Den nya biologiska trädgården, del 1 Grönsaksodling


Grönsaksodling.

En frisk näringsrik jord full av liv är grundförutsättningen för att lyckas med grönsaksodling. Enklaste vägen dit är att ställa undan spaden och börja täckodla.

Grönsaksodling

Kapitel ur ”Den ”nya” biologiska trädgården, Del 1, 1999
Författare: Nils Åkerstedt
Redigad webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018

För att få riklig skörd och fullvärdiga grönsaker både i fråga om smak och kvalitet bör vi gödsla med organiskt material, tillämpa växelbruk eller blandodling, hålla jordytan täckt med levande eller dött organiskt material och tillämpa en jordbearbetning som är skonsam för livet i jorden.


GÖDSLING

Gödsel.När man gödslar med häst- eller kogödsel ska den läggas på trädgårdslandet sent på hösten strax innan jorden fryser. Man kan till och med lägga den helt ovanpå om jorden frusit innan man får hem gödseln.

Dosering
Gödselmängden varierar mellan 100 och 300 kg per 100 kvm, allt efter behov. Vid årlig marktäckning med grönt täckmaterial och inom områden där det är tjäle under vintermånaderna, så att urlakningen av näring stoppas upp under den tid det inte finns några växter som tar upp den, krävs det betydligt mindre mängder naturgödsel än i trakter med lite tjäle.

Förhindra kväveläckage
Genom att blanda löv, hackad halm eller sågspån tillsammans med gödseln, binder man kvävet bättre under den växtlösa delen av året om jorden är ofrusen eller om man har en sandrik, genomsläpplig jord. Man måste dock akta sig för att blanda i för stora mängder kvävebindande material, för i så fall kan de odlade växterna få för lite kväve under försommaren.

Viktigt att ytluckra
De bakterier som sköter om en etapp i gödselns omvandling behöver syre, och av den anledningen ska man undvika att gräva ner gödseln. Man luckrar i stället ner den ytligt med en grävgrep eller, om det är stora ytor, med en jordfräs.

Byt naturgödsel mot gräsklipp
Efter några års naturgödsling räcker det med att täcka med gräsklipp eller annat organiskt material.

KOMPOSTERA GÖDSEL
Har man starkt sandblandad jord eller bor inom områden, där jorden är ofrusen större delen av vintern, får man större behållning av gödseln om man komposterar den över vinterhalvåret.

Gör så här
1. Man blandar gödseln med jord som man skrapar av från ytan i trädgårdslandet och blandar samtidigt in stenmjöl i komposten.

2. Lägg gödselkomposten rätt hög, 75–100 cm, och täck den väl med gräs eller halm och låt den ligga så över vintern. Tidigt på våren lägger man sedan ut denna kompost över trädgårdslandet.

Minskad risk för näringsläckage
Även om man har riklig tillgång till naturgödsel, bör man göra på detta sätt där risken är stor för urlakning på vintern. Man förlorar nämligen inte enbart näring vid urlakning, utan man förstör också vattentäkter och sjöar samt vattendrag.

Vintertäckning efter höstens gödsling
När gödslingen är klar av trädgårdslandet på hösten bör man täcka hela landet med blast, löv, halm och annat organiskt material, så att livet i jorden får ett skyddande vintertäcke. Det bör man göra även i de trakter där man inte gödslar förrän på våren.

Täckodling ersätter naturgödsel
Täcks jordytan med blast, löv, gräs och annat organiskt material i ett 10-15 cm tjockt lager på hösten, och med ett 10 cm tjockt lager färsk grönmassa på sommaren, behöver man inte tillföra någon annan näring till sina odlingar.


Växelbruk minskar risken för sjukdomar och angrepp.

Växelbruk minskar risken för sjukdomar och angrepp.

