Den vackra doftklövern (perserklöver) passar utmärkt som gröngödslingsväxt.
Gröngödsling
Kapitel ur ”Den ”nya” biologiska trädgården, Del 1, 1999
Författare: Nils Åkerstedt
Redigering webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018
Eftersom man inom stora delar av vårt land vid gröngödsling går miste om skörden för en säsong på den gröngödslade ytan, är det nog värdefullt att känna till de stora fördelar som gröngödslingen har på jorden, så att man med glädje kan avstå från den uteblivna skörden.
Vitamininjektion
Vid en gröngödsling tillförs jorden mycket organiskt material och tillgången på för växterna tillgängliga mineraler ökar, i viss grad beroende på vilken gröngödslingsväxt man använder sig av. Eventuell obalans mellan olika arter av bakterier och svampar i jorden återställs och detta gör att en gröngödsling närmast kan liknas vid en vitamininjektion för jorden.
Flera fördelar
De odlade växterna blir friskare, sjukdomar som t ex skorv på potatis minskar betydligt eller försvinner helt efter en gröngödsling. Vissa gröngödslingsväxter kan man även slå några gånger under växtsäsongen, så att man kan få mera marktäckningsmaterial.
Fördel med mångfald
Vid odling av gröngödsel kan man använda många olika växtarter som t ex baljväxter, havre och lupiner. Ska man så gröngödslingsväxter på en liten yta, kanske några få kvadratmeter, kan man använda gammalt frö av ärter, bönor, kålrötter rädisor eller vad man har kvar sedan föregående säsonger och som annars inte kommer till användning.
Honungsört har på senare tid blivit populär som gröngödslingsväxt. Den är mycket dekorativ och lockar mängder med bin och andra insekter.
Bra växter för större ytor
När det gäller större arealer är en blandning av havre och olika baljväxter en mycket bra blandning. Den ger stor grönmassa och för norra delen av landet, från Sundsvallstrakten och uppåt, är det den säkraste gröngödslingsväxten.
Tät sådd skydar mot ogräs
Gör man en tät sådd, är den även mycket effektiv som skydd mot ogräs. För norra delarna av landet bör sådden ske tidigt på våren, i mitten av landet senast kring midsommartid och senast i början av september längst i söder. Frömängd 2–5 kg per 100 kvm.
Alexandrinerklöver, Trifolium alexandrinum
Alexandrinerklöver passar bäst på lätta jordar och kan klippas några gånger under växtsäsongen. Sådden bör ske i början av juni i norr och senast i början av augusti i söder. Frömängd 600-800 g per 100 kvm.
Doftklöver (perserklöver), Trifolium resupinatum
Doftklöver passar bäst på tyngre jordar och kan liksom föregående slås några gånger under sommaren för användning som marktäckning, men ska man sedan luckra ner gröngödslings- växten i jorden bör den få växa oslagen minst en månad innan man klipper och luckrar ner den. Fröåtgång 500–700 g per 100 kvm. Såtider som föregående, båda sorterna fryser bort på vintern i vårt land.
Växande intresse
Hos flera fröfirmor finns speciella fröblandningar för gröngödsling. Eftersom metoden att gröngödsla med säkerhet kommer att öka, kommer säkerligen även utbudet av frö till gröngödslingsväxter att öka.
Många gröngödslingsväxter att välja mellan
För den som vill experimentera finns det utan tvekan många växtarter bland de vilda växterna som passar väl så bra för gröngödsling som de odlade som nu erbjuds (se lista längre ner). Genom att se efter vad som växer frodigast av tidigt grönskande, helst ettåriga växtarter på den plats där man bor, och sedan ta frö av dessa, kan man själv få fram en fin gröngödslingsväxt.
Sommargyllen.
Åkerkål, åkersenap och sommargyllen
Bland lämpliga vilda arter att välja mellan har vi t ex åkerkål, Brassica rapa ssp. campestris, åkersenap, Sinapis arvensis och sommargyllen, Barbarea vulgaris. Den senare är mycket lämplig för norrländska förhållanden om man vill ha en växt som redan i slutet av maj är klar att slås och nermyllas, under förutsättning att man sår den på hösten så tidigt att den hinner gro och bilda en liten planta före vintern.
