Olika sorter av organisk näring
Kapitel ur boken Den nya biologiska trädgården, 1999
Författare: Nils Åkerstedt
Omarbetad webbutgåva: Lotta Flodén, Gröna Rader, 2018
Trots att alla här uppräknade närings- och jordförbättringsmedel är ”naturliga”, bör man ändå undvika att överdosera dem, i synnerhet de som innehåller mycket kväve. Då kan det lätt bli obalans i jorden och i växterna med angrepp av sjukdomar och skadedjur som följd.
NATURGÖDSEL
Gödsel efter hästar och kor är ju vad man vanligen tänker på när man talar om naturgödsel. Skillnaden mellan häst- och kogödsel ur närings- och jordfördförbättringssynpunkt är inte större än att man kan använda den gödsel man lättast kan få tag på.
Kogödsel har en rätt jämn gödselverkan första och andra året efter gödslingen och en svag gödselverkan tredje året.
Hästgödsel har starkaste verkan första året och sedan svagare verkan i två år.
Naturgödsel blandad med strömaterial
Det kan däremot vara stor skillnad mellan gödsel från olika stallar beroende på hur mycket gödseln är utblandad med olika strömaterial. Vid trav- och ridstallar används ofta stora mängder såg- och kutterspån eller torvströ, som blandas i gödseln. Volymmässigt kan det vara upp till 60–70% strö, och sådan gödsel har inte lika kraftig gödselverkan som oblandad gödsel. Dessutom är kvävet i sådan gödsel bundet under längre tid än vad som är fallet vid ren gödsel.
För mycket strö kan ge kvävebrist
Ur humusbildande och jordförbättrande synpunkt är det inte någon nackdel att använda strörik gödsel, men man bör använda något större mängder än vad som rekommenderas vid gödsling. Att kvävet är bundet vid strömaterialet är på sätt och vis inte någon nackdel. Det frigörs ju när strömaterialet förmultnat, men genast vid gödslingen kan det finnas en viss risk för kvävebrist. Den risken kan man undvika genom att använda komposterad strörik gödsel eller ge ett kvävetillskott genom att övergödsla med torkad hönsgödsel, ca 50% av den mängd tillverkaren rekommenderar.
Från bondgårdar får man oftast renare gödsel, även om det förekommer inblandning av torvströ eller halm, men oftast i så ringa utsträckning att det inte föranleder något extra kvävetillskott.
Välj naturgödsel från ekologiska gårdar
Om möjligt bör man undvika gödsel från stallar och ladugårdar där det används stora mängder kemikalier i jordbruket och antibiotika till djuren. Genom att kompostera sådan gödsel kan man dock räkna med att största delen av skadeverkningarna försvinner.
Förvaring av naturgödsel
Vid all förvaring av gödsel bör den få ligga ute, men högen bör vara täckt med gräs eller liknande. Man får under inga villkor förvara den i täta plastpåsar under någon längre tid än ett par dagar.
Anpassa gödselgivan
Gödselgivans storlek är beroende av tidigare gödsling och vilka kulturväxter som ska gödslas. Den kan därför variera mellan 100 och 300 kg per 100 kvm och år.
Naturgödsel på påse
Marknaden har upptäckt det ökade intresset för naturliga gödselmedel och därför har många företag satsat på försäljning av naturgödsel i små eller stora plastförpackningar. För den som endast odlar på 10–20 kvm kan det vara praktiskt att köpa naturgödsel på påse, men har man en villatomt eller kolonilott, blir det onödigt dyrt.
Påsgödsel tveksam ur miljösynpunkt
Ur miljösynpunkt är det tveksamt om användningen av denna naturgödsel kan godtas med tanke på den energiförbrukning som går åt när gödseln ska bearbetas, förpackas och transporteras, ibland hundratals mil innan den kommer till konsumenterna. Istället för att köpa sådan naturgödsel bör man använda gräsklipp, som säkerligen kan tillvaratas på närliggande grönområden. Då får man en näring som är bättre än den plastsäcksförpackade naturgödseln, och det krävs inga onödiga transporter.