VÄXELBRUK

Varken jord eller växter mår bra av att man odlar samma växtart på samma plats år efter år. Som tidigare nämnts är det vissa djur och svamparter som missgynnas vid sådan odling, medan andra arter gynnas och resultatet blir att man får problem med sjukdomar och skadedjur, som t ex nematoder på potatis eller jordgubbar. Växterna får dessutom svårare att uppta vissa mineraler och näringsämnen ur jorden och även detta gör att de blir mindre motståndskraftiga mot angrepp från skadegörare. Tillämpar man ensidig växtföljd i många år får man även mindre skördemängd.

Planering
När man planerar för växtföljden i en liten villaträdgård eller koloniodling, kan man välja mellan 3- eller 4-årig växtföljd beroende på hur många år man odlat på platsen. Men man kan även tillämpa en odlingsmetod som kallas blandodling (se nedan under rubrik Blandodling).

Vid 4-årigt växelbruk delar man in ytan i fyra ungefär lika stora delar och numrerar dem från 1 till 4. För varje år växlar man sedan de olika växtarterna inom dessa fyra skiften.

Växelbruksschema med fyra skiften.

Växelbruk innebär att man byter plats på grödorna varje år enligt illustrationen.

4-ÅRIGT VÄXELBRUK

Skifte 1: Skifte nummer 1 har man gödslat kraftigast på hösten, (de olika skiftena gödslas olika mycket på hösten) eftersom man där ska odla bladväxter som t ex kål, spenat, mangold m m.

Skifte 2: Odling av rotfrukter. De kräver inte fullt så kraftig gödsling som bladväxterna, så därför har de fått betydligt mindre näring hösten innan, ca 150 kg per 100 kvm.

Skifte 3: Nu odlas potatis, gärna tillsammans med bondbönor. Gödslingen hösten innan bör ha varit sparsam om jorden har varit täckt med gräsklipp mellan rotfrukterna och kålen de två föregående åren. 0–50 kg per 100 kvm brukar räcka till. Har man gödslat för kraftigt åt potatisen blir inte kvaliteten så bra.

Skifte 4: Odling av gröngödsel (se kapitlet Gröngödsling) om man bor i de trakter där den bör vara en hel sommarkultur. Annars odlar man på detta skifte baljväxter som ärter och bönor.

Gödsling
Hösten före gröngödslingen kan man på skifte nummer 1 luckra ner stora mängder hackad halm, löv och annat organiskt material och eventuellt lägga på ca 50 kg naturgödsel per 100 kvm, om man bedömer att jorden inte är så kraftig.

När man har gått över hela landet med en gröngödslingsomgång, efter fyra år, kan man använda sig av treårigt växelbruk under några år.

Potatis på större yta
Odlar man mycket potatis är det ofta svårt att få plats för den i den fjärde delen av landet som kommer på potatisens lott. Man kan då ta en del av gröngödslingsskiftet för varje år, men med fyra till fem års mellanrum bör man avstå från att odla potatis, så att jorden får vila sig.

En annan lösning är att potatisen odlas med mindre avstånd än normalt vilket är möjligt om man i stället för att kupa potatisen på vanligt sätt använder tidningar och gräsklipp som marktäckning. Man kan då få upp till 15 kilo per kvadratmeter. Metoden beskrivs närmare i kapitlet ”Odling av grönsaker” under rubriken ”Potatis”.

Alternativ växtföljd för rotfrukter
Vill man sköta växelbruket perfekt delar man in rotfruktsdelen i en separat växtföljd, så att t ex morötter kommer på ny plats var fjärde gång som rotfrukterna odlas på skiftet. På så sätt tar det minst åtta, kanske 12 eller 16 år innan de återkommer på exakt samma plats. Det hela är ju beroende av hur stor del av rotfrukterna som utgörs av morötter.

På samma sätt bör man förfara med bladväxterna, så att sallat far byta plats med kål, o s v. I synnerhet om man har haft klumprotsjuka eller angrepp av kålflugans larver är det viktigt med denna växling inom skiftet.