Ingen fara med ogräs
Det förefaller kanske riskabelt ur ogrässynpunkt att odla ett ogräs, men rätt skött är det lika ofarligt som andra gröngödslingsväxter. Huvudsaken är ju att man slår och myllar ner växterna innan de har fröat av sig.
SÅDD AV GRÖNGÖDSLINGSVÄXTER
Förbered på hösten
När man tillämpar växelbruksindelning kan man redan på hösten förbereda kommande års gröngödslingsodling genom att lägga på ett lager löv eller hackad halm, gärna båda delarna. Om jorden är mycket kvävefattig ger man en låg giva av naturgödsel, men i normalt kraftig jord behövs det inte om det i gröngödslingsväxterna ingår baljväxter.
Tidig sådd
I de trakter där man måste räkna gröngödslingsodlingen som en helårsgröda, sår man den så fort som jorden blir såklar på våren. Ligger det mycket oförmultnat halm och löv kvar luckrar man lätt med en grävgrep eller fräser ytligt. Har man haft täckt med lång halm eller hö tar man av det och lägger det t ex där man senare ska plantera kålväxter
Radsådd eller breddsådd
Sådden kan sedan ske antingen i rader med ca 20 cm avstånd eller med bredsådd som givetvis är enklare, men kräver något större fröåtgång eftersom en hel del frön äts upp av fåglar eller blir liggande på ytan utan att gro. Vid radsådd myllar man ner fröet på vanligt sätt och vid bredsådd krattar man lätt med en kratta över den sådda ytan.
Sen sådd
Man kan även så gröngödslingsväxterna efter tidig skörd av sallat, potatis, rädisor m m. Även om inte gröngödslingsgrödan hinner utvecklas helt innan växtsäsongens slut, gör den ändå stor nytta och man behöver då inte avstå från avkastningen från det aktuella skiftet.
Övervintrade gröngödsling
Man kan även så en gröngödslingsgröda av råg eller vete och man sår då efter avslutad skörd och låter växten övervintra.
Från Gävle och uppåt bör dock inte sådden ske senare än mitten av augusti, och då är det givetvis inte mycket som är färdigskördat i dessa trakter. Den övervintrade rågen eller vetet slår man och luckrar ner på våren sedan den fått tillräckligt med grönmassa, men så tidigt att man kan odla andra växter där under sommaren, t ex kål eller andra bladväxter.
TVÅ OLIKA METODER ATT BEHANDLA GRÖNGÖDSLINGSGRÖDAN
Man har två olika metoder att välja på förutom vad som tidigare nämnts om att slå den några gånger för att använda den som marktäckning på annat håll.
DEN ENA METODEN
Den ena metoden går ut på att man slår ner gröngödslingsmassan innan den hunnit mogna, så att den innehåller mycket grönt organiskt material. Man kan t ex slå först med en lie och sedan köra med gräsklippare över det slagna, så att det mosas sönder. Andra alternativ är att klippa direkt med gräsklipparen även om det tar lång tid, eller att slå med lie och sedan hacka sönder det slagna med en vass spade.
Sönderdela för snabbare nedbrytning
Vilken metod man väljer spelar ingen roll, men det är viktigt att grönmassan sönderdelas väl och att man omedelbart efteråt luckrar ner den i jorden. Detta bör göras innan jordtemperaturen sjunker på hösten. För Norrlands del är mitten av augusti lämplig tid att slå gröngödseln och för sydligare områden ca en månad senare.
Komplettera med kvävefattigt material
Eftersom det inte finns några växter som kan ta vara på de stora mängder kväve som frigörs när grönmassan omvandlas nere i jorden ska man 2–3 veckor efter nermyllningen luckra ner något kvävefattigt material som t ex hackad halm, såg eller kutterspån, flis eller torrt löv. Annars riskerar man att en stor del av kvävet försvinner.
DEN ANDRA METODEN
Vid den andra metoden slår man gröngödslingsväxten sent på hösten, men så pass tidigt att den hinner förmultna innan vintern kommer. Man kan klippa den, som tidigare nämnts, med gräsklippare men man kan även slå den med lie och låta den ligga kvar på marken över vintern, eventuellt sedan man hackat sönder den något med en spade, men det är inte nödvändigt.