HÖNSGÖDSEL
Färsk hönsgödsel är mycket starkare än stallgödsel och bör läggas på i betydligt mindre mängder. 50-100 kg per 100 kvm är tillräckligt. All hönsgödsel, oavsett om den är torkad eller färsk, bör läggas på tillsammans med rikligt med annat organiskt material om hönsgödseln ska användas som grundgödsling.
Komposterad hönsgödsel är dock att föredra framför färsk. Blanda 50 % gödsel och 50 % jord och låt högen ligga väl övertäckt till våren. Lägg den då på landen tillsammans med annat organiskt material. Ca 5 liter per kvm av den komposterade gödseln är lagom.
Torkad hönsgödsel finns att köpa i olika förpackningar och av många fabrikat. Den gödseln lämpar sig bäst för tillskottsgödsling i trädgårdslandet på våren och försommaren. Men den kan även vid små odlingar användas som grundgödsling om man samtidigt använder rikligt med kvävefattigt organiskt material som löv och hackad halm.
Bra till gräsmattan
För övergödsling av gräsmattor är torkad hönsgödsel mycket bra. Doseringen av hönsgödseln varierar i förhållande till mängden som finns i de olika fabrikatens gödselblandningar. På de flesta förpackningar finns angivet hur stor mängd som ska användas på en viss yta.
Blanda med organiskt material
Vid mångårig användning av enbart hönsgödsel till odlingarna är det viktigt att, som tidigare nämnts blanda i stora mängder organiskt material for att erhålla samma fina struktur på jorden som stallgödsel ger.
Näringsvatten
Torkad hönsgödsel är även utmärkt att använda som näringskälla vid tillredning av gödselvatten för krukväxter och plantuppdragning.
FÅR- OCH GETGÖDSEL
Denna gödsel är mycket värdefull, men liksom hönsgödsel rätt stark. Den bör därför helst komposteras eller vid direkt gödsling blandas med annat organiskt material. Lämplig giva vid höstgödsling är 50–100 kg per 100 kvm.
GRÖNGÖDSEL
Genom att så speciella gröngödslingsväxter kan man tillföra jorden betydande mängder kväve, men även många av de nödvändiga mineraler som växterna behöver blir lätt åtkomliga för växterna genom gröngödsling. Läs mer om det i kapitlet Gröngödsling.
GRÄSKLIPP OCH GRÖNMASSA
Grönmassa från gräsklipp och från såväl vilda som odlade växter ersätter alla andra typer av näringsmedel. Efter flera års gödslingsförsök med grönmassa i vanlig trädgårdsjord, i tung lerjord och i ren sand, så har det visat sig att grönmassa ger bättre växtresultat än vad naturgödsel gör. Eftersom råvaran till grönmassa finns överallt, så är det möjligt för de flesta odlare att helt övergå till att använda grönmassa som gödsel vid all odling.
Innehåller allt växterna behöver
Klippet från gräsmattorna, malda vilda växter och grönmassa från åkermark innehåller all den näring som de odlade växterna behöver.
Bästa gödseln
Använder man grönmassa som gödsel finns det inte något behov av andra näringsmedel, inte ens om man odlar i ren sand.
Användning
Om grönmassa läggs i ett 10 cm tjockt lager på jordytan mellan växterna en till två gånger per sommar får växterna all den näring de har behov av för att ge bra skörd, bli friska och blomma vackert.
Utmärkt till marktäckning
Grönmassan kan dels läggas som marktäckning mellan de odlade växterna en till två gånger under sommaren, dels kan den läggas ovanpå jorden efter avslutad skörd på hösten. Den ska alltid läggas på när den är helt färsk och i ett 5–10 cm tjockt lager varje gång.
Lagring av grönmassa
Grönmassa kan även lagras över vintern, se under rubriken Snabbkompostering i kapitlet Trädgårds- och hushållskompost. Den lagrade grönmassan kan på våren användas som naturgödsel.