VÄXELBRUK MED GRÄSMATTAN

Kålplantor.

Kål och andra starkväxande grönsaker passar bra att odla direkt i gräsmattan men de måste förkultiveras innan de sätts ut.

Har man en tomt med gräsmatta kan man låta en del av gräsmattan ingå i växelbruket. Genom att låta trädgårdslandet vandra fram och tillbaka med några års mellanrum får man en betydligt friskare jord att odla i.

Plantera direkt i gräsmattan
När man ska använda en del av gräsmattan för odling behöver man inte ta bort grästorven först, utan man kan sätta potatis eller kål direkt i gräsmattan. Kål måste förkultiveras men potatisen kan sättas direkt.

Gör så här
1. Gör ett litet hål med planteringsspade så att potatisen eller kålplantans jordklump går ner i hålet.

2. Täck med blöta tidningar över hela ytan mellan kålplantorna eller potatisen och lägg sedan ett 10 cm tjockt lager med färskt gräsklipp över tidningarna.

3. Kålen sätts med normalt avstånd för de olika sorterna.

4. Potatisen kan sättas med 25–30 cm avstånd mellan raderna och mellan potatisen i raden.

Kupning behövs inte
Med denna odlingsmetod behöver vi inte kupa potatisen och därför behövs inte heller så stora avstånd. Man bör dock endast odla sorter som är motståndskraftiga mot bladmögel, eftersom blasten har svårare att torka när det blir så många potatisstånd på en liten yta.


Blandodling.

Nils Åkerstedts blandodling. För varje år flyttas varje gröda ett steg så att jorden inte utarmas. Foto: Eva Åkerstedt

BLANDODLING

För den som tycker att växelbruk verkar svårt är blandodling ett betydligt enklare alternativ, utan att man för den skull behöver ge efter för kravet om ny växtplats för de olika arterna för varje år. Man kan närmast jämföra blandodling med vad som sker i naturen, där växterna själva får bestämma växtföljder.

Planering av växtplatsen
Vid denna odlingsmetod tillämpar man inte växelbrukets indelning av landet, utan man gör en skiss av landet, och på den bestämmer man i vilken riktning som raderna ska gå. Det är i regel lättare med korta och många rader än få och långa vid denna odlingsmetod. Har man raderna i riktningen syd-sydväst ger de höga växterna mindre skugga.

Växtval
Man gör därefter upp en förteckning över vilka växter man ska odla och hur många rader av varje sort och placerar ut de olika växterna så att t ex morötter återkommer på flera ställen i landet. Man sår nämligen bara en rad av varje sort åt gången, däremellan odlar man andra sorter och arter.

Ny växtplats varje år
Genom att för varje år förskjuta raderna ett steg kommer alltid varje växt på ny växtplats och genom att radavstånden varierar mellan olika arter blir förskjutningen ännu effektivare.

Mindre risk för angrepp
Genom att de olika växterna blir utspridda på många olika ställen i landet är risken för insektsangrepp betydligt mindre än vid vanlig odling med varje art för sig.

Skrymmande potatis kräver kompromiss
Odlar man enbart lite potatis går även den utmärkt att ta med i blandningen, men eftersom dess blast är så dominerande, är det svårare om man odlar stora mängder potatis. I så fall kan man tillämpa en blandning av växelbruk och blandodling på så sätt att potatis får utgöra ett skifte och blandodlingen två skiften. Då låter man potatisen växla mellan dessa skiften, medan blandodlingens ena halva alltid återkommer två år i följd på samma växtplats.

Planering lönar sig
Oavsett vilken av metoderna man tillämpar kan man givetvis göra det mer eller mindre noggrant. Ingen är ju ofelbar, inte ens en trädgårdsodlare, men det viktiga är att man hela tiden försöker att så långt som det är möjligt undvika att en växtart kommer på samma växtplats i flera år. Det extra problem man har med att planera för växelbruk eller blandodling lönar sig verkligen på sikt.