Mindre arbetskrävande
Vilken av de här två metoderna man ska välja är bland annat en fråga om hur mycket arbete man vill lägga ner. Den senare metoden är givetvis minst arbetskrävande, men den förra ger bättre resultat. Man bör även välja den första metoden om det gäller ett land där man odlat grönsaker i 8–10 år eller mera, eller om man har haft besvär med sjukdomar och skadedjur i odlingarna.
Förbered hösten innan sådd
Oavsett vilken av de två metoderna man väljer ska man på senhösten gödsla med 100–300 kg naturgödsel per 100 kvm, den lägre givan om gröngödslingsväxten växt mycket kraftigt och om den innehållit baljväxter. Kan odlingarna marktäckas kommande sommar med minst 10 cm gräsklipp finns det inte någon anledning att gödsla med naturgödsel oavsett vilken gröngödslingsmetod man tillämpat.
Gröngödsling för blandodling
När man tillämpar blandodling går man tillväga på samma sätt men då är tidig klippning och nermyllning att föredra, för då kan de växter som står på raderna intill dra nytta av kväveöverskottet som kommer efter nermyllningen av grönmassan.
SNABB OCH ENKEL METOD
En snabbare och enklare form av gröngödsling kan man göra genom att luckra eller fräsa ner färsk grönmassa som man tar från en gräsmatta eller klövervall. Då kan man göra den grön- gödslingen efter skörd av tidiga grönsaker. Huvudsaken är att det görs medan jordtemperaturen är tillräckligt hög.
Utmärkt för blandodling
Den här metoden att gröngödsla passar utmärkt där man tillämpar blandodling, för man kan då gröngödsla små områden efterhand som man skördat klart i en rad eller del av en rad och även då kan man räkna med att de intillstående växterna får nytta av kvävetillskottet.
Självfallet ger inte denna enklare form av gröngödsling, där man inte odlar växten på platsen, samma allsidiga verkan som de tidigare nämnda metoderna, men den har en mycket god verkan på jorden och minskar inte den produktiva odlingsarealen.
Grävklöver (subklöver).
GRÄVKLÖVER SOM LEVANDE MARKTÄCKNING
Det finns en klöverart som man kan så mellan raderna av de växter man odlar. Den heter grävklöver (subklöver), är ettårig och bildar en tät matta av ca 15 cm hög klöver. Grävklöver lämpar sig för sådd mellan och under nyplanterade bärbuskar, mellan kålplantor och mellan rotfrukter om man har stora radavstånd.
Så efter gallring
Man bör inte så grävklövern förrän de odlade växterna gallrats eller utplanterats och kommit i kraftig växt. För att inte klövern ska konkurrera med de andra växterna om vattnet i jorden måste man, om man ska använda subklöver tillsammans med andra växter, ha en odlingsjord som bevarar fukten väl eller som lätt kan bevattnas.
I gångar
Har man gångar i trädgårdslandet kan man så igen dem med subklöver och då kan man även så klövern några gånger under sommaren.
Under fruktträd
Likaså är grävklöver utmärkt att så under fruktträd om man har öppen jord där, och under buskar i ett nyplanterat buskage tills buskarna blivit några år gamla. På hösten kan man luckra ner klövern eller låta den ligga kvar på jordytan. Fröåtgången per 100 kvm är 500 till 800 g.
ODLING AV MARKTÄCKNING I FEMÅRIG KLÖVERVALL
För att kunna tillämpa marktäckning både i trädgårdsland, buskage och rabatter och eventuellt växthus krävs det att man har god tillgång till marktäckningsmaterial. För den som har en jordbit på några hundra kvadratmeter att disponera över för odling av grönmassa, är en klövervall bästa lösningen på problemet med att få fram tillräckligt med täckmaterial.
Beräkna odlingsyta
Hur stor areal som krävs för att få tillräckligt med täckmaterial för en viss yta är beroende av vilka växter som ska odlas, jordens bördighet, om man även har tillgång till annat täckmaterial m m. Som riktmärke kan man räkna med att arealen där man odlar grönmassa för täckning bör vara lika stor som den som ska täckas.
