräftan är och fullt i klass med kemiska fungicider som Kaptan, med flera. Natriumkarbonat är helt vanlig kristallsoda som används för penseltvätt, fasadtvätt, med mera. Den har likartade egenskaper med släckt kalk och har inte heller någon giftverkan utöver sin tillfälliga frätande verkan.

Miljövänlig bekämpning
Den ambitiöse fritidsodlaren som vill plantera nya äppelträd och hålla dessa rena från kräfta under det kritiska ungdomsstadiet skulle därför kunna blanda och använda en förenklad och miljövänlig version av ”bordeaux- eller burgundervätska ” med enbart släckt kalk eller natriumkarbonat.
Jag hoppas att detta förslag ska landa i god jord även hos de fritidsodlare och rådgivare som vill förespråka en ekologiskt inriktad, ”giftfri” odling av frukt. Släckt kalk har ingen långvarig giftverkan annat än dess temporära frätande effekt innan den oxiderar och omvandlas till vanlig krita. Likadant med natriumkarbonat.

Närbilder på sporsäckar med ascosporer som orsakar fruktträdskräfta.

Angrepp av fruktträdskräfta på äppelträd. Smittan sprids med bland annat ascosporer som är omslutna av röda kulformade sporsäckar. Högra bilden: Närbild på sporsäckarna. När de spricker sprids sporerna effektivt med vinden. Foto: Lotta Flodén

FAKTA FRUKTTRÄDSKRÄFTA, Neonectria ditissima (syn. Nectria galligena)

Fruktträdskräfta är en svampsjukdom som ger upphov till rötskador på grenverk och stammar på flera olika sorters lövträd, inklusive äppel- och i mindre grad päronträd. Rötskadorna uppstår genom att svampens celler producerar enzymer som löser upp trädets celler och tillgodogör sig näring.

Sprids med vind och vatten
Fruktträdskräftan sprids genom två typer av sporer. Ascosporerna bildas genom sexuell förökning och syns som små röda prickar – sporbehållarna. Sporerna sprids med vinden inom ett avstånd av upp till 120 meter. Konidiesporerna är vegetativt förökade och bildar vita fluffiga kuddar. De sprids främst med vattenstänk. Bägge sporformerna kan synas runtom i kanter på rötskador kring grenar och stammar. Sporerna sprids främst i temperaturer mellan 5 till 20 grader och de gynnas av fukt och vind.

Små sår inkörsport till smitta Sporerna tränger in i de små öppna sår som alltid finns på träd i form av bladärr efter lövfall, beskurna eller avbrutna kvistar, ej invallade kviststubbar, frostskador, mjuka ytor kring grenvinklar, med mera. Där kan sporerna sprida sig vidare genom trädet utefter ledningsvävnad för sav och i viss mån vatten. Detta för med sig att skadade ytor troligtvis kan angripas, inte bara från utsidan, utan även inifrån ett infekterat träd.

Inkubationstid
En studie från år 2010 visade att inkubationstiden från primär infektion till synliga symtom kan vara mellan två till fem månader. Rötskadorna syns som svarta eller rödbruna ärr och beläggningar runt kvistar, kviststumpar och på stammar och i grenvinklar. Under barken syns infektionen som en torr, tunn chokladbrun röta som når in till veden.


ÄPPELSORTER SOM ÄR MOTSTÅNDSKRAFTIGA MOT FRUKTTRÄDSKRÄFTA

Forskningsarbete pågår ständigt för att hitta äppelträdssorter som uppvisar motståndskraft mot kräfta.  Hitintills verkar det främst vara Aroma med närbesläktade sorter som uppvisar klart dokumenterad bättre motståndskraft mot kräfta.
De nya äppelsorterna Fredrik och Frida (2012) samt Folke (2014) har Aroma som mor, vilket förhoppningsvis innebär att de delar Aromas egenskaper. Den nya sorten Agnes, med Discovery som mor, anges ha lägre mottaglighet för kräfta än Discovery. Andra sorter med lägre mottaglighet för kräfta är Amorosa och Sävstaholm. Sorterna Santana och Filippa har också visats sig ha god motståndkraft enligt tester av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Stor motståndskraft mot kräfta bland gamla sorter
Det finns äldre sorters äppelträd som uppvisar en betydande motståndskraft mot kräfta. Jag har själv Halländskt granat­äpple  i min trädgård och trots att det är mer än hundra år gammalt, uppvisar det endast smärre kräftskador som det till stor del själv läker ut och övervallar. I grannskapet finns även nittioåriga Hallands Brunnsäppleträd helt utan kräfta. Detta är dock inte systematiserad kunskap, utan endast spridda iakttagelser.