MARKTÄCKNING

Marktäckning efter skörd.

Direkt efter avslutad skörd täcker Nils Åkerstedt jorden med ett rejält lager organiskt material. Foto: Eva Åkerstedt

Bland nybörjare inom den här odlingsformen man kommentaren ”att marktäckning var så bra, det trodde jag aldrig!’. Marktäckning är verkligen en metod som ger bra resultat. Med marktäckning menas att man håller jordytan täckt med levande organiskt material mellan raderna och mellan plantorna i raden, när avstånden är tillräckligt stora.

Många fördelar
Täckmaterialet kan bestå av färskt gräsklipp, löv, hö, hackad halm, sly samt örter av alla slag. Fördelarna med marktäckningen är verkligen många; den ger näring till livet i jorden och till växterna och hämmar ogräs. Mest effektivt mot ogräs är marktäckning med färskt gräsklipp.
Marktäckning gör jorden mera lucker och lättarbetad, den ökar jordens förmåga att bevara vatten och näring, den förhindrar avdunstning så att man inte behöver vattna så ofta och den ger en jämnare jordtemperatur.

Lönande investering
Det går säkerligen att finna flera fördelar med marktäckning av jordytan, där man odlar. Täckandet av marken med organiskt material kan närmast jämföras med att sätta in pengar på banken. Man får räntan i form av ökad skörd och man har kapitalet, som är jorden, kvar oförbrukad. Ja, jorden till och med ökar i värde och bärförmåga.

GRÄSKLIPP
Gräsklipp från gräsmattan eller från mark med många växtarter är det bästa täckmaterialet vid den första täckningen genast efter det man gallrat växterna. Man lägger på ett 10 cm tjockt lager gräsklipp mellan raderna, men man ska lägga på det försiktigt, så att man inte täcker den odlade växten.

GRÖVRE MATERIAL
Utplanteringsväxter som kål, tomater med flera som odlas på stora avstånd, kan man täcka med grövre material som långt gräs, nässlor, ormbunkar, renfana och andra liknande växter. Man kan även förenkla täckandet av utplanteringsväxter genom att lägga på täckmaterialet före utplanteringen och sedan göra ett litet hål i marktäckningen när man planterar.

HALM
Många föredrar att använda halm som marktäckningsmaterial eftersom den är lätt att skaffa. Men man bör komma ihåg att den är kvävefattig och ger ett skräpigt intryck där den ligger i landet. Man måste lägga ett minst 15–20 cm tjockt lager av halm, om den ska kunna stoppa ogräset någorlunda bra.

GAMMALT GRÄS
Gammalt gräs är betydligt bättre än halm som marktäckningsmaterial, och för den som kan hantera en lie finns det i regel obegränsade områden efter diken och vägrenar, där man kan få slå och ta täckmaterial.

BLAST
All blast som blir från tidig skörd av potatis, rotfrukter m m ska man givetvis använda som täckmaterial.

LÖV
Löv sedan föregående år kan även användas och är förhållandevis lätt att anbringa mellan raderna. Men lövet har liksom halmen kvävefattigt innehåll, så om man använder löv som marktäckning i landen flera år i följd, måste man tänka på att tillföra rikligt med kväve genom naturgödsel eller färskt gräsklipp.

BARK OCH TORVMULL
Något riktigt bra täckningsmaterial som man kan köpa och som är lika bra som färskt gräsklipp finns inte. Bark kan i någon mån godtas, men torvmull är absolut inte att rekommendera på grund av att den är mycket kvävefattig. Vilket även barken är.


LEVANDE MARKTÄCKNING

Grävklöver.

Grävklöver (subklöver) binder kväve i jorden och fungerar därför bra som levande marktäckning.

Levande marktäckning förekommer mest inom odling i stor skala, men även för den som odlar för eget bruk kan det vara befogat att använda levande marktäckning under vissa förhållanden. Man använder sig då av någon baljväxt för att samtidigt öka kvävetillgången i jorden.

