Skötsel av fruktträd och bärbuskar
Kapitel ur Den biologiska trädgården, Del 3, 1987
Författare: Nils Åkerstedt
Redigerad webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018
Även om bärbuskar och fruktträd i stor utsträckning sköts på samma sätt som prydnadsbuskar och träd, så är det ändå en hel del som skiljer i deras skötsel.
MARKTÄCKNING
Resultat av för mycket kväve
Marktäckning med gräsklipp måste göras med en viss återhållsamhet, eftersom det annars är risk för frostskador. Om skottillväxten är större än 40–50 cm under sommaren bör träden marktäckas endast en gång den kommande sommaren, eftersom de långa skotten tyder på att det börjar vara väl riklig tillgång på kväve. En alltför rikligt utförd marktäckning av fruktträd och bärbuskar kan även få till följd att blomning och fruktsättning minskar eller nästan uteblir.
Resultat av för lite kväve
En för snål gödsling kan ge en rätt riklig blomning och fruktsättning under en begränsad tid, men det sker då på bekostnad av trädens tillväxt så att de står stilla blir mossiga och åldras fortare.
SKÖTSEL AV FRUKTTRÄD
Mineraler
Mineraltillförsel bör ske redan första året efter det fruktträden planterats. Det är speciellt viktigt om planteringen sker på ”gamla” villatomter, där det odlats liknande växter under mycket lång tid. Både unga och gamla fruktträd ska hållas i en jämn växttakt och den regleras med hjälp av färskt gräsklipp och naturgödsel. Som tidigare nämnts ger en för riklig gödsling kraftig växt, men på bekostnad av fruktsättning.
Gödsling
En blandning av kväverikt material som gräsklipp och naturgödsel samt kvävefattigt material som torrt löv, torrt gräs och kompost ger jorden och växterna den näring som behövs, men odlaren bör alltid vara uppmärksam på hur blad och skott på växten ser ut så att en god balans uppnås.
Beskärning kräver kunskap
Beskärning av fruktträd är liksom beskärning av parkträd är en rätt svår konst, och här kommer inte att beskrivas hur beskärning av fruktträd ska utföras, men för den skull vill jag inte avråda läsaren från att själv beskära sina fruktträd, för det är både intressant och lönande. En förutsättning är dock att man verkligen lär sig hur beskärningen ska göras innan man sätter igång. Det finns många utmärkta böcker om beskärning, men bästa sättet att lära sig är att gå en kurs i trädbeskärning. Praktisk undervisning ger betydligt mera än vad enbart självstudier i en aldrig så bra bok om trädbeskärning ger.
Beskärning viktigast de första åren
Enligt min uppfattning är bästa sättet, om man ska lära sig trädbeskärning genom självstudier, att plantera ett nytt fruktträd och sedan med hjälp av boken beskära trädet. För det är när ett träd är nyplanterat och under de närmast kommande åren som ett fruktträd någorlunda liknar det som finns på bilder som visar hur beskärningen ska gå till. Det är även under de första 4–5 åren efter planteringen som det är allra viktigast att beskärningen utförs på rätt sätt.
SKÖTSEL AV BÄRBUSKAR
Marktäckning
Bärbuskarnas skötsel är mycket lika prydnadsbuskarna (se kapitlet Skötsel av prydnadsträd och buskar). Marktäckning och gödsling utförs på samma sätt. Möjligen kan bärbuskarna få väl kraftig växt om de får för mycket gräsklipp. Därför är det lämpligt att enbart under de två första åren täcka dem med gräsklipp två gånger per sommar.
Beskärning
Bärbuskarnas beskärning är enkel och lätt att utföra om den får ingå i rutinen för den årliga skötseln av villatomten. Är buskarna små när de planteras, om de bara har 4–5 grenar, bör de genast efter planteringen klippas cirka 10 cm från jordytan. Beskärningen bör göras när bladknopparna är i vila på senhösten–vårvintern.