Vilda växter bäst
Förutom gräsklipp så kan vilda växter som mjölkört, älggräs, nässlor med flera malas sönder till grönmassa. Det förefaller som om de vilda växterna ger ännu bättre växtresultat än vad enbart gräsklipp gör.
LÖV OCH HALM
Halm och torrt löv är en förnämlig näringskälla för jorden, men det är mycket kvävefattigt. Grönt löv innehåller däremot kväve. Vid användning av halm och torrt löv bör man därför tillföra extra kväve för att undvika kvävebrist hos de odlade växterna.
Har man stora mängder löv bör det blandas med annat, mer kväverikt organiskt material, t ex gräsklipp, nässlor och andra örter. Halmen bör man hacka sönder för att få en snabbare nedbrytning av den.
Lövet och halmen kan antingen läggas ovanpå jorden på hösten eller luckras ner tillsammans med stallgödsel. Detta bör då ske sent på hösten för undvikande av urlakning.
BARK
Kvävefattig
Barken är kvävefattig men rik på mineraler och har en god jordförbättrande verkan. Har man tillgång till bark i lös vikt (den som säljs i förpackningar ställer sig alltför dyrbar i förhållande till dess nyttogörande effekt) kan man med några års mellanrum lägga på ett 3–5 cm tjockt lager bark över jorden i trädgårdsland och rabatter som marktäckning.
Vill man få en snabbare nedbrytning för att öka jordens mullhalt kan man luckra ner den i ytan, men då bör man samtidigt tillföra lite extra kväve, t ex i form av hönsgödsel.
Bark på påse onödigt dyr
Att använda komposterad bark, barkmylla och andra former av bark som säljs i olika plastförpackningar, lämpar sig endast för den lilla odlingsytan på några få kvadratmeter. Att använda sådan bark vid odling på stora ytor är alltför dyrbart i förhållande till barkens värde som jordförbättrare och gödslingsmedel.
Vid köp av bark i plastförpackningar bör man se till att det inte finns handelsgödsel inblandad i barken. Detta står i regel angivet på förpackningen. Även om man anser att så liten mängd handelsgödsel inte har någon betydelse ur biologisk synpunkt, är priset så mycket högre än ogödslad vara att enbart det bör bestämma valet mellan gödslad och ogödslad.
SÅGSPÅN OCH KUTTERSPÅN
Har man tillgång till gratis, eller i varje fall billig spån, är den värd att användas som jordförbättringsmedel, och dessutom tillför den även mineraler till jorden. Man kan antingen luckra ner den i jorden på hösten eller först kompostera den med ca 50 % jord innan man lägger den på landet. Men spånen är kvävefattig, så därför ska man tillföra kväverik gödsel samtidigt som man luckrar ner den eller när man komposterar den.
FLIS
Flis av färskt lövsly med blad är värdefull näring och tillräckligt kväverikt att användas utan extra gödsel. Flis av torrt lövsly och av barrträd är kvävefattigt och behandlas som sågspån.
TORVSTRÖ OCH TORVMULL
Torvströ/torvmull är visserligen en naturprodukt, men räknas som en icke förnybar produkt som är tveksam ur miljösynpunkt eftersom torvbrytning leder till utsläpp av växthusgaser. Att använda torvmull som jordförbättringsmedel bör endast förekomma i undantagsfall. Av alla här uppräknade närings- och jordförbättringsmedel kommer torvströ dessutom allra sist sett ur närings- och jordförbättringssynpunkt
Blomjord
Däremot finns det några andra användningsområden inom odling där torvmullen är användbar. Vid tillverkning av blomjord, om man inte har tillgång till kompost, är torvströ och torvmull mycket bra produkter. Likaså är de utmärkta när man av någon anledning vill sänka pH-värdet i jorden.
Inte bra för marktäckning
Men att vid marktäckning ersätta gräs med torvmull är inte att rekommendera. Den blir dyrare och den ger inte någon näring till växterna.