Grävklöver (subklöver), Trifolium subterraneum
Grävklöver torde vara den lämpligaste att använda i den lilla odlingen. Det är en ettårig klöver som endast blir 15–20 cm hög, och den bildar oftast en tät, fin matta, som de vanligaste ogräsen har svårt att komma igenom, men fleråriga ogräs som kvickrot och tistel stoppas inte av subklövern.

Användning
Lämpliga användningsområden för grävklövern är mellan fruktträd och bärbuskar om man har öppen jord under dessa, samt mellan kålplantor, under förutsättning att man har möjlighet att vattna om sommaren blir torr. Annars riskerar man att klövern tar det vatten som kålen behöver.
Har man goda bevattningsmöjligheter kan man även försöka med att så grävklöver mellan rotfrukter, som t ex morötter, men man ska inte så klövern förrän efter gallringen, så att huvudkulturen hinner få ett rejält försprång före klövern.

Provså först
Lämpligen sår man första året på en liten del av landet eftersom jordarten tycks ha en stor påverkan på resultatet. Även om grävklövern med hjälp av bakterierna på dess rötter har förmåga att samla upp en del kväve, har den dock, liksom annan levande marktäckning, inte samma jordförbättrande och näringstillförande egenskaper som dött organiskt material har när det används till marktäckning.

Flera arter till levande marktäckning
Som levande marktäckning kan även användas mattlusern, Medicago littoralis, eller snäcklusern, Medicago scutellata.


VINTERNS MARKTÄCKNING

Förutom att man marktäcker under växtperioden är det en stor fördel om man på hösten efter skörd och gödsling lägger marktäckning över hela trädgårdslandet. Då använder man blast, löv och allt tänkbart organiskt material. Det material som man använder till täckning över vintern kan vara grövre saker som stora vitkålsblad, potatisblast, ärtris m m, men det är bra om man med en spade hugger sönder det något.

Lägg inte på för mycket täckning
Man ska inte lägga så tjocka lager av marktäckning att luften får svårt att tränga igenom. 15–20 cm är lagom. Det är viktigt under sommaren, men även för vintertäcket. De sker ju en viss omvandling av det organiska materialet så länge jorden inte har frusit. Använder man löv bör man därför blanda upp det med annat material, eftersom lövet gärna bildar ett kompakt lager.


Ytluckring med kratta.

En välmående jord behöver bara ytluckras med kratta innan sådd.

JORDBEARBETNING

Det sedan generationer tillbaka vanliga sättet att spadvända trädgårdslandet på hösten är en metod som man bör frångå om man vill till fullo utnyttja naturens krafter till hjälp vid odlandet. I kapitlet ”Livet i jorden” framgår det att det finns en mängd olika arter av levande organismer i jorden som effektivt omvandlar organiskt material till näring åt växternas rötter.

Jordens viktiga skikt
Nedbrytningen av organiskt material sker i etapper, och efterhand dras de allt mindre partiklarna allt djupare ner i jorden. Organismerna som sköter om denna omvandling lever i bestämda skikt (med undantag) i förhållande till markytan, och det är detta som gör att vårt sätt att behandla jorden är av så stor vikt.

Ogrävd jord är bäst
Spadvänder, plöjer eller fräser vi, då stör vi helt naturligt denna skiktbildning, så att de organismer som lever på jordytan kommer 20–30 cm djupt och de som normalt lever på detta djup kommer upp till jordytan. Det behövs inte så stor fantasi för att förstå att omvandlingen av organiskt material tillfälligt sätts ur spel vid denna omgrävning av jorden.