Läs mer: 12 nyttiga trädgårdsbär – sorter och skötsel
SVARTA OCH GRÖNA VINBÄR
Beskärning
5–6 år efter planteringen är det dags att börja beskära svarta vinbärsbuskar om de växt bra under tiden. Då bör en femtedel av buskens grenar klippas bort varje år, och det är grenar som har den mörkaste barken, d v s de äldsta grenarna, som klipps av varje gång. De ska klippas av 10–15 cm från jordytan. Skjuter busken sedan alltför många nya skott från roten och de avklippta grenarna bör en del av de svagaste skotten gallras bort, annars riskerar busken att bli för tät trots den årliga gallringen.
RÖDA OCH VITA VINBÄR
Beskärning
Buskar av röda och vita vinbär beskärs direkt efter planteringen, se ovan under rubriken Skötsel av bärbuskar. Därefter bör man vänta 7–10 år innan den årliga beskärningen börjar. Det räcker då om cirka 1/6 av busken klipps bort varje år.
KRUSBÄR
Beskärning
Krusbär klipps även de ner helt vid planteringen om busken har bara 2–3 grenar, men har den flera grenar behöver den inte klippas ner. Den årliga gallringen påbörjas efter 5–6 år, men till att börja med klipps endast några enstaka grenar bort. Efter ytterligare 3–4 år är det lämpligt att klippa bort l/5 av busken varje år. Krusbärsbuskarna blir ofta för täta om alla nya skott får vara kvar, och därför gallras alla svaga skott bort. Det bör inte vara kvar fler än 2–3 nya skott istället för den gren som klippts bort.
HALLON
Placering av hallonland
Hallon kan ge ett bra vindskydd om de planteras på lämplig plats intill trädgårdslandet, men eftersom hallonplantorna ofta skjuter rikligt med rotskott bör de inte planteras så att skotten kommer upp i perenna rabatter, intill bärbuskar och dylikt, utan de planteras så att det antingen är gräsmatta på sidorna eller öppen jord. Då är det lätt att ta upp eller hålla skotten nere.
Plantering
Planteringen är mycket enkel om man följer de planteringsråd som tidigare getts (se kapitlet Plantering av häckväxter, buskar och träd).
Plantavstånd och radavstånd
Avståndet mellan plantorna i raden bör vara 50–60 cm. Vill man plantera flera rader bör radavståndet vara minst 150 cm.
Beskärning vid plantering
Hallonskotten ska inte klippas ner vid plantering som man gör med andra bärbuskar, utan det enda skott som plantorna oftast har när de köps måste få behålla bladverket för att samla näring åt roten. Av denna anledning klipps endast cirka en tredjedel av skottet bort, så att blomningen förhindras och ny skottillväxt stimuleras.
Marktäckning
Naturligtvis ska hallonplantorna täckas med gräsklipp genast efter planteringen. Även under kommande somrar är det enklast att sköta hallonlandet om jorden är täckt med gräsklipp, löv, halm eller liknande material.
Mineraler
Hallonen bör få träaska i mån av tillgång, 30–40 liter/100 m² och år. Algomin kan ersätta träaskan och då används 3–5 kg på samma yta.
Årlig beskärning
Beskärningen av hallon är enkel. Eftersom de endast ger skörd på föregående års skott, som sedan dör, klipper man på senhösten eller tidigt på våren bort alla skott som burit frukt. Är det glest med skott i hallonlandet kan det vara en fördel att inte ta bort de gamla skotten förrän till våren, så att de nya skotten får stöd av de gamla över vintern. Har man däremot angrepp av hallonskottsjuka bör skotten klippas bort så fort de är färdigskördade.
Sortval
Även om det inte finns så många sorter att välja mellan när det gäller hallon, kan det vara rätt svårt att köpa rätt sort för den plats där de ska planteras. En hallonsort som går bra hos en odlare trivs kanhända inte alls hos grannen, och därför bör man prova med lite olika sorter vid nyplantering. För att få vetskap om vilken hallonsort som trivs bäst kan man köpa t ex fem plantor av varje sort. Plantskolorna har i regel inte mera än 2–3 sorter. Efter 2–3 år syns det tydligt vilken sort som trivs bäst, och då kan man antingen köpa till flera plantor av den sorten eller själv föröka upp det antal som får plats.