Dekorativ klövervall
Denna klövervall, som man tar täckmaterialet ifrån, är väldigt dekorativ, så man kan placera den varsomhelst på tomten ur estetisk synpunkt. Men eftersom klövern tidvis bör få växa så den blir 20–25 cm hög, bör man inte placera klövervallen där man vistas ofta eller sysslar med bollspel och dylikt.
Förberedelser innan sådd
Man förbereder vallodlingen genom att gödsla med ca 150 kg naturgödsel per 100 kvm. Så fort jorden på är redbar sår man en blandning av havre och baljväxter samt klöver och timotej. Av de sistnämnda sorterna skulle en frömängd på 300 g per 100 kvm vara tillräckligt, men då krävs det att man är skicklig på att så.
Sådd
En frömängd på 500–1000 g per 100 kvm är ibland nödvändigt och av havre och baljväxterna beräknar man ca 2–3 kg. Säkraste sättet att få en någorlunda jämn sådd är att man delar upp frömängden i två delar och sår i två omgångar över hela arealen varvid man vid andra omgången sår vinkelrätt mot första om gången sådd. Om man sår enbart klöver får man i regel mycket ogräs i sådden första året, eftersom klövern inte kommer igång så snabbt att den kan konkurrera med ogräset.
Skörd av täckmaterial år ett
Första sommaren slår man bara två gånger och med en klipphöjd på ca 10 cm. Första klippningen gör man i slutet av juli och den andra i mitten av september.
Skörd av täckmaterial år två
Från och med andra året kan man ”skörda” grönmassa från klövervallen i flera omgångar under sommaren, men man ska inte slå eller klippa lika ofta som man klipper en vanlig gräs- matta. Klövern bör få växa så att den blir 15–20 cm mellan varje klippning, eftersom de växter som ingår i en klövervall inte tål lika hård klippning som de gräsarter som ingår i en villagräsmatta.
Skötsel av klövervall
En eller två gånger under sommaren låter man gräset ligga kvar efter klippningen så att jorden får igen lite av vad den producerat. På detta sätt kan man under minst fem års tid fortsätta att ta grönmassa från klövervallen under förutsättning att man lämnar gräsklipp kvar ett par gånger per år, varav den ena alltid ska vara vid sista klippningen på hösten.
Anser man att klövervallen växer dåligt kan man göra en lätt övergödsling med torkad hönsgödsel. När klövervallen har gjort sitt, då är den platsen en utmärkt plats för grönsaker igen Eventuellt kan man låta det gamla grönsakslandet bli klövervall för de kommande fem åren.
EXEMPEL PÅ GRÖNGÖDSELVÄXTER:
Med djupgående rötter:
Lupin, Lupinus, lusern, Medicago, sötväppling, Melilotus och åkerböna, Vicia faba Minuta-Gruppen.
Låga växter, bra som bottengröda:
Vitklöver, Trifolium repens, grävklöver (subklöver), Trifolium subterraneum, humlelusern, Medicago lupulina och serradella, Ornithopus sativus.
Lämpliga som fånggröda:
Höstvete, Triticum aestivum Höstvete-Gruppen, höstråg, midsommarråg, Secale cereale, honungsört, Phaselia tanacetifolia och höstoljeväxter som t ex höstraps, Brassica napus Biennis-Gruppen och höstrybs, Brassica rapa Autumnalis-Gruppen.
De arter som används som fånggrödor ska vara snabbväxande, ha god upptagningsförmåga och kunna växa länge på hösten.
Korsblommiga växter som är bra på att samla kalium från djupare jordlager:
Foderraps, Brassica napus Foderraps-Gruppen, höstrybs, Brassica rapa Autumnalis-Gruppen och vitsenap, Sinapis alba.
Ettåriga gröngödselväxter:
Italienskt rajgräs, Lolium multiflorum, vicker, Vicia och blodklöver, Trifolium incarnatum.
Källa: Odlaren: Rätt gröngödsling ger rikare mångfald
Läs mer om gröngödsling:
Faktablad om ekologisk odling från Riksförbundet svensk trädgård
Odlaren: Rätt gröngödsling ger rikare mångfald