Obalans ger kväveförlust
Förutom att vi vid grävning gör det svårt för dessa för vår odling så nödvändiga varelser att leva, så ger vi andra mindre önskvärda bakterier en god hjälp. De så kallade anaeroba bakterierna tar då över omvandlingen av det organiska materialet. Dessa bakterier behöver inte luftens syre för sin verksamhet, och därför kan de omvandla organiskt material som vi vid omgrävningen lägger djupt ner i jorden. Tyvärr frigörs då en hel del kväve i form av ammoniak som går till spillo för växterna, eftersom den tränger upp ur jorden och blandas med luften. Dessutom bildas, vid dessa bakteriers omvandling av det organiska materialet, ämnen som är direkt skadliga för växternas rötter.

Kortvarig effekt med jordbearbetning
Den vanligaste orsaken till att man gräver eller fräser är att man vill få en djup, lucker jord, men tyvärr uppnår man endast en kortvarig luckerhet i jorden vid denna mekaniska jordbearbetning. Vid första riktiga regn slammas porerna igen på nytt, och jorden blir hård.

Daggmask bättre än spade
Istället för att gräva bör vi ta livet i jorden till hjälp för att få en lucker jord. Maskarna är förträffliga medhjälpare om vi bara ser till att de har tillräckligt med mat, t ex genom marktäckning. Maskarna gör gångar från jordytan och rätt djupt ner i jorden. Deras gångar blir förträffliga luftkanaler, där syre förs ner med maskarna i jorden och koldioxid förs upp till jordytan.

Mycket mask med marktäckning
Ju mera organiskt material vi lägger på jorden, desto mera maskar finns det som gräver gångar och luckrar jorden. Även det halvförmultnade materialet gör att jorden håller sig luckrare än om man enbart använt handelsgödsel och höstgrävt på vanligt sätt. Därför kan man även räkna gödsling med naturgödsel och marktäckning som en form av jordbearbetning.

Perser- och alexandrinklöver
Genom att odla växter med djupgående rotsystem som t ex perser- eller alexandrinklöver, får man också en viss luckringseffekt på jorden. När dessa rötter förmultnar, bildas det kanaler där de har växt.

Ytluckring det enda som behövs
Vad man behöver göra i form av jordbearbetning sedan man odlat med marktäckning i några år, är en ytluckring på våren med t ex en grävgrep eller en långsamt roterande jordfräs (om krafterna inte räcker till). Innan man kommit så långt att det hjälper med denna ytluckring för att få en fin såbädd, kan man använda en grävgrep och trampa ner i jorden med ca 10 cm avstånd mellan varje gång och föra den lätt framåt bakåt. På så sätt luckrar man jorden på ett skonsamt sätt tills man fått en naturlig luckerhet i jorden.


ODLA DIREKT I GAMMAL GRÄSMATTA

Odling i gräsmatta.

Det går utmärkt att odla direkt i gräsmattan om man förkultiverar och väljer starkväxande grönsaker som t ex kål. Foto: Eva Åkerstedt

Men man kan även börja odla direkt på en gammal gräsmatta eller gräsvall om man sätter kraftigväxande grönsaker som t ex vitkål, broccoli, blomkål, potatis eller andra växter som odlas på stora avstånd.

Gör så här
1. Förkultivera plantorna i krukor så att de är kraftiga när de planteras ut. Potatisen kan sättas direkt. Normal plantstorlek räcker.

2. Klipp först gräset så kort det går och gör därefter hål med en planteringsspade. Hålet behöver inte vara större än att krukklumpen går ner i hålet.

3. Täck med blöta tidningar mellan plantorna.

4. Lägg därefter på ett ca 10 cm tjockt lager nyklippt gräs intill plantorna. Eftersom dessa växter bör ha ett plantavstånd på 60–70 cm, kan man lätt lägga på grövre täckmaterial mellan plantorna om man har svårt att få fram tillräckligt med färskt gräsklipp.
Istället för gräsklipp kan tidningarna täckas med sand, 5–10 cm tjockt.

Gödsling onödig
Gräsrötterna dör och förmultnar och detta gör att man inte behöver gödsla denna odling någonting men ändå få en mycket god skörd på den tidigare gräsvallen.