Den nya biologiska trädgården, del 1 Livet i jorden

Maskbajs och en daggmask.

Små jordhögar som den på den vänstra bilden avslöjar att daggmaskar trivs i jorden. Det är helt enkelt en hög med maskbajs vilket är guld för alla odlare. Daggmaskar är oumbärliga – deras gångar syresätter jorden och leder bort vatten och de omvandlar organiskt material till fantastisk jordförbättring.

Livet i jorden

Kapitel ur boken Den nya biologiska trädgården, 1999
Författare: Nils Åkerstedt
Omarbetad webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018

Utan det liv som finns på markytan, i luften ovanför, och nere i jorden skulle inte naturens mekanismer fungera så bra som de gör. I en jord, där alla olika arter av bakterier, svampar, alger, maskar, skalbaggar med flera, får leva utan att störas av människor, sker tillväxten av alla växtarter på ett för varje enskild art maximalt sätt. De störningar som förekommer i form av sjukdomar och skadedjursangrepp regleras med naturens hjälp.

När vi odlar kan vi inte undgå att störa denna balans som finns i jorden. Men vi ska alltid eftersträva att störa så lite som möjligt och på alla sätt försöka kompensera livet i jorden för de nackdelar som följer av vår bearbetning av jorden. I jorden lever olika typer av organismer på olika djup, därför ska vi så långt det är möjligt, låta bli att gräva. Så fort man gräver förstörs de olika skikten och därmed mikrolivets livsförutsättningar.

En levande jord – odlarens bästa vän
Tyvärr har alltför många uppfattningen att alla problem när det gäller odling kan lösas med hjälp av kemikalier eller maskinella åtgärder, och att vi därför inte behöver bekymra oss över jordens alla innevånare. Det stämmer naturligtvis inte. Det första vi bör göra om vi vill bli miljövänliga odlare är att förstå mikroorganismernas värde och vilken nytta de gör. Då lär man sig automatiskt att behandla jorden och allt som lever i den med den aktning och vördnad som den förtjänar.

Myller av mångfald
Det finns cirka 2,5 kg levande varelser per kvadratmeter eller 25 ton på ett hektar, och det endast i det översta jordlagret, under förutsättning att jorden har behandlats rätt. Man behöver inte känna igen alla organismer som finns i jorden för att kunna bli en bra odlare. Huvudsaken är att vi lär oss ta hänsyn till dem. Men det gör odlandet betydligt mera intressant om man ibland tar en paus och studerar lite närmare vad som finns på markytan och i jorden.

Gräsklipp med termometer.

Vid gynnsamma förhållanden alstrar kväverikt, ihoppackat organiskt material snabbt värme. Det kan bli så varmt att det faktiskt börjar glöda och utveckla brand. Här är det färskt gräsklipp som packats i plastsäckar. Temperaturen i klippet började stiga redan efter någon timme efter att det hamnat i säcken. Foto: Lotta Flodén

Energi omvandlas snabbt till värme
Många har säkert lagt märke till hur varmt det kan bli i en lövhög eller kompost. Det kan till och med ryka eller ånga ur den och det är ett tecken på att dessa naturens medhjälpare är i full färd med att föröka sig och omvandla innehållet i komposten till näring åt växterna.

Dessa mikroorganismer finns verkligen överallt och är snabba att börja sitt arbete. Lägger man t ex färskt gräsklipp i en hög, kan man redan efter några timmar känna på värmen i högen att de har börjat omvandla gräsklippet från det växande gräs, som det var för några timmar sedan, till näring åt levande växter.

Täckodla för en levande jord
Det talas ofta om att man ska gödsla växterna, men inom biologiska odlingskretsar säger man att man ska tillföra gödsel till jorden. Vi behöver egentligen bara se till att livet i jorden har mat, det vill säga täckodla så att det finns ständig tillgång på organiskt material. Då kan mikroorganismerna föröka sig snabbt och bryta ner det organiska materialet till mineraler och näringsämnen som då blir lättillgängliga för växternas rötter.