Moderna sorter som är mottagliga för kräfta
Tyvärr är en lång rad populära äppelsorter i hög, eller relativt hög grad, mottagliga för kräfta. Kommersiella odlare anger till exempel både Discovery och Ingrid Marie som sorgebarn för kräfta. Äldre sorter som Åkerö, Cox Orange, Astrakan och Gravensteiner är kända för att dra till sig kräfta i tidig ålder. Även päronet Clara Frijs är känt för att vara kräftkänsligt.

Välj i första hand moståndskraftiga sorter
Jag brukar rekommendera mina kunder att enbart välja de äppelträdssorter som är motståndskraftiga. När förekomsten av kräfta i en trädgård är under kontroll kan mer känsliga sorter planteras om de regelbundet blir behandlade och hålls under sträng uppsikt.


SÅ HÄR GÖR DU, STEG-FÖR-STEG:
HÖST- OCH VÅRBESPRUTNING MED KALKMJÖLK ELLER BURGUNDERVÄTSKA

Nedan följer en bruksanvisning för den som vill pröva på höst- och vårbesprutning med kalkmjölk eller burgundervätska för att förhindra och stoppa vidare spridning av kräfta. Behandlingen har även en god effekt mot skorv, bakterios på körsbärsträd och krusbladssjuka på persika. Burgundervätskan används även i förebyggande syfte mot bladmögel på potatis.

KALKMJÖLK
1. Köp en säck släckt kalk hos Lantmännen (20 kg Nordkalk). Efter användning, dela upp innehållet i några mindre plastpåsar och förslut väl. I öppen förpackning oxiderar kalken, omvandlas till krita och förlorar sin verkan. Tyvärr är det svårt att finna mindre förpackningar än 20 kg.

2. Lös upp 500 g kalk med 4 liter varmt vatten i en 10-liters dunk med plastlock. Låt stå i minst två timmar. Häll i mer vatten, tills du får 10 liter totalt.
Alternativ: Lös upp 100 g kalk i 1 liter varmt vatten, låt stå och fyll upp tills du har 2,5 liter vatten. Skaka noggrant igen. Detta ger en 5-procentig lösning.

3. Häll upp kalklösning i sprejutrustning. Använd skyddshandskar, skydda händer och ansikte från frätande kalk. Skaka sprejlösningen regelbundet under användning så att inte kalken i lösningen fälls ut och sjunker ner till botten. Trots noggrann blandning är kalken mer uppslammad än löst i vattnet.

6. Spreja trädet rikligt med den uppslammade kalkmjölken och se till att nå alla grenar och kvistar. Skydda ansiktet och spraya inte över axelhöjd. Använd en tillräckligt hög stege för att spruta nedåt eller i sidled.

7. Efter sprejning bör behållaren sköljas noggrant. Kalklösningen är korrosiv och angriper särskilt metallmunstycken med mera.
Spreja enbart när det är vindstilla. Var uppmärksam på det som finns i närheten av trädet så att du inte sprejar på exempelvis bilar, staket, husfasader eller annat som kan vara känsligt. Den finfördelade kalkmjölken kan nästan sväva i luften och driva bort ett bra stycke, särskilt om det blåser. Om olyckan ändå är framme, skölj och torka snabbt av nerfläckade ytor med vatten för att undvika nerfläckning.

BURGUNDERVÄTSKA
1. Väg upp och blanda 300 gram kristallsoda (natriumkarbonat) i en hink med 4 liter ljummet vatten.

2. Häll blandningen i en dunk som rymmer drygt 10 liter.

3. Fyll upp med 6 liter vatten så att du får totalt 10 liter burgundervätska.

För mindre mängder halverar man receptet. Lösningen ska vara 3-procentig.

Behandling
Arbetet utförs efter skörd under och/efter bladfall på hösten 1 till 2 gånger och 1 gång före knoppsprickning tidigt på våren. Eventuell beskärning på våren utförs före besprutning. Efter knoppsprickningen är det för sent för besprutning, eftersom både kalk och natriumkarbonat bränner bladverket.
Det enklaste är att bespruta de mindre träden. När det gäller större träd är det en mer omfattande operation att spreja hela trädet. En ryggdunksprej (som till exempel Biltema har) är nödvändig, samt tillräckligt höga målarstegar för att nå upp till de högsta grenarna. De allra största äppelträden låter sig knappast besprutas helt, utan måste kanske föryngringsbeskäras för att göra det möjligt att nå alla grenar. Det är viktigt att följa instruktionerna och blanda upp kalken noggrant i vattnet för att det ska lösa upp sig och inte täppa igen munstycket i sprejutrustningen. Kalklösningen är mer uppslammad än löst i vattnet och måste därför skakas kontinuerligt medan man besprutar.