Jordgubbar trivs mycket bra om de odlas på en förhöjning, en s k drill. Foto: Nils Åkerstedt
JORDGUBBAR
Fritidsodlarens jordgubbsland är i regel ett litet land som inte kräver någon större arbetsinsats om det sköts på lämpligt sätt redan från planteringen.
Jord och mineraler
Jorden bör inte vara alltför kraftigt gödslad, men däremot kalkad och övergödslad med mineraler, cirka 5 kg stenmjöl eller algomin samt 30–40 liter/100 m² krattas ner i ytan.
Odla på drill
Är jorden tung eller om odlingen ligger i norra halvan av landet, då är det en stor fördel om jordgubbslandet sätts på en upphöjd rad, en s k drill. Jorden blir då varmare och plantorna blommar tidigare.
Radavstånd och plantavstånd
Avståndet mellan raderna bör vara 60–100 cm eller mera, och avståndet mellan plantorna i raden 40–50 cm.
Marktäckning
Genast efter planteringen marktäcks jorden närmast plantorna med färskt gräsklipp. I det återstående mellanrummet till nästa rad går det fint att täcka med hackad halm om det inte finns gräsklipp så att det räcker.
Odla grönsaker mellan plantorna
De första två somrarna efter planteringen kan man odla diverse grönsaker i mellanrummet, t ex sallat, morötter eller liknande, inte för kraftigväxande arter.
Rikbärande plantor ger de bästa revorna.
Jordgubbslandets ålder och föryngring
Hur gammalt ett jordgubbsland bör bli finns det olika uppfattningar om, men åldern bör till stor del bestämmas av var i landet man bor. Att byta ut plantorna efter 3–4 år är klart olämpligt i norra delarna av landet, där jordgubbsplantorna ger full skörd först efter andra–tredje året. Om man planterar ett visst antal nya plantor varje år löses problemet med hur gamla plantorna ska vara när de tjänat ut. Raden med de äldsta plantorna får vara kvar tills de ger så lite att det inte är motiverat att ha dem kvar. Om de då är tre eller sex år spelar inte någon roll.
Växelbruk med vandrande odlingsyta
Det är viktigt, ja mycket viktigt, att jordgubbsplantorna sätts där det inte odlats jordgubbar under de senast 6–7 åren. Ett sätt att lösa växelbruket när det gäller jordgubbsodling är att landet tillåts vandra över gräsmattan. Genom att använda en del av gräsmattan till den nya jordgubbsraden och i stället så gräsfrö där de gamla jordgubbsplantorna växt, så får man landet att sakta vandra över tomten, och man slipper problemet med sjukdomar som kommer på grund av uteblivet växelbruk.
Nyplantering
Vid nyplantering finns det inte någon anledning att köpa nya plantor om man själv har rikgivande och goda sorter såvida man inte vill försöka någon ny sort.
Var noga med att bara välja plantor från revor från rikbärande moderplantor.
SÅ VÄLJER DU RÄTT PLANTOR FRÅN EGNA REVOR
Det går mycket bra att ta plantor från det egna landet, men det är viktigt att det endast är från rikgivande moderplantor som de nya plantorna kommer. Det vanligaste är nog att man tar de största och finaste plantorna som bildats på revorna men med den urvalsmetoden kommer resultatet på sikt bli ett att jordgubbsland med stora, fina plantor, men mycket dålig blomning och skörd.
Risk att välja de största plantorna
De plantor som ger lite bär, skjuter ofta rikligt med revor med stora plantor på. Är det då storleken på de nya plantorna som är avgörande när revplantor väljs, blir det så småningom enbart de arvsanlag som de blomfattiga plantorna har som kommer att dominera i jordgubbslandet.
Så väljer du plantor som ger störst skörd
En ständig förbättring av plantornas kvalitet får man om de mest rikgivande plantorna väljs ut under högsommaren när det tydligt syns vilka som har de bästa anlagen. Från dessa moderplantor tar man sedan de nya plantorna vid planteringen. Om de nya plantorna på revorna inte är så stora betyder det inte någonting för resultatet. Genom att noggrant följa denna urvalsmetod varje gång nyplantering ska ske förbättras ständigt kvaliteten på plantorna i landet.