Näringstillgång efter behov
En mycket stor fördel med näringstillförsel till växterna med hjälp av livet i jorden är att näringen ställs till växternas förfogande när de behöver den. Mikrolivet som omvandlar det organiska materialet har samma krav på värme och fukt som växterna har. När det är sol, varmt och lagom med fukt i jorden är det gynnsamt för växterna, och då trivs även livet i jorden och frigör därför rikligt med näring. Är det däremot kallt, torrt och på andra sätt ogynnsamt för växterna, då vilar även livet i jorden till största delen, och då frigörs mindre näring.

Denna reglering av näringstillförseln är både näringsbesparande (det sker ingen omvandling till näring så länge den är bunden i organiskt material) och hindrar näringsläckage vid t ex mulet och blåsigt väder då växterna behöver ytterst lite näring.

Kompostjord.

Jord som alltid är täckt med organiskt material blir frisk, mullrik och full av liv. Foto: Lotta Flodén

Negativa konsekvenser av konstgödsel och gödselvattning
Vid uteslutande konstgödning eller gödselvattning fungerar inte den här regleringen eftersom näringsämnena redan är i en form som är lättupptaglig för växterna oavsett om de behöver dem eller inte. Därför riskerar man att överflödig näring sköljs bort med regn och bidrar till övergödda vattendrag. Mikrolivet utarmas självklart av den här typen av gödning eftersom de lever av organiskt material.

Håll koll på kvävet
För assimilation och tillväxt krävs sol och värme, men växten behöver också mycket vatten för den avdunstning som sker genom bladen. Finns det då rikligt med vattenlösligt kväve i jorden tvingas växten uppta detta kväve vid transporten av vatten upp till bladen.

I det här sammanhanget bör nämnas, att det inte bara är i konstgödsel och gödselvatten det finns lättlösligt kväve, utan också om man använder stora mängder naturgödsel kan det finnas alltför mycket lättlösligt kväve för att näringsupptagningen ska ske på ett för växten gynnsamt sätt.

Sinnrik byteshandel
Men det är inte enbart näringen från det omvandlade organiska materialet som kommer växternas rötter till godo tack vare livet i jorden, utan det sker även ett utbyte mellan växternas rötter och bakterier, svampar och andra arter, som lever i jorden. Växtrötterna avsöndrar bland annat sockerarter, och i utbyte får de enzymer, vitaminer, antibiotika och andra metaboliska produkter.

Detta utbyte mellan växt och livet i jorden torde vara en av orsakerna till att de växter som odlas i frisk jord är motståndskraftigare mot angrepp av skadedjur och sjukdomar.

Mykorrhiza på granrötter.

Granar tar hjälp av mykorrhizasvampar för att nå svåråtkomliga näringsämnen. Här ser man mykorrhizasvampens vita rottrådar som växer ut från granens grövre bruna rötter.

Mykorrhiza – en livsviktig symbios
Svampar som lever i symbios med växter kallas mykorrhizasvampar. De flesta tillbringar hela sitt liv i jorden och är osynliga för oss medan andra tillhör våra mest populära matsvampar. Mykorrhizasvampar fäster sig på växtens rottrådar och bildar sedan ett stort finförgrenat nätverk av tunna myceltrådar som tar upp näringämnen åt växten där dess egna rötter inte kommer åt. I utbyte får svampen nödvändiga kolhydrater från växtens fotosyntes. Mycket tyder på att de flesta växtarter är beroende av eller har stor fördel av mykorrhizasvampar.
Läs mer om mykkorhizasvampar här

Obalans kan orsaka angrepp
Ytterligare en fördel med ett rikt jordliv, är att olika bakterier, svampar, maskar och dylikt håller en inbördes balans (undantag kan uppstå, men då är det i de flesta fall odlarens fel), och det minskar risken för vad vi kallar angrepp, exempelvis av nematoder. Det är när miljön för svampar eller djur i jorden förändras, vilket kan bero på ensidig odling, felaktig gödsling, användning av bekämpningsmedel och liknande, som t ex en viss nematodart gynnas på bekostnad av andra arter. Den gynnade arten kan då genom sitt stora antal ställa till stora skador på de odlade växterna.

Läs mer om vår livsviktiga jord här.