BENMJÖL
Sedan gammalt är benmjöl ett erkänt bra näringsmedel att blanda i blomjorden, till bärbuskar och fruktträd, rosrabatter och andra ställen, där man vill stimulera till en god blomning och fruktsättning. Några stora mängder behöver inte tillföras, utan en årlig giva på 3–5 kg per 100 kvm är oftast tillräcklig.
BLODMJÖL
När man vill öka kvävetillgången i jorden snabbt utan att använda naturgödsel, är blodmjöl ett effektivt näringsmedel. Det är också bra till blomjord för speciellt kväveälskande växter samt till den lilla odlingen på några kvadratmeter. Men till odlingar på 100 kvm eller mera blir det alldeles för dyrt att använda blodmjöl.
HORNSPÅN
Även hornspån är ett kväverikt näringsmedel, men i motsats till benmjöl är det långsamt verkande. Lämpliga användningsområden är dels att blanda i blomjord för krukväxter, och då i synnerhet växter som inte planteras om varje år, dels att blanda i jorden i rabatter, där det är svårt att gödsla med vanlig gödsel. När man blandar in hornspån i blomjorden ska man inte göra det på hösten utan först till våren, när jorden ska användas.
DIVERSE NÄRINGSLÖSNINGAR
Det förekommer på marknaden en hel del blandningar av såväl organiska som oorganiska näringsmedel. Dessa blandningar av olika fabrikat är oftast utmärkta komplement till den ordinarie användningen av naturgödsel, gräsklipp, löv m m.
Bra som extragödning
Man bör använda dessa näringsmedelsblandningar i huvudsak som extra gödsling under sommaren om man t ex behöver ge purjo eller vitkål ett tillskott av näring. Det kan även vara befogat att använda dessa näringstillskott i drivbänkar och på bäddarna i växthus, där tillväxten är intensiv och det därför behövs mycket näring.
Undvik långvarig användning
Att däremot använda dessa typer av näringskoncentrat som enda näringstillförsel år efter år är inte att rekommendera, för då blir följden närmast densamma som vid användningen av koncentrerad handelsgödsel. Låt därför alltid den huvudsakliga näringen komma från naturgödsel och gräsklipp, löv m m, och använd ovan beskrivna preparat som tillskottsgödning.
Mineralrika näringsmedel
Naturliga jordar består av vittrade bergarter fulla av olika mineraler samt mer eller mindre mull från nedbrutna växtdelar. När vi odlar följer en del av jordens mineraler med skörden men det kan vi kompensera genom att hålla jorden täckt med organiskt material.
Det är viktigt att vi säkerställer tillgången på mineraler i jorden, för vid mineralbrist äventyras både vår egen och växternas hälsa och motståndskraft. En frisk växt innehåller över 50 mineraler, och när det gäller ett 20-tal av dessa känner man till vilken uppgift de har i växten.
Mer forskning behövs
Eftersom hela naturens maskineri fungerar så förnämligt, är det knappast troligt att de återstående ca 30 mineralerna är betydelselösa. Att man inte med dagens undersökningsmetoder kan se vad de används till kan snarare peka på att det är undersökningsmetoderna som är ofullständiga än att växterna tar upp dem av misstag.
Ensidig odling kan ge mineralbrist
När vi använder allsidig näring av de sorter som tidigare nämnts, tillför vi en hel del mineraler. Vissa jordarter, som t ex lerjordar, är mycket mineralrika, men i en liten villaträdgård eller kolonilott, där man under många år odlar i stort sett samma växtarter, är trots allt risken för mineralbrist rätt stor. Har man dessutom typiska mull- och sandjordar, är risken för mineralbrist mycket stor.
Grönmassa innehåller alla mineraler
Försök som gjorts vid bl a SLU Röbäcksdalen med grönmassa som gödsel tyder på att den innehåller alla de mineraler och spårämnen som växterna har behov av. Använder man grönmassa som gödsel behöver man följaktligen inte använda vare sig stenmjöl, algmjöl, korallmjöl eller andra liknande närings- och gödselmedel.
ALG- OCH KORALLMJÖL
Av alger och koraller tillverkas mineralrika preparat som t ex Algomin, som innehåller 30–40 olika näringsämnen, men till övervägande del innehåller de kalcium. De finns att köpa dels som pulver, dels granulerat. Men eftersom de i pulverform även är mycket användbara som växtskyddsmedel är de att föredra. Marktäcker man med grönmassa behöver man inte tillföra alg- eller korallmjöl.
Kalka inte i onödan
På grund av det stora kalciuminnehållet har de även en avsevärd pH-höjande effekt, vilket är en nackdel eftersom senare års forskning (Margareta Magnusson 2007) har visat att de flesta växter trivs bäst i en lätt sur jord med ett pH mellan 5,5 och 6,5. Det är också det pH där näringsämnena i jorden är som mest tillgängliga för växtrötterna. Därför är det mycket sällan man behöver kalka sin jord om man odlar ekologiskt. För högt pH ger sämre skörd och lägre näringsinnehåll i grödorna.
STENMJÖL
Det är den naturligaste av alla mineralkällor, eftersom de mineraler som finns i jorden kommer från bergarter som förvittrat och fått samma konsistens som stenmjölet. Stenmjölets värde som mineralkälla är givetvis beroende från vilken bergart det kommer ifrån, men eftersom det ännu är rätt svårt att köpa stenmjöl från de värdefullaste bergarterna, t ex kalksten, kalkspat och basalt, på de flesta platser i vårt land, är det väl så bra att använda stenmjöl som kommer från den plats där man bor.
Stenfritt stenmjöl ger bäst effekt
Var kan man då säkrast få tag på stenmjöl på den plats där man bor? Åkeriföretag som säljer sand och grus säljer även stenmjöl men tyvärr ingår det i deras stenmjöl en stor del sten. Visserligen är det inte på något sätt skadligt att blanda stenar i jorden (stenarna kan ju sållas bort och användas på andra ställen), men det är endast den del av stenmjölet som har mjölliknande form, som har någon effekt när det gäller att öka mineraltillgången i jorden.
Dosering
Doseringen är det svårt att ge någon exakt mängd på, men 5–10 kg per 100 kvm kan man lägga på; antingen den mindre mängden varje år eller den större vartannat till vart tredje år. Det föreligger ingen risk med överdosering med växtskador som följd, men däremot kan man få en hård jordskorpa om man tillför stora mängder stenmjöl på tung lerjord.
Användning
Stenmjölet lägger man på gödseln på senhösten innan man täcker över trädgårdslandet med diverse organiskt material. Dessutom bör man använda det i komposten och över gödselhögen när man får hem den, så mildras lukten från gödseln. Man kan även lägga det på jorden andra tider på året.
Mot skadedjur
Det har störande effekt på en del skadedjur, varför man kan pudra det över plantorna vid behov under hela sommaren.
TRÄASKA
Träaska finns än så länge inte att köpa, även om den har sitt värde som källa för diverse mikronäringsämnen samt är rätt rik på bland annat kalium. Tyvärr kan aska innehålla höga halter av kadmium, så numera rekommenderar man att inte lägga på mer än ca 40 gram aska per kvadratmeter.
Undvik giftig aska
Aska från majbrasor, där bildäck och annat tvivelaktigt avfall eldas upp, är däremot inte att rekommendera och inte heller om man har kombinerad ved- och oljeeldning, så att man får oljesot tillsammans med träaskan.
Användning
Träaskan har en svagt pH-höjande verkan, och den kan strös över landet höst eller vår, gärna över den sista snön på våren, så försvinner den snabbare. Har man smått om träaska bör man i första hand använda den till fruktträd, bärbuskar, hallon- och jordgubbsland.
Dosering
Hur stora mängder man ska använda finns det ännu inte några riktiga undersökningar gjorda på, men eftersom aska kan innehålla mycket höga halter av det giftiga ämnet kadmium så rekommenderas att inte lägga på mer än 40 gram per kvadratmeter.